februari 02, 2007
Wintermute: Ännu ett Bertil Pettersson/Lasse O'Månsson-fan
Tänkte bara nämna att signaturen "Wintermute", som rikligt klargjort sakernas tillstånd i Apanssons yrke: Originaltexten av Lasse O'Månsson och G Linderholm?, har bekänt blogg.
Wintermule skriver nämligen på Det kunde varit värre med taggraden en blogg om livet på det förvirrade 00-talet..
Mer om Petterson/O'Månsson finns i Mystisk gumma hade papper i mössan!.
Namnet Wintermute får sin förklaring i den (numeriskt) andra blogganteckningen Wintermute.
W. förklarar varför han bloggar i det börjar klarna (då bloggen troligen fick sitt namn) och avslöjar några personliga detaljer (ålder och kön finns här):
Nu börjar det klarna… Jag börjar förstå lite mer av varför jag har satt igång med det här bloggandet. En på sätt och vis ganska meningslös sysselsättning kan man ju tycka…Saken är den att jag håller på och skriver en avhandling. Ska vara klar i höst. Det innebär en väldig massa strukturerat skrivande. Och en väldig massa strukturerat (nåja) tänkande. Men sen är det ju det där andra. Alla restprodukter som det genererar. Alla de där tankarna som inte passar in i avhandlingen. En del som befinner sig i gränstrakterna och så en massa annat som handlar om helt andra saker. Det verkar som att ju mer jag försöker koncentrera mig på avhandlingsskrivandet, desto större behov får jag att skriva om annat. Det är förstås därför jag håller på med det här. Det fungerar som en slags säkerhetsventil.
Det finns faktiskt annat som jag inte länkat till, men de får ni läsa själva.
Posted by hakank at 08:55 EM Posted to Blogging | Humor | Husgudar
oktober 28, 2005
Lagoma tal och dess släktingar
I en maildiskussion skrev Mats Andersson följande (något redigerat) apropå ett hotells (*) belägenhet:
sqrt(2) är nog det lagomaste talet som finns. Näst efter Pi. Och E. Och Phi.
Detta gjorde mig nyfiken på definitionen av lagoma tal. google är som vanligt inte till någon hjälp i de allra viktigaste frågorna. Därför är egendefinitioner den enda lösningen. Ett förslag till definiton är alltså följande.
Lagoma tal
Ett lagom tal (ett lagomt tal) är ett tal som är tillräckligt litet för att kunna representera en kort gångsträcka om den representerar kilometer. Exempel på lagoma tal: 1, sqrt(2), E, Phi.
Avståndet får dock inte vara för litet eftersom då får man ingen motion. Se vidare Motionella tal. Kan t.ex. användas för att representera avstånd mellan ett hotell och Slottet (i Stockholm eller annorstädes).
Det finns ännu ingen bevisat både objektiv och effektiv metod att säkerställa ett tals lagomhet. Existensen av de hitills funna lagoma talen har bevisats genom experimentella metoder.
Not: även väldigt små tal kan vara lagoma tal, men då får de inte representera en engångssträcka utan måste vara periodiskt utsträckt över både tid och rum. T.ex. sin(x) kan motsvara ett sådant tal, men man bör dock vara försiktig att använda denna funktion i blåsigt väder utan mössa eller mössliknande öronbeskydd.
Motionella tal
Tal som räknat i kilometer rask gångtakt ger bra motion. Se även Lagoma tal som är något mindre. Se även Nationella tal.
Nationella tal
Tal som endera är ett Lagoma tal eller Motionella tal (vilka se) och avser avstånd inom det egna landet.
Tal som avser avstånd i annat land - eller annorstädes där risken att gå vilse anses vara större - kallas för Irr-nationella tal.
Simmetriska tal
Yngre kusin till Lagoma tal. Tal som avser avstånd i badhus och liknande vattenomslutande inrättningar.
(*) Liten tävling: Den förste som kan korrekt gissa vilket hotell det var som inspirerade till ovanstående bjuds på en öl eller motsvarande vid bästa tillfälle. Varken Mats Andersson eller jag är i stånd att gissa (eftersom vi faktisk vet svaret) och får därför inte vara med i tävlingen.
Posted by hakank at 07:24 EM Posted to Humor | Matematik | Comments (21)
juli 04, 2005
HAHAcronym: A Computational Humor System
Filip Salomonsson tipsade för några dagar sedan om artikeln HAHAcronym: A Computational Humor System (PDF) skriven av Oliviero Stock and Carlo Strapparava.
"HAHAcronyms" står för "Humourous Agent for Humorous Acronyms och är en del av det europesiska projektet HAHAcronym European Project. (En bättre sida att gå till är denna.)
Artikeln är intressant av två skäl: Dels för att den beskriver en automatisk generator av "roliga" akronymer (och sådant är ju alltid kul), dels - och kanske framförallt - för att den antyder att automatiskt skapad humor bör ses i ett större perspektiv, som en del i företags webb-strategi (min emfas):
Society needs humor, not just for entertainment. In the current business world, humor is considered to be so important that companies may hire humor consultants. Humor can be used “to criticize without alienating, to defuse tension or anxiety, to introduce new ideas, to bond teams, ease relationships and elicit cooperation”. ... Little published research exists on whether humor is valuable in task-oriented human-computer interaction (HCI). However ([Morkes, John, Kernal, Hadyn K., Nass, Clifford: Effects of Humor in Task-Oriented Human-Computer Interaction and Computer-Mediated Communication, 1999. Ej hittad på nätet.]) did some experiments concerning the effects of humor in HCI and computer-mediated communication situations. Especially in computer-mediated communication tasks, participants who received jokes rated the “person” or computer they worked with as more likable and competent, reported greater cooperation, joked back more often etc. The experiments show that, humor enhances the likeability of an interface without distracting users”.
Merparten av artikeln beskriver systemet mer tekniskt (lingvistiskt och datalogiskt). Principen är att man analyserar existerande akronymer, både språkligt och betydelsemässigt (såsom vilken domän den tillhör, t.ex. datavärlden) och skapar sedan en liknande "ironisk" inkongruens från en annan domän. T.ex.:
- FBI (Federal Bureau of Investigation): "Fantastic Bureau of Intimidation"
- ACM (Association for Computing Machinery): "Association for Confusing Machinery"
- ITS (Intelligent Tutoring Systems): "Impertinent Tutoring Systems", "Indecent Toying Systems".
Man skapade även akronymer helt från scratch, t.ex. FAINT: "Folksy Acritical Instruction for Nescience Teaching".
(Jag tycker inte att exemplen visar den kontrasterade domänen speciellt bra eftersom det är rätt allmänna ord som använts som ersättningsord. Däremot blir det en ironisk, komisk, effekt.)
