februari 19, 2007
Den som ändå bodde kring Uppsala: 1 mars pratar Persi Diaconis om matematik och trolleri
Den 1 mars 2007 är det Celsius-Linneföreläsning å Uppsala Universitet. Celsius-föreläsningen är Persi Diaconis som föreläser om Mathematics and magic tricks
bulletin.se-notisen Trollkonster och empatiska djur på årets Celsius-Linnéföreläsningar beskriver ner:
Celsiusföreläsningen hålls av Persi Diaconis, professor i statistik och matematik vid Stanford University. Diaconis har använt matematiken för att utveckla magiska trick, och är bland annat känd för att ha bevisat att en vanlig kortlek måste blandas sju gånger för att vara ordentligt blandad. Sättet på vilket magiska trick fungerar är minst lika fascinerande som tricken själva, menar han, och kommer att visa detta bland annat genom att demonstrera några trick.
Är det någon besökare som vill ta anteckningar och publikt (eller privat) delge dem?
(Det finns fler Linnéevenemang.)
Posted by hakank at 05:57 EM Posted to Husgudar | Matematik | Trolleri, magi etc | Comments (4)
februari 02, 2007
Wintermute: Ännu ett Bertil Pettersson/Lasse O'Månsson-fan
Tänkte bara nämna att signaturen "Wintermute", som rikligt klargjort sakernas tillstånd i Apanssons yrke: Originaltexten av Lasse O'Månsson och G Linderholm?, har bekänt blogg.
Wintermule skriver nämligen på Det kunde varit värre med taggraden en blogg om livet på det förvirrade 00-talet..
Mer om Petterson/O'Månsson finns i Mystisk gumma hade papper i mössan!.
Namnet Wintermute får sin förklaring i den (numeriskt) andra blogganteckningen Wintermute.
W. förklarar varför han bloggar i det börjar klarna (då bloggen troligen fick sitt namn) och avslöjar några personliga detaljer (ålder och kön finns här):
Nu börjar det klarna… Jag börjar förstå lite mer av varför jag har satt igång med det här bloggandet. En på sätt och vis ganska meningslös sysselsättning kan man ju tycka…Saken är den att jag håller på och skriver en avhandling. Ska vara klar i höst. Det innebär en väldig massa strukturerat skrivande. Och en väldig massa strukturerat (nåja) tänkande. Men sen är det ju det där andra. Alla restprodukter som det genererar. Alla de där tankarna som inte passar in i avhandlingen. En del som befinner sig i gränstrakterna och så en massa annat som handlar om helt andra saker. Det verkar som att ju mer jag försöker koncentrera mig på avhandlingsskrivandet, desto större behov får jag att skriva om annat. Det är förstås därför jag håller på med det här. Det fungerar som en slags säkerhetsventil.
Det finns faktiskt annat som jag inte länkat till, men de får ni läsa själva.
Posted by hakank at 08:55 EM Posted to Blogging | Humor | Husgudar
maj 05, 2005
Intervju med Thomas Schelling
Thomas Schelling intervjuas i en lång artikel i Federal Reserve Bank of Richmond Region Focus Sprint 2005.
Schelling berättar - ofta personligt - om flera av sina studier och erfarenheter, bl.a. om sin segregationsmodell och focal points (även kallades Schelling points till hans ära). Så här beskriver han de senare:
RF: One of the more famous bargaining situations that you propose in The Strategy of Conflict involves a problem in which communication is incomplete or impossible – the game where two strangers are told to meet in New York City but have not communicated with each other about the meeting place. What does this game tell us about bargaining? And what, if any, are the policy implications?
Schelling: That little exercise, which I designed to determine if people could coordinate without any communication, became fairly famous and now I am usually identified as the originator of the idea of "focal points." My argument was that in overt negotiations something is required to get people to arrive at a common expectation of an outcome. And the ability to reach such a conclusion without communication suggested to me that there was a psychological phenomenon, even in explicit negotiations, which may work to focus bargainers eventually on that commonly expected outcome. By understanding that, I thought, we may be able to more easily facilitate policy negotiations over such matters as what would be an appropriate division of the spoils, an appropriate division of labor, and so forth.
