« Steven D. Levitt, Stephen J. Dubner: Freakonomics : A Rogue Economist Explores the Hidden Side of Everything | Main | Sista ledtråden i Aprilpyssel-gåtan »
april 26, 2005
Johan Asplund "Genom huvudet" (några andra av Asplunds böcker nämns och rekommenderas också)
Genom Huvudet: Problemlösningens socialpsykologi (ISBN: 9173744034) av Johan Asplund är en underbar bok som till ytan analyserar lösning av problem (gåtor) men har en underström (eller är det en överström?) av en stark kritik av både kognitiv psykologi och traditionell AI för att dessa endast studerar de mänskilga förmågorna isolerat från de sociala sammanhangen där förmågorna verkar.
Lösning av de konstruerade gåtor som Asplund främst behandlar är i och för sig rätt speciella genom att de har vissa typiska drag som mer naturlig problemlösning (t.ex. en nobelpristagares forskning) oftast saknar:
* det finns en mänsklig konstruktör av gåtan
* det finns någon som presenterar gåtan som en gåta
* problemlösaren inser oftast snabbt att det är en gåta och ställer sig s.a.s. i gåt-mode.
* en gåta behåller man inte utan den är till för att ges bort, det är en gåva (underbart!). Varpå den som tidigare var gåt-mottagare nu blir gåt-givare.
Här visar sig alltså den sociala dimensionen av gåtlösningen. Denna typ av problemlösning är inget som sker isolerat - endast "genom huvudet" - på en person utan är ett intrikat samband mellan flera personer (roller).
Det finns också vissa förväntningar hur man ska bete sig som problemlösare. Asplund menar att ingen egentligen förväntar sig att dessa gåtor ska lösas, eftersom man har väldigt kort tid på sig att komma med ett rätt svar eller gissa (typ 10-20 sekunder). Skulle gåtan verkligen lösas blir gåtställaren besviken, och på något sätt är det sociala mönstret brutet. Min egen erfarenhet av gåtlösning är något annorlunda. De gåtor som jag faktiskt löser kan ta både kortare och lite längre tid att lösas, men nog katten ska de lösas. [Skillnaden mellan våra synsätt kan vara att Asplunds gåtor/svar levereras direkt mellan två personer, t.ex. i en frisörsalong, medan de gåtor jag tenderar att försöka lösa fås via mera indirekta medium såsom webb eller mail där gåt-givaren troligen inte har sådana förväntningar på direkt respons.]
Ovanstående struktur påminner mycket om vitsens vilket Asplund nämner i förbigående men går tyvärr inte djupare in på detta. Det kanske kommer i en senare bok? En skillnad som jag ser det är att vitsar mer sällan "löses" så medvetet som gåtor, men annars finns det stora likheter i både den tekniska och den sociala strukturen hos dessa två konstarter.
Asplund diskuterar inte bara gåtor utan vidgar diskussionerna till att gälla schack, som ses som ett socialt spel med många gemensamma drag av gåtlösning. Inte heller i schack löser man problem isolerat, endast "i huvudet". Man måste hela tiden ha en motståndare och dennes möjliga strategier i tanken när man planerar sitt nästa drag. En bra poäng: Om båda spelarna visste de bästa dragen i samtliga positioner vore schack förfärligt tråkigt.
Ett av bokens trevligaste kapitel är kritiken av AI:s isolationism, där framförallt två saker diskuteras: Turing testet (en riktigt länksamling finns här) som är en av (traditionell) AI:s stora hörnpelare och Searles tankeexperiment med Det kinesiska rummet.
När jag först blev uppmärksam på boken trodde jag den skulle vara sprängfylld med olika gåtor och tips hur man löser dem. Det är den inte, det är helt enkelt inte en sådan bok.
(En betydlig kortare version av denna recension finns att hitta för den som söker.)