Det gjordes även en undersökning huruvida de akronymerna skapade med humormetoder upplevdes som roligare än rent slumpade ord, och det gjorde det: 70% vs. 8%. Intressant är att helt nyskapade akronymer inte upplevdes lika roliga som sådana som bygger på existerade, nämligen endast 50%. (Och det är inte så konstigt eftersom igenomkännandet av den existerande akronymen förstärker den komiska effekten, det blir en större kontrastverkan genom att två inkongrenta domäner möts. I de helt nyskapade finns det inte någon "grunddomän" att utgå ifrån.)
Tyvärr har jag inte hittat HAHAcronym-applikationen publikt tillgänglig (och inte heller opublikt).
Se även
Oliviero Stock
Carlo Strapparava
Proceedings of the 43rd Annual Meeting of the Association for Computational Linguistics (ACL’05) (där artikeln presenterades).
Graeme Ritchie: Current Directions in Computational Humor. Richie har skrivit en hel del om computational humor, se vidare hans publikationslista.
Min egen variant av akronymskapare är helt slumpmässigt urslängande av ord med korrekt förstabokstav och har alltså ingen intelligens alls. Denna blogganteckning till ära skulle man kunna kalla den för HAHAkankronymer. Undersökningen som refererades till ovan visade i och för sig att sådana akronymer oftast inte upplevs som roliga. Men i alla fall.
(Det hålles nu på att trixa lite med olika saker så att inom en möjlig framtid kan även lite mer intelliganta och måhända roliga akronymer kunna genereras.)
Posted by hakank at 08:20 EM Posted to Humor | Comments (3)
juni 13, 2005
Matematik i Futurama och Simpsons
Av någon anledning har jag inte varit speciellt förtjust i Futurama trots att serien innehåller referenser till SF, matematik och andra saker som jag är intresserad av. Eftersom jag snart (förhoppningsvis) kommer att få låna en del Futurama-skivor snart kommer här lite länkar om detta.
Futurama πk - Mathematics in the Year 3000 där det finns en relativt ny intervju: A Futurama Math Conversation with David X Cohen.
Se även
Tom Georgoulias, Sarah J. Greenwald, Marc Wichterich: Futurama πk - Mathematics in the Year 3000 (PDF, från MAA Mathhorizons, Volume 11, Number 4, April 2004, pp. 12-15)
simsonmath
Guide to Mathematics and Mathematicians on The Simpsons
Posted by hakank at 07:12 EM Posted to Humor
Humorformel? II
Do the Math: Brits Concoct Sitcom Formula vet att berätta att det finns en formel för brittiska sitcoms. Artikeln skriver så här (något whitespace-justerad och emfaserad):
The study was commissioned by UKTV Gold, a satellite channel in the United Kingdom. [Helen] Pilcher and her team analyzed two decades' worth of British comedies and came up with a formula that looks like this:
[((R x D + V) x F) + S]/A.Pilcher explains to the paper:
"Comedic value is determined by multiplying the recognizability of the main character (R) by their delusions of grandeur (D). This is added to the verbal wit of the script (V), and the total is multiplied by the amount someone falls over or suffers a physical injury (F).
"The difference in social status between the highest- and lowest-ranking characters (S) is added, and finally the total is divided by the success of any scheme or stratagem in the show (A). Each term in the formula is assigned a value up to a maximum of 10 to give an overall scientific score."
Det är f.ö. samma Helen Pilcher som skrevs om i Humorformel?. Och jag är lika skeptisk till ovanstående formel som till den förra, och av ungefär samma skäl: T.ex. verkar parametern "Verbal wit" göra formeln till en cirkeldefinition, dvs att sitcom-humor (komedi) definieras med hjälp av en annan typ av humor (verbal humor). Det kan naturligtvis finnas instrumentella definitioner för de ingående parametrarna men sådana har jag inte hittat. En intressant utveckling är att man nu har skillnad i social status som en parameter.
Kul är det hur som helst med dessa formler.
Se även
BBS News: Fools tops 'sitcom formula' test
Comedy legend brands 'formula' a joke
(Via slashdot.)
Posted by hakank at 06:55 EM Posted to Humor | Comments (1)
mars 24, 2005
Joke-e-oke: Karaokee för skämt
Wired News: Now You, Too, Can Be a Comedian skriver om en karaokee-inspirerad fluga. I stället för att att sjunga till en jukebox ställer man sig upp och drar skämt till en jokebox.
Detta passar f.ö. mig bättre är att sjunga (som jag inte heller kan): ska jag göra bort mig inför IRL-publik så vore det så här. Nästa steg är väl att man kan spela Romeo mot en virtuell Julia (fast sådant kanske redan finns?).
Några klipp från artikeln:
Karaoke is soooooo 1990s. For those who'd rather make people laugh at their punch lines than cringe at their high notes, the new wave in participatory entertainment is Joke-e-oke.
The premise behind Joke-e-oke is that, at some level, everyone wants to be a comedian. It's a form of entertainment software that allows people, momentarily, to realize this ambition while emulating the classic comedy routines of their favorite comedians.
The idea for Joke-e-oke is simple. It's basically karaoke with stand-up comedy material. Many dream of the chance to be a comedian with killer material in front of a laughing crowd. With Joke-e-oke, people are able to live out their comedy fantasy of being their favorite comedian onstage, choosing from a list of stand-up comedy icons to perform. A built in laugh track is added, timed perfectly to accent punch lines.
...
How does Joke-e-oke compare to doing real stand-up comedy?
"Normal stand-up is about playing off the audience and crowd's energy. It's rawer. This is a funny riff off of karaoke. It's a smart-ass goof. A conceptual art piece," [local comedian Mike] Spiegelman said, adding, "I think it's more fun to do the material in your own voice. Makes it more personal and accessible to the crowd. That said, some people nail the source's cadence."
Posted by hakank at 08:40 EM Posted to Humor
februari 27, 2005
Bokstavskex tillbaka!
Det berömda Bokstavskex-projektet skapades 1997 av Magnus Bodin och Petter Duvander för att lista ut hur mycket den så samlade informationen på Internet motsvarade i bokstavskex.
Tyvärr har projektsidan varit nedlagd ett tag, men Petter skriver glädjande nog i Favorit i repris att sajten nu finns uppe igen: bokstavskex.framtid.nu.
Gå dit och njut!
Projektet nämns f.ö. också i kommentarerna till Hur mycket information finns det?.
Posted by hakank at 08:38 FM Posted to Diverse | Humor | Språk
februari 06, 2005
Philip Ball: Freudian quips (om matematikers humor)
I Nature-artikeln Freudian quips skriver Philip Ball om matematikers humor.
If, therefore, Freud was right to claim that jokes relieve anxiety by releasing suppressed feelings, mathematicians' jokes betray a deep-seated worry about whether their proofs are, so to speak, big enough. A humorous 'guide for lecturers' outlines the many different kinds of proof available.
Papret som refereras till i artikeln är
Paul Renteln, Alan Dundes: Foolproof: A Sampling of Mathematical Folk Humor (PDF).