RF: What were the responses when you originally posed this question to people?
Schelling: When I first asked that question, way back in the 1950s, I was teaching at Yale. A lot of the people to whom I sent the questionnaire were students, and a large share of them responded: under the clock at the information desk at Grand Central Station. That was because in the 1950s most of the male students in New England were at men's colleges and most of the female students were at women's colleges. So if you had a date, you needed a place to meet, and instead of meeting in, say, New Haven, you would meet in New York. And, of course, all trains went to Grand Central Station, so you would meet at the information desk. Now when I try it on students, they almost never give that response.
Some cities have more obvious focal points than others. For instance, if I asked people where would you meet in Paris, they probably would have no trouble. Most would go to the Eiffel Tower. But in other cities, it's not so clear.
Sedan kommer en skoj förklaring till hur han kom på detta fenomen under en rundresa i USA.
Se även tidigare skrivningar om Schelling
Recension: Thomas Schelling "The Strategy of Conflict"
Matematiska och statistiska "självklarheter"
Posted by hakank at 07:04 EM Posted to Husgudar | Spelteori och ekonomi
april 26, 2005
Johan Asplund "Genom huvudet" (några andra av Asplunds böcker nämns och rekommenderas också)
Genom Huvudet: Problemlösningens socialpsykologi (ISBN: 9173744034) av Johan Asplund är en underbar bok som till ytan analyserar lösning av problem (gåtor) men har en underström (eller är det en överström?) av en stark kritik av både kognitiv psykologi och traditionell AI för att dessa endast studerar de mänskilga förmågorna isolerat från de sociala sammanhangen där förmågorna verkar.
Lösning av de konstruerade gåtor som Asplund främst behandlar är i och för sig rätt speciella genom att de har vissa typiska drag som mer naturlig problemlösning (t.ex. en nobelpristagares forskning) oftast saknar:
* det finns en mänsklig konstruktör av gåtan
* det finns någon som presenterar gåtan som en gåta
* problemlösaren inser oftast snabbt att det är en gåta och ställer sig s.a.s. i gåt-mode.
* en gåta behåller man inte utan den är till för att ges bort, det är en gåva (underbart!). Varpå den som tidigare var gåt-mottagare nu blir gåt-givare.
Här visar sig alltså den sociala dimensionen av gåtlösningen. Denna typ av problemlösning är inget som sker isolerat - endast "genom huvudet" - på en person utan är ett intrikat samband mellan flera personer (roller).
Det finns också vissa förväntningar hur man ska bete sig som problemlösare. Asplund menar att ingen egentligen förväntar sig att dessa gåtor ska lösas, eftersom man har väldigt kort tid på sig att komma med ett rätt svar eller gissa (typ 10-20 sekunder). Skulle gåtan verkligen lösas blir gåtställaren besviken, och på något sätt är det sociala mönstret brutet. Min egen erfarenhet av gåtlösning är något annorlunda. De gåtor som jag faktiskt löser kan ta både kortare och lite längre tid att lösas, men nog katten ska de lösas. [Skillnaden mellan våra synsätt kan vara att Asplunds gåtor/svar levereras direkt mellan två personer, t.ex. i en frisörsalong, medan de gåtor jag tenderar att försöka lösa fås via mera indirekta medium såsom webb eller mail där gåt-givaren troligen inte har sådana förväntningar på direkt respons.]
Ovanstående struktur påminner mycket om vitsens vilket Asplund nämner i förbigående men går tyvärr inte djupare in på detta. Det kanske kommer i en senare bok? En skillnad som jag ser det är att vitsar mer sällan "löses" så medvetet som gåtor, men annars finns det stora likheter i både den tekniska och den sociala strukturen hos dessa två konstarter.
Asplund diskuterar inte bara gåtor utan vidgar diskussionerna till att gälla schack, som ses som ett socialt spel med många gemensamma drag av gåtlösning. Inte heller i schack löser man problem isolerat, endast "i huvudet". Man måste hela tiden ha en motståndare och dennes möjliga strategier i tanken när man planerar sitt nästa drag. En bra poäng: Om båda spelarna visste de bästa dragen i samtliga positioner vore schack förfärligt tråkigt.