Gåtor och Asplund är två begrepp som hör tätt ihop - i alla fall i mitt huvud - sedan han skrev Om undran inför samhället (Bokuslänk, ISBN: 9170060002) där flera exempel på social forskning och dess problem förklaras med just gåtor. "Om undran ..." påverkade mig mer än vad jag ofta inser, t.ex. genomgången av aspektseende (som i och för sig en gammal kursbok Jan Andersson och Mats Furberg Språk och påverkan också betonande) och lösningen av "gåtor". Här diskuteras både sociologiska teorier och pusseldeckarnas sätt att lösa problem, i en synnerlig salig blandning. Ett speciellt påverkansfullt kapitel var analysen av Marcel Duchamps tavla (La mariée mis à nu par ses cëlibataires, meme, vilket översätts till "Bruden avklädd av sina ungkarlar"). Denna bok rekommenderar naturligtvis också.
Asplund är en sådan där som ställer de intressanta frågorna och sådant fascineras jag alltid av. Läs här bara hur han börjar sin Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet (min emfas):
Antag att du råkat i konflikt med din granne. Ni har försökt att lösa konflikten med misslyckats. Er tidigare vänskap har förbytts i ovänskap. Dock stöter ni fortsättningsvis jämt och ständigt på varandra; ni möts vid tomgränsen, på gatan osv. På vilket sätt framgår det av dessa konfrontationer att du och din granne numera är ovänner? Den frågan kan med största lätthet besvaras av var och en. Att ni är ovänner framgår av att ni har slutat hälsa på varandra.
Hur gör man när man låter bli att hälsa på sin granne?
Posted by hakank at april 26, 2005 07:53 EM Posted to Böcker | Diverse vetenskap | Husgudar
Comments
Sålunda säger Bokus om länken till boken: ”Boken är troligtvis tillfälligt slut eller bortplockad ur vårt sortiment. Om du hamnade på den här sidan via en länk på en annan sajt så vore vi tacksamma om du ville informera dem om att länken inte längre fungerar.”
Posted by: Peter Lindberg at april 26, 2005 08:38 EM
Tack för påpekandet, Peter. Den olyckades precis bli "Tillfälligt slut", men förhoppningsvis dyker den snart upp igen.
Posted by: hakank at april 26, 2005 08:44 EM
Jag ändrar länken - tillfälligt - till förlagets sida.
Posted by: hakank at april 26, 2005 08:46 EM
Asplund har varit föredöme för många som inte velat köpa den akademiska sociologin som presenteras i de flesta institutionerna, rakt av.
Jag har för mig att han är den första i Sverige som fått en professur i kultursocilogi, efter att länge varit utstött och inte erkänts som en riktig sociolog.
Visst är det inspirerande att läsa honom!
Tack för den här fina recensionen!
Posted by: Masoud at juni 14, 2005 10:18 FM
Tyvärr ser inte jag hans argument som särskilt välbyggda eller förklarande. Han verkar även utgå från en felaktiga eller föräldrad synvinkel på AI. För att se på Turingtestet så har det ingen större relevans för dagens AI-forskning och har inte haft det på ett tag. Turing själv sa att testet inte visade på intelligens utan på förmågan att efetrhärma intelligent beteende, så hela Asplunds argument faller platt.
Även reducera AI-området till GOFAI är väldigt märkligt drag då GOFAI endast hanterar agenter som följer regler enligt första ordningens predikat logik och inte de utvidgade formerna av logik som bland annat probabilistiska logik, alltså beräkningar vid osäker information.
Argumenten i kapitlet som handlar senil dementa människor för att visa hur människor antar att alla har en normal intelligens är inte bara mycket märkligt utan känns rent av felaktigt enligt ens egen erfarenhet. Ironiskt nog verkar idé om att vi antar andra som intelligenta vara direkt tagen av Turing när han pratar om "the polite convention that everyone thinks".
"Genom huvudet" skulle jag säga inte alls är en särskilt bra bok. Den är upprepande till leda,taffligt skriven och är väldigt skev eller direkt felaktig i sina argument om bl.a. AI.
Posted by: Jonas at november 14, 2005 01:57 FM