Se även
Några böcker om vitsar med anledning av en The New Yorker-artikel
Vad är en vits?
Posted by hakank at 12:16 EM Posted to Diverse vetenskap | Humor | Matematik | Comments (3)
juni 14, 2004
Humorformel?
Mats Andersson passade påpassligt Aftonbladet-artikeln En upptäckt att skratta åt som handlar om några brittiska humorforskare sägandes ha kommit på en formel för humor. Intressant.
Se även news.telegraph.co.uk: Scientists are serious about having a laugh, där formeln formuleras sålunda (lite redigering gjordes allt):
The equation they have formulated,
x = (f * l + no ) / p,
takes into account the length of the joke's build-up, the comedic value of the punchline and the groan-inducing qualities of puns.
...
A comedic value is determined by multiplying the funniness of the punchline (f) by the length of the build-up (l). This is added to the amount someone falls over (n) to the power of o - the "Ouch" factor of physical pain or social embarrassment. The total is then divided by the number of puns [p], which reduce laughter.
Andra relevanta länkar:
BBC-artikeln The hidden comedy of science
Timandra Harkness and Dr. Helen Pilcher
Helen Pilcher: A Funny Thing Happened on the Way to the Lab (från 2002)
Timandra Harkness
Comedy Research Project
Tyvärr hittades inget akademiskt paper med mer strikta definitioner, om nu något sådant ens är skrivet.
Efter att ha läst artiklarna ovan känner jag en initial skepsis, speciellt eftersom formeln inte riktigt korrelerar med min intuition. T.ex. anser jag inte att lyssnaren själv ska behöva känna några pinsamheter, endast veta (inse, förstå) att det i det specifika sammanhanget kan uppfattas som pinsamheter eller elakheter. Sedan förstår jag inte hur de definierar ett skämt (joke). Det antyds att ett skämt kan ha flera ordvitsar, men i min bok är varje ordvits ett eget skämt. För ordvitsar saknas även en koefficient (metrik) för hur bra/dåligt kopplingen är mellan det språkliga och det verkliga (som antas beskrivas i skämtet). Till sist verkar parametern f ("funniness of the punchline") vara det som egentligen eftersöks.
Men å andra sidan är jag ingen professionell komiker...
Posted by hakank at 07:11 EM Posted to Humor
april 14, 2004
Lite mer om humor och komiker
I Några böcker om vitsar med anledning av en The New Yorker-artikel ger Carina en länk som gav upphov till en längre kommentar med fler böcker om humor och framförallt komiker. P.g.a. dess längd valdes att flytta den till en egen anteckning.
Just Lenny Bruce, och till viss del Mort Sahl, vinyl-lyssnade jag mycket på när det begav sig. En sajt med lite Lenny Bruce-ljudspår och -texter är The Complete Lenny Bruce
Några bra böcker om/av Bruce:
How to Talk Dirty and Influence People: An Autobiography.
The Essential Lenny Bruce är en samling (c:a 270 sidor) av de mest mest kända monologerna. Den lusläste jag under en period av mitt liv.
Ladies and Gentlemen: Lenny Bruce!! är i och för sig rätt tendentiös (och troligen sanningsfrisserande) och skriver mycket om drogmissbruk och skandaler, men ger ändå en ... intensiv bild av en stor konstnär.
En av de bästa böckerna om ståuppkomiker jag läste var The Last Laugh (1975) av Phil Berger som beskriver främst den amerikanska ståuppkonsten från 40-talet och framåt.
Funny way to be a hero av John Fisher (1976) beskriver den brittiska Music Hall/stå upp-traditionen, men är tyvärr inte alls lika inspirerande som "The Last Laugh".
The Great Comedians (redigerad av Larry Wilde, 1973) är en samling intervjuer med kända komiker, såsom Woody Allen, Milton Berle, Jack Benny och Bob Hope. De berättar bland annat hur de ser på sin konst. Man får man en inblick i deras tekniker och vad de anser "fungerar" och inte "fungerar"
Det som dominerar humorhyllorna är dock Bröderna Marx-böckerna. Bröderna - och naturligtvis manusskrivarna - är fortfarande mina riktigt stora favoritkomiker, främst på grund av galenskapen och kreativiteten (och att jag helt enkelt läste mer om och av dem än om/av någon annan).
Den boken jag gillade mest är Groucho, Harpo, Chico and Sometimes Zeppo: A History of the Marx Brothers and a Satire on the Rest of the World, främst för dess analyser om humorn i filmerna, bakom-skynket-berättelser samt den rikliga citeringen från filmerna.
I Sverige har jag inte några egentliga moderna ståuppfavoriter, däremot gillar jag sittnerkomikerna Kjell Allinge/Janne Forsell (Hemma hos), Lasse O'Månsson/Bertil Pettersson, och Svenska Ords produktion (Hasse & Tage & Co, alltså). Lite mer om Lasse O' finns i blogganteckningen Lasse O'Månsson och Bertil Pettersson.
Peter Lindberg skrev häromdagen, i Humorrevolutioner. om boken Seriously Funny : The Rebel Comedians of the 1950s and 1960s som jag blev lite nyfiken på.
Posted by hakank at 01:00 FM Posted to Humor | Comments (1)
april 13, 2004
Några böcker om vitsar med anledning av en The New Yorker-artikel
The New Yorker-artikeln Punch line med underrubriken The history of jokes and those who collect them berättar hur skämt har utvecklats under århundradena.
Några av de böcker som refereras i artikeln inköptes och - till stor del - lästes - under de spridda vits-perioderna kring 70/80-talen. Här nedan är ett urval.
Gershon Legman Rationale of the Dirty Joke: 1st Series: An Analysis of Sexual Humor (två volymer). Denna bok handlar om 'flasiga' skämt, men trots det var jag inte så förtjust i denna bok, främst eftersom den inte gav så mycket i mina studier kring mekanismen bakom vitsarna.
Morphology of the Folktale av Vladimir Propp’s lästes naturligtvis också. Här försöker man hitta den underliggande strukturen i folksägner. (Bland annat var det denna bok som sedan ledde till ett ganska intensivt intresse för semiotik, en fackla som Peter Lindberg nu åter tänt.)
Sigmund Freuds "Vitsen och dess förhållande till det undermedvetna" (Jokes and their relation to the unconscious) var den första teoretiska boken om vitsar som jag överhuvudtaget läste. Se Vitsen - en webbessä för lite mer om denna bok.
Sedan får man inte glömma bort den underbara Semantic Mechanisms of Humor, av Victor Raskin, som är en teoretisk genomgång hur humor fungerar semantiskt.
Se även
Mer om detta finns samlat i kategorin Humor
Alan Dundes
Avdelningen för semiotik, Lunds Universitet
(Tack till Peter Lindberg för ett uppmärksamt pek.)