Ett av bokens trevligaste kapitel är kritiken av AI:s isolationism, där framförallt två saker diskuteras: Turing testet (en riktigt länksamling finns här) som är en av (traditionell) AI:s stora hörnpelare och Searles tankeexperiment med Det kinesiska rummet.
När jag först blev uppmärksam på boken trodde jag den skulle vara sprängfylld med olika gåtor och tips hur man löser dem. Det är den inte, det är helt enkelt inte en sådan bok.
(En betydlig kortare version av denna recension finns att hitta för den som söker.)
Gåtor och Asplund är två begrepp som hör tätt ihop - i alla fall i mitt huvud - sedan han skrev Om undran inför samhället (Bokuslänk, ISBN: 9170060002) där flera exempel på social forskning och dess problem förklaras med just gåtor. "Om undran ..." påverkade mig mer än vad jag ofta inser, t.ex. genomgången av aspektseende (som i och för sig en gammal kursbok Jan Andersson och Mats Furberg Språk och påverkan också betonande) och lösningen av "gåtor". Här diskuteras både sociologiska teorier och pusseldeckarnas sätt att lösa problem, i en synnerlig salig blandning. Ett speciellt påverkansfullt kapitel var analysen av Marcel Duchamps tavla (La mariée mis à nu par ses cëlibataires, meme, vilket översätts till "Bruden avklädd av sina ungkarlar"). Denna bok rekommenderar naturligtvis också.
Asplund är en sådan där som ställer de intressanta frågorna och sådant fascineras jag alltid av. Läs här bara hur han börjar sin Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet (min emfas):
Antag att du råkat i konflikt med din granne. Ni har försökt att lösa konflikten med misslyckats. Er tidigare vänskap har förbytts i ovänskap. Dock stöter ni fortsättningsvis jämt och ständigt på varandra; ni möts vid tomgränsen, på gatan osv. På vilket sätt framgår det av dessa konfrontationer att du och din granne numera är ovänner? Den frågan kan med största lätthet besvaras av var och en. Att ni är ovänner framgår av att ni har slutat hälsa på varandra.
Hur gör man när man låter bli att hälsa på sin granne?
Posted by hakank at 07:53 EM Posted to Böcker | Diverse vetenskap | Husgudar | Comments (5)
juli 17, 2004
Några Borges-texter
Några Borges-texter å linan.
Funes, the Memorious
The Library of Babel
Borges and I
The Aleph
The Two Kings and the Two Labyrinths
(Via Orkut-gruppen Jorge Luis Borges.)
Se även Mera Borges
Posted by hakank at 07:19 FM Posted to Husgudar
juni 09, 2004
Mer om Persi Diaconis
I Stanford Report-artikeln Lifelong debunker takes on arbiter of neutral choices skrivs lite mer om Persi Diaconis forskning och bakgrund.
Se även t.ex. Persi Diaconis videoföreläsning "On Coincidences" (1998).
Posted by hakank at 07:01 FM Posted to Husgudar | Matematik | Skepticism, parapsykologi etc
december 28, 2003
OuLiPo
Det tolfte och trettonde numret av Pequod (se även www.pequod.se) handlar (handlade) om och av den fascinerande litteraturgruppen OuLiPo, som inkluderade författare med namn såsom George Perec, Raymond Roussel, Raymond Queneau, Harry Mathews et cetera etc.
Förutom den lätt (läs svårt) absurda tendensen i skriverierna och dess generativa principer (vilka jag erkänner en definitiv influens av) tycker jag speciellt om de myckna kopplingarna till matematik. T.ex. skrev matematikern Claude Berge en kriminalhistoria där problemet löses med hjälp av grafteori (se Mathematical Fiction: Who Killed the Duke of Densmore? för lite mer info.)
Några av artiklarna i PEQUOD:
Livet är en häst: presentation av gruppen
Teaterträdet - Kombinationskomedi av Paul Fournel (i samarbete med Jean-Pierre Enard).