Posted by hakank at 04:52 EM Posted to Humor | Comments (4)
februari 05, 2004
Humorcentrum i hjärnan
Laughlab discovers the brain's funnybone
Towards the end of the LaughLab project, we carried out a brain scan (using a technique known as Magnetic Resonance Imaging) of people listening to some of our best jokes. The results are amazing. They show that there is a very precise area of the brain involved in understanding why a joke is funny.
Se även LaughLab.
(Via CogNews.)
Posted by hakank at 10:35 FM Posted to Humor
december 28, 2003
OuLiPo
Det tolfte och trettonde numret av Pequod (se även www.pequod.se) handlar (handlade) om och av den fascinerande litteraturgruppen OuLiPo, som inkluderade författare med namn såsom George Perec, Raymond Roussel, Raymond Queneau, Harry Mathews et cetera etc.
Förutom den lätt (läs svårt) absurda tendensen i skriverierna och dess generativa principer (vilka jag erkänner en definitiv influens av) tycker jag speciellt om de myckna kopplingarna till matematik. T.ex. skrev matematikern Claude Berge en kriminalhistoria där problemet löses med hjälp av grafteori (se Mathematical Fiction: Who Killed the Duke of Densmore? för lite mer info.)
Några av artiklarna i PEQUOD:
Livet är en häst: presentation av gruppen
Teaterträdet - Kombinationskomedi av Paul Fournel (i samarbete med Jean-Pierre Enard).
Några trevliga böcker som innehåller OuLiPo-gruppens alster liksom historik är
Oulipo: A Primer of Potential Literature
Oulipo Compendium (samt www.oulipocompendium.com/)
Oulipo Laboratory: Texts from the Bibliotheque Oulipienne
[Samtliga dessa står inte av en händelse på samma bokhylla bokhyllehylla som mina böcker av Jorge Luis Borges, ordlighetsböckerna, biografin över tidskriften MAD:s grundare Mad World of William M. Gaines samt, men detta är en händelse, ett gäng Kafka-böcker. For easy reference på vägen till köket.]
Mer info:
Oulipo
Mathematics and Literature: Cross Fertilization (PDF)
Harry Mathews
Paul Harris Oulipo-sida
googlesökning på oulipo. Mycket är på franska så 1 fulländade 2 skickliga, talangfulla av och i detta språk har en klar fördel framför oss andra.
Posted by hakank at 08:45 EM Posted to Böcker | Humor | Husgudar | Matematik | Språk | Comments (2)
september 30, 2003
Lasse O'Månsson och Bertil Pettersson
I senaste Språket avslutas programmet med två underbara mono-/dialoger av och med Lasse O'Månsson och Bertil Pettersson: "en epsiodet var inte mer då?" samt "Korven", båda härligt ekvilibristiska (miss)bruk av det svenska språket. Uppdatering på förekommen anledning (se kommentar): "en episodet var inte mer då?" är skriven av Lasse O'Månsson och "Korven" är skriven av Bertil Pettersson.
Både personerna och -logerna påverkade denne bloggare starkt när det begav sig, när det nu begav sig.
Bokrekommendationer
Samtliga dessa böcker är mycket bra, intressanta och roliga. Tyvärr har jag inte hittat köplänkar till alla.
blå tummen, Williams Förlag, 1967.
"det bästa" från radioprogrammet blå tummen.
Bertil Petterssons självbiografiska Om allting, bland annat eller En tid i Danmark, Natur och Kultur, 1997.
Daddy O' - En bok om och av Lasse O'Månsson, sammanställd av Urban Nilmander och Kenneth Ahlborn. Galago, 2002.
Innehåller biografisk introduktion, intervju med Bertil Pettersson samt många texter av Lassse O'Månsson eller/tillsammans med Bertil Pettersson.
Köplänkar: Bokus och AdLibris.
Mer
Om Bertil Pettersson. Om Lasse O'Månsson.
Radioprogrammet innehåller även en intressant intervju med en dyslektisk författare och lite annat smått och gott.
Uppdatering
Lade till referens till boken Daddy O'.
Posted by hakank at 02:08 EM Posted to Böcker | Humor | Comments (9)
augusti 31, 2003
Om vitsar och humor - gamla anteckningar
För en stund sedan hittade jag mina gamla anteckningar om vitsar och humor i elektronisk format. Dessa spridda och inte fullt så spridda tankar från mitten/slutet av 80-talet skrevs när jag hade tänkt förfärdiga någon form av uppsats om detta ämne. De är alltså ett pre-första något och är månne inte helt enkla att följa.
Jag tänkte att det kunde vara roligt att lägga ut dem till påseende eftersom jag den senaste tiden antytt dess existens, t.ex. i Om ordvitsar och annat - en hjärdump.
Tyvärr är dokumenten ursprungligen (ren-)skrivna i ett ordbehandlingsprogram som jag inte har någon konverterare till, varpå ett good enough-hack gjordes. Det innebär att det finns brutna ord, ingen rubrikmarkering, eventuellt konstiga tecken etc.
Dokumenten nås via sidan Om vitsen och humor, anteckningar från länge sedan.
Och när jag ändå håller på med nostalgiken, kan jag peka på de mer "litterära" saker jag skrev under ungefär samma period: Det litterära hörnet. Rätt mycket språkexperiment blev det.
Posted by hakank at 10:41 FM Posted to Humor | Comments (7)
augusti 30, 2003
Begreppet "överraskning", en annan hjärndump
Detta är en liten hjärndump av några tankar jag haft den senaste tiden. Nämligen om begreppet överraskning. Jämför med det jag precis skrev om Om ordvitsar och annat - en hjärndump.
Av olika anledningar har jag börjat fundera på begreppet överraskning (eng. surprise). Här är några, synnerligen ofullständiga, kopplingar som gjorts eller som jag själv tycker mig se.
Emergensteori
Vem skrev att begreppet "surprise" inte var tillräckligt operationellt som definition på ett emergent fenomen? (Det var i en fotnot på första eller andra sidan i ett paper jag läste för några veckor sedan.) Vad har mer skrivits om detta?
Machine learning/data mining
Ett av syftet [till och med det uttryckliga syftet! Referens?] med machine learning och data mining är att skapa överraskande resultat, dvs oväntande resultat.
Det har forskats en del i detta, det vet jag. Var/vem?
Detta har en stark koppling till informationsbegreppet men även till begreppet "intressant": Något fakta, F, är överraskande (inom machine learning/data mining) om man (målgruppen) dels inte visste om F tidigare, dels om F "tillräckligt intressant", hur nu det ska definieras.
Humor
En av anledningarna till att vi skrattar åt en (viss typ av) humoristisk händelse är att vi finner något i den överraskande/oväntat. Ordvitsar är ett paradigmatiskt exempel.
Sannolikheter
Att någon vinner en miljon på lotteri är inte speciellt överraskande. Däremot skulle jag bli mycket överraskad om jag själv eller någon jag känner skulle vinna.
Ett annat exempel, och där jag tror att man (Persi Diaconis?) forskat eller i alla fall skrivit om är tillfälligheter (coincidence) i samband med skrock, folktro etc. Exempel på sådana tillfälligheter är t.ex. att jag drömde om en gammal klasskamrat i går natt och idag träffade jag henne på stan. Detta leder drömmaren att tro att det finns någon mening i denna tillfällighet (vad det nu än är för typ av mening).
Uppenbarligen krävs det en viss typ av överraskning här: T.ex. om jag går i skola och drömmer om en av mina (nuvarande) klasskamrater är det inte speciellt förvånande om jag träffar henne nästa dag i skolan.
Slumpmässighet är i någon mening överraskande, i betydelsen oväntat eller att ett specifikt utfall inte går att förutse (aggregerat går det däremot ibland att göra).
Men det känns konstigt att säga att jag blir överraskad att en tärning i ett speciellt slag skulle komma upp med en sexa (det kunde jag inte förutse). Däremot blir jag överraskad om det kommer upp t.ex. 20 sexor i rad, och jag börjar troligen ana något fusk.
Oväntat
För att vara överraskande mäste det vara oväntat. Vilket i princip är samma som "sannolikheter".
Skräckfilm
En av poängerna med denna typ av filmer är att bli överraskad, här mer i betydelsen skrämd.
En "dålig" skräckfilm är en film där man kan förutse (ett annat nyckelord) ett spökes uppdykande och man blir därmed inte skrämd.
(Jämför med en dålig vits: den går att förutse.)
Två noter: a) Jag ser inte speciellt mycket på skräckfilmer. I princip var Exorsisten den senaste jag så och jag blev inte så mycket skrämd som äcklad.
b) vad jag förstår finns det andra kvaliteter i skräckfilmer, som troligen har undgått mig.
Förväntningar
Ett nyckelbegrepp är naturligtvis vilka förväntningar vi har kring en viss situation. Att en skolad matematiker kommer på något revolutionerande är inte så överraskande, däremot att en helt oskolad indier gör det (Ramanujan).
Cf Kants definition på humor: "En spänd förväntans upplösning i intet".
Kreativitet
Det ligger väl nästan i begreppet kreativitet (möjligen via humor) att det ska vara överraskande.
Se till exempel det Niklas Johansson skriver i här om humor och kreativitet:
Humor och kreativitet berörs även i In the mind's eye. Thomas G. West skriver att idéer som möts med gapskratt ofta visar sig vara de mest kreativa. Han hävdade att skratt är ett bra mått på vad som är kreativt och inte. Om jag minns rätt använde han bröderna Wright som exempel. Hade jag inte sett ett flygplan och förstått tekniken bakom är jag rädd att jag också hade skrattat åt dem.
Vid brainstorming är det ofta de tokigaste idéerna som leder till de bästa associationerna och som sedan blir de genomförbara lösningarna.
Information
Det finns en stark koppling mellan överraskning och den information vi har om en situation, händelse etc.
Om jag läser en bok som jag klassar som en typisk kioskdeckare men sedan får reda på att författaren fått Nobelpriset i litteratur (med speciellt nämnande av denna bok) skulle jag bli mycket överraskad. Skulle jag veta detta innan skulle jag troligen läst boken annorlunda och möjligen inte tyckt så nedlåtande (alternativt ansett att Akademien var några riktiga knäppgökar).
Paradigmskifte
Är det inte någon som har det som exempel på humorteori. Paulos?
Jämför med ord med liknande betydelse: förvånad, överrumplad (t.ex. av ett regn), häpen.
Posted by hakank at 01:01 EM Posted to Humor | Komplexitet/emergens | Sammanträffanden | Comments (2)
Om ordvitsar och annat - en hjärdump
När jag läste Peter Lindbergs reflektion över en film han nyligen sett, slog det mig plötsligt vad det var som hans diskussioner om metaforer och "constrained universes of expression" påminde om (något jag hade skrivit privat till honom för någon vecka sedan).
Nämligen vitsar!
Jag kommer - förhoppningsvis snart - att detaljerat gå igenom det han skrivit om constrained universes of expression för att se om jag kommer på mer kopplingar, men här är mina första tankar om metaforer, vitsar (och rim).
Här vill jag dock hjärndumpa mina tankar om ordvitsar. Merparten av nedanstående har ingått i en maildiskussion med Peter.
En metafor har, som jag just nu ser det, som funktion att expandera från ett område till ett annat, dvs börjar i ett "semantiskt rum" och kopplar till ett annat. Tänk på en fågelflock där samtliga fåglar flyger från punkt A till punkt B med en skön böljande rörelse. Det finns även en väg tillbaka från punkt B till punkt A: vägen ligger alltid öppen.
En vits är också en koppling mellan två semantiska rum, men hoppet mellan de båda rummen, från A till B, är "blixsnabbt" (om det är en bra vits). När en vits berättas följer man alltså snällt berättelsens semantiska rum och accepterar alla de konstiga kringelkrokar som man hör. Det sematiska rummet expanderas alltså hela tiden och man internaliserar bilder etc.
När väl hör poängen (vitsordet) kommer det andra semantiska rummet (B) och lägger sig ortogonalt mot det första (A), och just i skärningspunkten mellan dessa rum finns vitsordet, det som kopplar ihop de två semantiska rummen.
Man kan möjligen uttrycka det som att en vits inte så mycket expanderar som begränsar alla de möjligheter som fanns att gå vidare från det första semantiska rummet, man blir liksom låst att omedelbart gå till rum B och endast via en viss väg. Ingen finns böljande rörelse, utan snarare som ett "worm hole".
Vitsen: en "inverterad metafor".
I kommentaren till min anteckning 'Halvfullt eller halvtomt?' skriver jag kortfattat om detta.
Ett rim, både bra och dåliga, har lite samma struktur som en vits (och därmed också en metafor), men saknar något som jag helt felaktigt kallar "komisk engergi" (suck :-). Är det "dåliga rim" kan det ge upphov till en (oftast ofrivillig) komisk effekt, just för att kopplingen mellan de två orden (och vad som sägs emellan) är absurd, dum, enkel etc etc. Är kopplingen fantastisk, eller ekvilibristisk kan det mycket väl anses som bra (och fyndigt) rim. Cf. Povel Ramel halsbrytande saker.
[Detta är något som jag måste formulera mycket tydligare, men någonstans ser jag en stark likhet.]
En liten notis om mitt intresse för vitsar: Sedan jag var typ 16-17 har jag varit fascinerad av roliga historier, speciellt ordvitsar. Groucho Marx var tidigt min stora favorit och jag läste många böcker om Bröderna Marx och andra komiker.