Några trevliga böcker som innehåller OuLiPo-gruppens alster liksom historik är
Oulipo: A Primer of Potential Literature
Oulipo Compendium (samt www.oulipocompendium.com/)
Oulipo Laboratory: Texts from the Bibliotheque Oulipienne
[Samtliga dessa står inte av en händelse på samma bokhylla bokhyllehylla som mina böcker av Jorge Luis Borges, ordlighetsböckerna, biografin över tidskriften MAD:s grundare Mad World of William M. Gaines samt, men detta är en händelse, ett gäng Kafka-böcker. For easy reference på vägen till köket.]
Mer info:
Oulipo
Mathematics and Literature: Cross Fertilization (PDF)
Harry Mathews
Paul Harris Oulipo-sida
googlesökning på oulipo. Mycket är på franska så 1 fulländade 2 skickliga, talangfulla av och i detta språk har en klar fördel framför oss andra.
Posted by hakank at 08:45 EM Posted to Böcker | Humor | Husgudar | Matematik | Språk | Comments (2)
augusti 27, 2003
Uppräkningar, Borges och Woody Allen
När Bengt Karlsson skrev om den ryska klassifikationen av bilar i sin kommentar till min anteckning Kategorierna och Borges fick han mig att upp tråden igen.
Det som är extra tankvärt (etc.) med dessa klassificeringar är att de är indexikaliska: "hörnet ute på gatan" (denna gata, detta hörn) vilket gör dem synnerligen subjektiva respektive (hos Borges) självrefererande "h) included in the present classification" (Borges) vilket gör dem logiskt dubiösa.
Rabelais och Umberto Eco (Rosens namn) excellerar i väldigt långa uppräkningar som har en komisk effekt, dock inte alls lika mentalt hjärnskrynklande som Borges.
Även Beckett lär ha skrivit sådant. Följande sägs om honom på LECTURE NOTES - BECKETT
9 COMIC ENUMERATION AND PARODY
Beckett is particularly fond of the habit of listing alternatives and variations to any given situation or choice. These alternatives are listed in a manner that threatens to become ad infinitum and ad nauseum. The habit of careful, methodical, systematic analysis is thus both deployed and parodied through being taken to deliberately exaggerated lengths.
....
Every permutation and combination of possible relations between several concepts or entities is elaborately worked out. Beyond the elements of parody and self-parody, this type of enumeration also acquires enormous representative power. On the one hand, it demonstrates through its laboriousness the self-defeating quality in any attempt at exhaustiveness. On the other hand, it also shows how many nuances there are to any apparently simple situation, which differ from one another, and yet relate complexly.
Lite mer om Borgesianska taxonomiska experiment finns i essän om konstnären Arthur Bispo Do Rosário The Inventory of the World: Peter Greenaway and Arthur Bispo do Rosário skriven av Maria Esther Maciel.
It can be said that Bispo's collections recall in a certain way some of Borges' classifications, particularly that one which characterises the famous description of the Chinese encyclopaedia in the essay on John Wilkins, since they both present in their organization an ordering that points not only to the taxonomic models systematised by the official codes of classification, but also to a peculiar manner of capturing, as Foucault would say, "beneath the named and expected differences, the underlying relationships between things, their dispersed similarities" . Or, on an inversely symmetrical plane, they attempt to capture beneath the explicit similarities the invisible differences between repeated objects in a series. The result of this process, whose allegorical function is to represent the complex syntax of the world, could not occur without the fragmentation of this very syntax, and the revelation of the chaotic vertigo of the surrounding reality.
Exempel på konst av Arthur Bispo do Rosário finns här. Jag måste här erkänna att jag aldrig tidigare hört talas om denne konstnär. En kort beskrivning finns här. New York Times skriver lite om honom i Creativity as an Ingredient of Madness.
Jag kommer ihåg att jag för länge sedan läste, i samband med en analys av Woody Allens underbara skrifter, att uppräkningar ofta kan göras mycket komiska (tyvärr har jag ingen aning var jag läste detta). T.ex. består Allens "The Metterling Lists" (från Getting Even) av en (Borgesinspirerad?) analys av tvättnotslistor. Ett litet utdrag finns här.