I mitten på 80-talet när jag skulle läsa C-betyget i teoretisk filosofi tänkte jag göra en filosofisk analys av vitsar och läste en hel del böcker i relaterade ämnen.
Apropos Woody Allens skriverier som jag skrev om häromdagen: Jag började under denna tid också (men fullföljde inte) att analysera en del av Woody Allens skriverier med utgångspunkt att analysera dem enligt den humorteori som jag då skisserat, som är rätt mycket den som jag nu försöker förklara.
Sedan har jag tagit upp det igen med synnerligen ojämna mellanrum. Det som fascinerade mig i vitsarna gjorde att jag gick vidare och läste Freuds 'Vitsen och dess förhållande till det undermedvetna", att läsa mer om Freud, t.ex. hans Drömtydning, där han liknar drömmarna och vitsar. Över detta till att försöka förstå mer om symboler och myter (t.ex. Jungs symbolteori). Semiotiken (som Peter Lindberg har skrivit en del om de senaste dagarna) är också en del i denna väg. Inom konsten är surrealisterna mina favoriter, t.ex. Escher, Magritte, Dali just för deras dubbelbottnande målningar.
När jag läste om Social Network Analysis var en av de första tankarna att man kunde tillämpa detta på vitsar, men jag har inte funderat så mycket mer på det.
Och nu när jag läser om emergensteori och komplexa adaptiva system (självorganisarande system) ser jag en massa intressanta kopplingar mellan vitsens teknik och emergensteorierna. Det vore t.ex. roligt (till och med coolt!) att kunna göra en agentbaserad simulering av vitsar, t.ex. hur de olika språkliga elementen kopplas till varandra. Jag har ännu ingen riktig idé hur detta skulle gå till eller innebära, men det är en liten drivkraft när jag läser i ämnet.
En författare som påverkade mig väldigt mycket i detta sammanhang var John Allen Paulos två populärmatematiska böcker:
Mathematics and Humor och I Think, Therefore I Laugh, där han (speciellt i den förstnämnda boken) beskriver humorn utifrån
katastrofteorin.
Några länkar om katastrofteori finns t.ex. via CATASTROPHE TEACHER - an introduction for experimentalists och google/dmoz-kategorin Science/Social_Sciences / Language_and_Linguistics/Semiotics / Semioticians / Thom,_René. (Notera att René Thom här klassificeras som semiotiker.)
[Extra roligt är det att Paulos sedemera blev dubbel husgud genom sina böcker:
Innumeracy: Mathematical Illiteracy and Its Consequences och A Mathematician Reads the Newspaper.]
Även Koestlers Art of Creation (som jag nog nämnt i samband med kreativitet) influerade mig.
---
Ungefär ovanstående mailade jag till Peter och här nedan kommer lite ur vår diskussion.
Om situationsvitsar: Situationsvitsar, dvs sådana vitsar som kräver att man är med i en speciell situation, blir ju ofta inte roliga när man får dem återberättade. Men kanske beror det på att "det semantiska rummet" är alldeles för stort, dvs det finns så många detaljer som är relevanta för vitsen att det är mycket svårt att återskapa dem på ett så bra sätt att det blir roliga. ("Just då kändes det riktigt roligt i alla fall. Du skulle vara med.")
Peter skrev följande i vår privat maildiskussion (han har OK:at publikation):
En definition av vitsen måste förmodligen innehålla att den ska vara oberoende av avsändaren. När jag läser om vitsar som kopplingar mellan två semantiska rum så utesluter det skämt som blir roliga för att man har någon sorts relation med avsändaren, eller att de på något sätt relaterar till det sammanhang de läses/berättas i.
Om oberoendet av avsändaren: Nja, jag ser inte att det måste finnas ett sådant oberoende. Däremot måste man möjligen ta med avsändarens attribut (kanske snarare mottagarens kunskap/vetskap om dessa) som en relevant del i analysen av en specifik vits. Detta gör det naturligtvis väldigt svårt att analysera alla typer av ordvitsar, men jag anser inte att det skulle utgöra något principiellt hinder.
Han skriver sedan:
Istället för att säga att "det semantiska rummet expanderar" så skulle jag säga att mottagarens kännedom om rummet blir bättre i takt med att han tar emot mer och mer av vitsen.
Deta är en bra motbild! Som jag ser det beror det lite på var man sätter "observatören". Själv har jag alltid föreställt mig det så att man följer åhörarens väg i historien, och ser alltså att åhörarens semantiska rum expanderar i och med att historien utvecklas. Peters bild antyder att det semantiska rummet är "färdigbyggt" och man leder åhöraren kring i det. Det finns en objektivitet i hans syn som lockar mig...
Möjligen är begreppet "semantiskt rum" dåligt, och det kanske mer förleder än leder. Kanske man skulle prata om "semantisk väg". Eller kanske "det semantiska konvexa höljet". :-).
I Kriterier på en bra vits skrev jag (1995) om "språkliga kontexter", men det låter inte riktigt lika bra som semantiska rum/vägar.
En fundering kring detta: Vad skiljer denna expansion i vitsar (och kanske även metaforer) från "vanligt linjärt" kunskapsutvidgande (om ni förstår vad jag menar med det)?
Liten utvikning: De senaste dagarna har jag även funderat över begreppet
överraskning. Det är/var tydligen ett viktigt begrepp inom emergensteori, och man försökte förklara emergens som något överraskande som uppstår (det har fått kritik eftersom man tydligen inte kan operationalisera "överraskning").
I vitsen finns överraskningsmomentet naturligt, liksom på olika sätt och under olika synonymer i skräckfilmer, kreativitet, informationsteorin, sannolikhetsteorin etc. I data mining/machine learning är det (eller var) också ett viktigt begrepp (där en nyvunnen kunskap även ska vara "intressant").
En av nyckelfrågorna är som jag ser det: Vad är det som gör att en ny erhållen kunskap/information/förnimmelse/etc är överraskande och inte bara ackumuleras till övriga kunskap/.../etc, utan ett enda (av mina) ögonbryn höjs? Begreppet "paradigmskifte" dyker upp i huvudet nu.
(Jag kommer inom kort att göra en synnerligen tidig hjärndump av det lilla jag skrivit om detta.)
Peter skriver i sin blogganteckning om en film han såg och tar upp tråden i ett mail:
Greppet att avslöja universumet, så som det görs i filmen, och på det sätt som vitsar gör, är väldigt effektivt: man leder medvetet in mottagaren på en viss väg och plötsligt avslöjar man den verkliga vägen, hur rummet egentligen ser ut. På samma tid kan förmodligen uppnå mycket mer på det sättet.
Metaforer har nog också samma funktion.
Vilka fördelar finns det då att göra på det långsammare sättet? Å ena sidan kan "chock-effekten" göra att man kommer ihåg det lättare. Å andra sidan kan kanske det långsammare sättet vara bättre eftersom det assimileras i fler existerande begrepp/"modeller"/neuroner.
Faktum är att min mer "fullständiga" teori om vitsen även inkluderar en korsning av två "psykologiska vägar", lite som jag skriver i min längre kommentar till anteckningen "Halvfullt eller halvtomt?". Denna korsning finns dock inte alltid med i alla vitsar, utan är mer något som möjligen kan förklara "spänningen" i en vits, dvs varför den skulle vara rolig. (Kants berömda definition på humor är f.ö.: "En spänd förväntans upplösning i intet", som jag dock inte håller med om fullt ut av olika skäl.)
---
Nedanstående är saker som jag började skriva till Peter, men insåg att det borde bloggas i stället.
En viktig beståndsdel i en ordvits är semantiskt relevanta ledtrådar av ett speciellt slag. Historien före poängen "leder" mottagaren in på en speciellt väg via dessa ledtrådar, men resan ses endast retroaktivt när poängen kommer.
När historien läses eller åhörs ska läsaren/åhöraren inte förstå att det är en ledtråd, eftersom då är vitsen förstörd. (Men man kan i och för sig skratta ändå eftersom presentationen var så rolig eller att det är så fånig koppling som görs eller....)
Ledtrådarna får alltså inte vara för tydliga eller för otydliga. Är de för tydliga blir det ingen överraskning(!). T.ex. är det (enligt mig) en 'dödssynd' att nämna ett av de ord som används i vitsordet, såvida det inte är väldigt långa historier (se nedan om långa Shaggy Dog-historier). Om de är för otydliga är det risk att ingen, eller ett fåtal, förstår dem. Jämför med sitationsvitsar ovan.
Det är rätt mycket som en bra pussel-deckare, t.ex. tidig Christie eller Ellery Queen och möjligen Sherlock Holmes. Eller gåtor och rebusar.
En bok som också har påverkat mig är Johan Asplunds Om undran inför samhället. [Tyvärr verkar det som om jag lånat ut denna bok, liksom hans mer teoretiska verk 'Teorier om framtiden' etc så jag kan inte ge så mycket mer referenser.]
I "Om undran..." beskriver Asplund på ett underbart sätt bland annat hur den sociologiska vetenskapen kan liknas vid en god detektivhistoria. En dansk summering av Asplunds tankar finns Johan Asplund - tolkningens mester.
Från Hur mycket syns jag själv i facktextern?:
Asplunds undersökning 'Om undran inför samhället' (1971) behandlar frågan vad det innebär att förstå ett socialt fenomen. Denna text är själv en litterär facktext. Asplund utgår ifrån att en god detektivroman är jämförbar med en viss typ av vetenskapliga upptäckter. Gemensamma drag är: gåtan förefaller olöslig, detektiven/forskaren är övertygad om att det finns en lösning, gåtan måste omgestaltas för att kunna lösas och lösningen kommer genom en association till något helt annat (Asplund 1971: 14).
--
Om långa ordvitsar (även kallade Shaggy Dog-historier): För många år sedan var jag alldeles uppslukad av de Shaggy Dog-historier som Flann O'Brien skrev under psedonymen Myles na Gopaleen (speciellt de som finns i boken The Best of Myles).
Som ett litterärt experiment försökte jag mig på att skriva saker på samma form. Några av mina egna varianter finns i Olika saker, sök efter "SHAGGY DOG OCH VITSAR" (med början på nummer 38). De andra sakerna som finns på denna sida är andra språkexperiment.
Posted by hakank at 12:35 EM Posted to Humor
augusti 27, 2003
Uppräkningar, Borges och Woody Allen
När Bengt Karlsson skrev om den ryska klassifikationen av bilar i sin kommentar till min anteckning Kategorierna och Borges fick han mig att upp tråden igen.
Det som är extra tankvärt (etc.) med dessa klassificeringar är att de är indexikaliska: "hörnet ute på gatan" (denna gata, detta hörn) vilket gör dem synnerligen subjektiva respektive (hos Borges) självrefererande "h) included in the present classification" (Borges) vilket gör dem logiskt dubiösa.
Rabelais och Umberto Eco (Rosens namn) excellerar i väldigt långa uppräkningar som har en komisk effekt, dock inte alls lika mentalt hjärnskrynklande som Borges.
Även Beckett lär ha skrivit sådant. Följande sägs om honom på LECTURE NOTES - BECKETT
9 COMIC ENUMERATION AND PARODY
Beckett is particularly fond of the habit of listing alternatives and variations to any given situation or choice. These alternatives are listed in a manner that threatens to become ad infinitum and ad nauseum. The habit of careful, methodical, systematic analysis is thus both deployed and parodied through being taken to deliberately exaggerated lengths.
....
Every permutation and combination of possible relations between several concepts or entities is elaborately worked out. Beyond the elements of parody and self-parody, this type of enumeration also acquires enormous representative power. On the one hand, it demonstrates through its laboriousness the self-defeating quality in any attempt at exhaustiveness. On the other hand, it also shows how many nuances there are to any apparently simple situation, which differ from one another, and yet relate complexly.
Lite mer om Borgesianska taxonomiska experiment finns i essän om konstnären Arthur Bispo Do Rosário The Inventory of the World: Peter Greenaway and Arthur Bispo do Rosário skriven av Maria Esther Maciel.
It can be said that Bispo's collections recall in a certain way some of Borges' classifications, particularly that one which characterises the famous description of the Chinese encyclopaedia in the essay on John Wilkins, since they both present in their organization an ordering that points not only to the taxonomic models systematised by the official codes of classification, but also to a peculiar manner of capturing, as Foucault would say, "beneath the named and expected differences, the underlying relationships between things, their dispersed similarities" . Or, on an inversely symmetrical plane, they attempt to capture beneath the explicit similarities the invisible differences between repeated objects in a series. The result of this process, whose allegorical function is to represent the complex syntax of the world, could not occur without the fragmentation of this very syntax, and the revelation of the chaotic vertigo of the surrounding reality.
Exempel på konst av Arthur Bispo do Rosário finns här. Jag måste här erkänna att jag aldrig tidigare hört talas om denne konstnär. En kort beskrivning finns här. New York Times skriver lite om honom i Creativity as an Ingredient of Madness.
Jag kommer ihåg att jag för länge sedan läste, i samband med en analys av Woody Allens underbara skrifter, att uppräkningar ofta kan göras mycket komiska (tyvärr har jag ingen aning var jag läste detta). T.ex. består Allens "The Metterling Lists" (från Getting Even) av en (Borgesinspirerad?) analys av tvättnotslistor. Ett litet utdrag finns här.
Woody Allen har skrivit andra samlingar som jag varmt kan rekommendera om man tycker om sådant: Without Feathers och Side Effects. Nästan allt Allen skriver i dessa böcker är flämtsamt roligt.