Woody Allen har skrivit andra samlingar som jag varmt kan rekommendera om man tycker om sådant: Without Feathers och Side Effects. Nästan allt Allen skriver i dessa böcker är flämtsamt roligt.
Och vi ska inte glömma Wittgenstein:
'...Wittgenstein once said that a serious and good philosophical work could be
written that would consist entirely of jokes (without being facetious).' Från Norman Malcolm Ludwig Wittgenstein: A Memoir.
Posted by hakank at 10:24 FM Posted to Böcker | Humor | Husgudar
augusti 07, 2003
Husgudar - Jorge Luis Borges
Peter Lindberg på tesugen.com skriver i dag om sina försök att hitta en försvunnen idé som han kommer ihåg att han hade tidigare. Det känner jag så väl igen. Och som han skriver i slutet: It was probably not a great idea. But if it was, it will come back.
När jag själv försöker att rekonstruera bortglömda "bra idéer" kommer jag alltid och ofelbart någon gång i associationsbanorna att tänka på Jorge Luis Borges. Tack och lov sker det oftast som en egen liten loop så det stör inte huvudloopen så mycket.
Borges har skrivit många massa fantastiska (i ordets alla betydelser) noveller, bland annat om Funes, en man som har "absolut minne", dvs han kommer ihåg allting han varit med om. Borges reflekterar i novellen hur en sådan person fungerar. T.ex. har Funes svårt att abstrahera generella begrepp från sina erfarenheter eftersom alla erfarenheter är helt unika. Därför uppfann Funes sitt eget talsystem. [Detta också apropos Niklas intressanta diskussioner om visuellt och matematiskt sinne.] När Funes var ung hade han "absolut tid", dvs han visste alltid, utan extern kronometer, exakt hur mycket klockan var.
Borges har alltså skrivit mängder av sådan speculative fiction (metaphysical fiction). Mest känd är nog hans Biblioteket i Babel som handlar om ett oändligt bibliotek med böcker skriven på kod, och där kodboken troligen finns där någonstans.
Många av novellerna (och dikterna) handlar om sken, verklighet, oändligheten och böcker. En märklig känsla jag nästan alltid får när jag läser dessa noveller är att "komma hem". Det är svårt att förklara, det är inte bara för att jag läst dem tidigare, utan det finns något i Borges värld som jag på något sätt känner mig riktigt komfortabel med.
Ett stilgrepp som jag gillar, är hans fiktiva recensioner, där han recenserar en bok som inte finns. Stanislav Lems trevliga 'Det perfekta tomrummet' är inspirerat av bland annat Borges. Borges skrev även många recensioner av "riktiga" böcker och reflexioner, t.ex. om litteratur, tid och paradoxer . Jag har dock inte läst så många av dessa, men de jag mycket selektivt läst, t.ex. om paradoxer, är små pärlor.
En bra sajt om Borges är Garden of Forking Paths. Jag rekommenderar att införskaffa den engelska Collected fictions som innehåller i princip alla Borges noveller och är förvånadsvärd billig
Läs även recensionssidan på Garden of Forking Paths där även andra recensioner finns. Borges influenser finns listade här..
En del av Borges influenser har även blivit mina egna favoriter, framförallt GK Chesterton. Chesterton skrev egentligen uppbyggelselitteratur men det har jag inte läst någonting av.
Däremot har jag läst han detektivnoveller om den katolske prästen Father Brown och om Mr Pond, en "armchair detective". Father Brown-novellerna är kluriga och innehåller en hel del mer eller mindre filosofiska tankar om mänskligheten, ofta i samband med brott och ondska. 'Mr Ponds Paradoxer' är en samling kluriga och mycket konstruerade historier.
Några av Father Brown-historierna finns online: The Innocence of Father Brown, The wisdom of Father Brown.
Lite roligt är att Martin Gardner har givit ut en annoterad utgåva av den förstnämnda novellsamlingen: The Annotated Innocence of Father Brown. (Gardner har f.ö. även skrivit en annoterad version av Alice i Underlandet: The Annotated Alice: Alice's Adventures in Wonderland and Through the Looking Glass.)
För att inte glömma bort det och för att riktigt bejaka associationerna, skriver jag även om uppslagsboken Bloomsbury Good Reading Guide som innehåller små korta notiser och recensioner om olika författare och kategorier. Det fina med boken är att det finns "liknande författare", dvs de som är influerade av en specifik författare. Innan webben kom in i mitt liv gick jag ofta till biblioteket enkom för att kika i denna bok och få inspiration om nya författare att läsa. Den är möjligen lite obsolet idag eftersom vi har så mycket av detta på nätet, t.ex. Amazons kollaborativa funktioner.
Posted by hakank at 11:26 FM Posted to Böcker | Husgudar | Comments (2)
juli 29, 2003
Humor och kreativitet - The Fortsättningen
Efter min betraktelse över humor och kreativitet, påminner Peter mig privat om två av sina tidigare inlägg om humor och kreativitet gjorda här och här. Det är reflexioner gjorda kring scenen när man försöker lära roboten i Bicentennial Man att skämta. Läs speciellt det andra av Peters två inlägg, där finns en massa bra referenser till kreativitet och AI.
Scenen i Bicentenial Man påminner om Heinleins Moon is a Harsh Mistress ('Revolt mot Jorden' på svenska) när huvudpersonen lär datorn Mike vilka skämt som är roliga och varför. Datorns kön avgörs sedan genom att analysera vilka skämt denne tycker är roliga respektive icke roliga. Detta tema är ett av skälen till att boken är en av mina återläsningsfavoriter.
Är det någon som vet fler filmer, romaner eller noveller som innehåller detta tema?
När det gäller att generera kreativt är det svårt för mig att bortse från en av mina äldsta husgudar: Edward de Bono. Hans tidigare böcker om lateralt tänkande och problemlösning har påverkat mig stort i mina senare intressen. För mer om "lateral thinking", se t.ex. denna kurs och de Bonos sajt.
Nu är det många år sedan jag läste något av de Bono bland annat eftersom det blev för mycket geschäft över honom och hans verk, men hans tankar ligger fortfarande och skvalpar där i bakgrunden.
Det var bland annat dessa böcker som fick mig att inse hur fantastiskt funtade våra hjärnor är, med den märkliga förmågan att blixsnabbt kunna associera mellan två helt orelaterade saker, vilket just är den drivande mekanismen i ordvitsar (härav min fascination). Brainstorming exploaterar också detta fenomen, vilket är den bärande idén hos de Bono.
Ett "partytrick" i brainstorminganda som förvånansvärt ofta ger gott resultat är att göra fria associationer mellan ett angeläget problem man försöker lösa och ett slumpvis valt ord från SAOL. Associerar man "tillräckligt länge" kommer man nästan alltid fram till en intressant lösning att gå vidare med. Notera att för att detta ska fungera vettigt måste problemet vara uttryckligen formulerat och "tillräckligt angeläget". [Jag skrev för länge sedan ett webbaserat sådant system som hade viss framgång, men det är nerpackat av tekniska skäl. Får väl ta och refaktorisera det vid tillfälle.]
Den negativa aspekten av denna associationsförmåga är att vi tycker oss hitta kopplingar (mönster) mellan saker som inte har sådana kopplingar, som man gör t.ex. i övertro och skrock.
För mer om detta, läs t.ex. Skeptical Inquirer-artiklarna Hidden Messages and The Bible Code om bibelkoden, Coincidences: Remarkable or Random? och den av mig häromdagen refererade boken How We Know What Isn't So av Thomas Gilovich.
Posted by hakank at 10:57 FM Posted to Humor | Husgudar | Sammanträffanden
juni 20, 2003
Husgudar - John Scarne
I mitten av tonåren började jag bli intresserad av kortspel. Mina bästisar, min bror (Anders) och jag tillbringade många timmar i brorsans rum genom att spela kort, främst poker, 21, Blackjack, Skitgubbe och Amerikansk Femhundra, men vi lärde oss och spelade samtliga kortspel från boken Kortoxen (Forums förlag). Förutom Bridge.