Och vi ska inte glömma Wittgenstein:
'...Wittgenstein once said that a serious and good philosophical work could be
written that would consist entirely of jokes (without being facetious).' Från Norman Malcolm Ludwig Wittgenstein: A Memoir.
Posted by hakank at 10:24 FM Posted to Böcker | Humor | Husgudar
augusti 18, 2003
Zen och humor. Och Zen.
När jag letade bland mina böcker efter helt en helt annan bok till föregående anteckning hittade jag boken "Zen and the Comic Spirit" av Conrad Hyers och tänkte på det som Peter Lindberg och jag diskuterat om humor (se t.ex. Humor och kreativitet - The Fortsättningen) och att jag sett att Peter skrivit en del om Zen.
Jag läste inte ut hela boken men vad jag kommer ihåg och efter bläddring samt baksidestext är bokens utgångpunkt Suzukis kommentar "Zen is the only religion or teaching that finds room for laughter", och försöker att analysera humorn i Zen och dess clown/trickster-inslag. F.ö. var det just "språkdestruktionen" ("leka" med ord och begrepp) en av de saker som fascinerade mig mest i Zen.
Det står tyvärr inte så mycket om boken på Amazon. Däremot finns det en skrift av Myers Humer (sic!) in Zen: Comic midwifery. Boken nämns också på The rejection of humor in Weatern thought.
Några andra böcker om Zen som jag dock läste och hade behållning av:
Kapleaus The Three Pillars of Zen var mycket fascinerande, liksom Herigels Zen in the Art of Archery.
Den senare boken gjorde att jag ville börja träna Kyudo (japansk bågskyttekonst), men den närmsta läraren fanns i Köpenhamn (detta var Före Bron). Så jag började träna Kendo i stället, men slutade efter ungefär ett år eftersom mina knän tog lite för mycket stryk och klubben där jag tränade pratade väldigt lite om "det inre". Detta var i mitten av 80-talet, möjligen har det ändrat sig (förutom mina knän:-).
Nu är det dock kinesisk kampkonst som gäller, speciellt Taijiquan.
Posted by hakank at 12:23 FM Posted to Humor | Tai Chi Chuan | Comments (1)
juli 29, 2003
Humor och kreativitet - The Fortsättningen
Efter min betraktelse över humor och kreativitet, påminner Peter mig privat om två av sina tidigare inlägg om humor och kreativitet gjorda här och här. Det är reflexioner gjorda kring scenen när man försöker lära roboten i Bicentennial Man att skämta. Läs speciellt det andra av Peters två inlägg, där finns en massa bra referenser till kreativitet och AI.
Scenen i Bicentenial Man påminner om Heinleins Moon is a Harsh Mistress ('Revolt mot Jorden' på svenska) när huvudpersonen lär datorn Mike vilka skämt som är roliga och varför. Datorns kön avgörs sedan genom att analysera vilka skämt denne tycker är roliga respektive icke roliga. Detta tema är ett av skälen till att boken är en av mina återläsningsfavoriter.
Är det någon som vet fler filmer, romaner eller noveller som innehåller detta tema?
När det gäller att generera kreativt är det svårt för mig att bortse från en av mina äldsta husgudar: Edward de Bono. Hans tidigare böcker om lateralt tänkande och problemlösning har påverkat mig stort i mina senare intressen. För mer om "lateral thinking", se t.ex. denna kurs och de Bonos sajt.
Nu är det många år sedan jag läste något av de Bono bland annat eftersom det blev för mycket geschäft över honom och hans verk, men hans tankar ligger fortfarande och skvalpar där i bakgrunden.
Det var bland annat dessa böcker som fick mig att inse hur fantastiskt funtade våra hjärnor är, med den märkliga förmågan att blixsnabbt kunna associera mellan två helt orelaterade saker, vilket just är den drivande mekanismen i ordvitsar (härav min fascination). Brainstorming exploaterar också detta fenomen, vilket är den bärande idén hos de Bono.
Ett "partytrick" i brainstorminganda som förvånansvärt ofta ger gott resultat är att göra fria associationer mellan ett angeläget problem man försöker lösa och ett slumpvis valt ord från SAOL. Associerar man "tillräckligt länge" kommer man nästan alltid fram till en intressant lösning att gå vidare med. Notera att för att detta ska fungera vettigt måste problemet vara uttryckligen formulerat och "tillräckligt angeläget". [Jag skrev för länge sedan ett webbaserat sådant system som hade viss framgång, men det är nerpackat av tekniska skäl. Får väl ta och refaktorisera det vid tillfälle.]
Den negativa aspekten av denna associationsförmåga är att vi tycker oss hitta kopplingar (mönster) mellan saker som inte har sådana kopplingar, som man gör t.ex. i övertro och skrock.
För mer om detta, läs t.ex. Skeptical Inquirer-artiklarna Hidden Messages and The Bible Code om bibelkoden, Coincidences: Remarkable or Random? och den av mig häromdagen refererade boken How We Know What Isn't So av Thomas Gilovich.
Posted by hakank at 10:57 FM Posted to Humor | Husgudar | Sammanträffanden
Humor och kreativitet
Peter på Tesugen.com skrev idag om kreativitet och humor. Här är några vidare-tankar om detta. Möjligen är det ett litet avsteg från det Peter primärt tänkte på.
För den som är är intresserad av humor och kreativitet rekommenderar jag att läsa Arthur Koestlers Act of Creation, där han diskuterar kreativitet på olika plan, däribland humor.
Sedan många år har jag själv varit intresserad av humor, speciellt vitsar och dess tekniker. Se t.ex. min lilla Vad är en vits - en webbessä där jag skriver lite om vitsens tekniker. Det finns några ytterligare litteraturreferenser. (Jag skrev den som en uppgift i Människa-Dator-Interaktion 1995, då vi skulle skriva en "interaktiv uppsats" i HTML.)
Ett av mina projekt är att skapa "roliga ord". Några av försöken:
- Word Meld, trixar med ordens prefix och suffix:
- New Markov Words , använder Markovkedjor
Möjligen är de genererade orden inte alltid (dvs sällan!) roliga, men ord som analysmodellerstrand, skapad av Word Meld (på ordet kjellerstrand) är lite skoj.
Problemet är, just som Peter skrev, att göra urvalet av de roliga orden. Jag har dock några svävande idéer hur man gör sådana urval. En av idéerna påminner om Darwinian Poetry (tack Kalle för påminnelsen), dvs att generera en massa ord varvid någon (t.ex. jag själv) värderar dem efter hur roliga de är, vilket genererar en massa data om "bra" och "dåliga" ord. Så kommer en data-mining-fas där man förhoppningsvis hittar några relevanta parametrar, som man sedan kan använda för att generera nya ord. Håhåjaja.
Intressant nog finns det ett forskningsområde om datorgenererad humor (computational humor). Några som har skrivit rätt mycket om detta är Kim Binsted och Graeme Ritchie.
Avslutningsvis: Bob Hope: RIP!