Steget var inte så långt till att börja manipulera med korten och försöka lära mig "allt" om detta. Det som mest fascinerade mig var inte så mycket trolleri-delen - att uppträda med en underhållande show för publik - som själva manipulationerna av korten, dvs teknikerna i falskspel såsom att o-kupera en kortlek, ge andra kortet i stället för det översta (second dealing) etc. Jag tillbringade flera timmar om dagen att lära mig dessa saker och blev faktiskt rätt flyhänt. Det var då jag läste min (överhuvudtaget) första fackbok på engelska: Royal Road to Card Magic, fortfarande en av biblarna i ämnet. Jag köpte en massa andra böcker i ämnet men fick vänta i flera månader på leveranserna från Amerika. Bokus har gjort mitt liv mycket enklare.
I ett anfall av stark hybris började jag då skriva på bok i ämnet falskspel och bedrägeri i spel eftersom det då inte fanns - och fortfarande inte finns vad jag förstår - en svensk bok i ämnet. Men det blev naturligtivis inget av med det.
När man börjar läsa om falskspel (cheating) stöter man mycket snabbt på namnet John Scarne. Han var en beryktad magiker med manipulationer som specialitet, och blev under andra världskriget känd som en kämpe mot det falskspeleri som hade frodat sig i både privata och offentliga sammanhang, t.ex. kasinon. Han skrev en mycket läst bok Scarne on Cards om hur man spelar olika kortspel, bästa strategier för dessa och hur man upptäcker falskspel i dem, liksom böcker om andra typer av spel, en bok specifikt om tärningsspel och om kortmagi.
Hans självbiografi The Amazing World of John Scarne var mycket inspirativ för en tonåring som också ville bli magiker och expert på (falsk)spel. Stilen i boken är lite väl självförhärligande och man bör ta en hel del med en nypa salt.. I boken beskrivs förutom sina tirader mot falskspeleri, även hur han - liksom Harry Houdini ett par sekel tidigare - avslöjade falska medier. Jag läste om boken för några år sedan när jag hade ett recidiv i ämnet; den är fortfarande läsvärd.
De enda rörliga bilderna jag någonsin sett av John Scarne är när han dubblerar Paul Newmans händer i The Sting (Blåsningen, fortfarande en film av se om) när Henry Gondorff (Newmans roll) sitter på tåget och väntar på att spela poker med Lonnegan, och då tränar upp sina händer genom att blanda falsk, second dealing och lite annat. Scarne var även teknisk rådgivare för filmen. Filmen bidrog starkt till mitt intresse för dessa saker.
De olika spel och rackartyg som görs i filmen, liksom de olika termerna som används, är i mångt och mycket tagna från boken The Big Con. Även skaparna av The Mission Impossible lär har varit inspirerade av denna bok. En annan läsvärd bok om "confidence men" är The Con Game and 'Yellow Kid' Weil, en självbiografi.
Uppdatering
Jag ser i mina webbserverloggar att flera besökare kommer till denna sida när de söker på kortspel skitgubbe. En engelsk förklaring på spelet finns här. Spelet kallas även Mjölnarmatte och Mas. Se en svensk förklaring under det senare namnet här.
Posted by hakank at 08:02 FM Posted to Böcker | Filmer | Husgudar | Trolleri, magi etc
juni 19, 2003
Husgudar - Gilbert Ryle
Gilbert Ryle var en filosof som jag kom i ("andlig") kontakt med när jag läste teoretisk filosofi i början på 80-talet. Han tillhörde den glada skara engelska filosofer - främst från Oxford - som tillhörde vardagsspråksskolan (ordinary language). De - påverkade av Wittgenstein, en annan husgud - ansåg att mycket av fiilosofins problem bottnar i språkets användande och struktur. Flera hävdade att alla filosofiska problem var skenproblem och om man bara redde ut begreppen tillräckligt så fanns det inga filosofiska problem kvar. Mycket tankvärda tankar kom fram, man analyserade vardagsspråket och gav mycket av dessa funktion både namn och mening, t.ex. Austins analyser av språkakter.
Det fascinerande med detta sätt att se på filosofiska problem var att det var tillåtet att argumentera genom att beskriva hur ett visst begrepp användes eller inte användes, i just vardagsspråket. Detta till skillnad från andra skolor där man mer formellt skulle ange nödvändiga och tillräckliga villkor för ett begrepps användande (vilket i stort är den förhärskande synen i den analystiska skolan). Till exmpel, om man skulle analysera begreppet ondska var det en del av analysen att analysera hur man använder "ondska" i olika sammanhang.
I mitt jobb som systemutvecklare märkte jag att detta sätt att analysera t.ex. en kunds krav och önskemål var mycket fruktbart om inte annat som ett sätt att generera ytterligare frågor att ställa och att se kopplingar till andra viktiga begrepp. Lite samma synsätt kan man se i Martin och Odells Object-Oriented Methods, f.ö. en eminent bok.
Det bästa av allting var att denna typ av analys är riktigt rolig (när kreativiteten blir humor!) att göra.
Det som gjorde att speciellt Ryle blev en husgud är mer slumpartat och kanske inte helt rättvist mot hans kollegor, men hans "Dilemmas", vissa delar av "Concept of Mind" samt de inträngande artiklarna om "Systematically Misleading Expressions" och kategorimisstag bidrog rätt mycket till husgudifieringen. Han har med rätta blivit kritiserad för sitt sätt att försöka lösa medvetandeproblemet (förhållande mellan kropp och medvetande) men det förringar i min mening inte hans utveckling av begreppsanalysen.
På denna sida kan man läsa lite mer om Oxfordfilosofin.
Posted by hakank at 12:52 FM Posted to Filosofi | Husgudar
juni 18, 2003
Husgudar - Jaco Pastorius
Jag har haft en rad husgudar i mina dagar, men mycket, mycket sällan har jag tillhört fansen till någon. Enda undantaget jag kan komma på var när jag i tonåren var med i fanklubben till den eminenta holländska Klassiskt-Rock-gruppen Ekseption och faktiskt fick en T-shirt! De var mest kända för sin tolkning av Beethovens Femma. (Skam till sägandes så var min andra favoritgrupp under denna tid Les Humphries Singers vars låt 'Jennifer Adam' troligen fortfarande skulle ge mig gåshud. )
Det var nog Ekseption-bassisten Cor Dekker som var den stora inspirationen för mig att börja spela elbas flera år senare, vid pass 20 år. Men han var aldrig någon husgud. Det var i stället Jaco Pastorius som jag upptäckte efter några år spelande i källarrockgrupper med namn såsom 'Walter Fitz Womit', 'Sju med och en utan', 'Kung Krakom den förste' etc (då vi faktiskt kollektivt lyssnade på, men tog inte så mycket musikaliskt intryck av, Frank Zappa). När jag hörde Jaco Pastorius i Weather Report första gången var jag fast, såväl i genren jazz-rock/fusion-musiken som för Jaco som husgud.
Jaco Pastorius var ett fenomen när han kom: ekvilibrist av sällan tidigare skådad slag och med ett sound jag drömde om under hela min musikerkarriär: med en bandlös bas och sina Precisionhögtalare som bara väste ut en massa mellanregister! Många timmar blev det med träning för att få det att koka på hans sätt.
Jag pratade faktiskt mycket kort med honom 1983 när han var på Kristianstads Jazzfestival.
Lite smakprov på hans insatser finns t.ex. här, fast jag tycker att liveljudet aldrig var så bra som på hans Weather Report-plattor, t.ex. Heavy Weather. Förutom att vara en extremt duktig bassist var han också en duktig låtskrivare och arrangör, och hans 'Three Views of a Secret' ("skärgårdslåten" som vi kallade den) är fortfarande en stor favorit jag gärna lyssnar på.
Och efter ett antal år av träning spelade jag faktiskt denna typ av musik, liksom mer ren funk, latin och mer experimentell musik.
Efter ytterligare ett antal mycket intensiva är (med många timmars träning/dag) slutade jag spela i en massa grupper för att få tid att skriva och studera filosofi. De husgudar jag fick där återkommer jag vid ett annat tillfälle.
Posted by hakank at 08:36 FM Posted to Husgudar | Comments (3)