« Characterization of complex networks: A survey of measurements | Main | Matematik i Futurama och Simpsons »
juni 13, 2005
Humorformel? II
Do the Math: Brits Concoct Sitcom Formula vet att berätta att det finns en formel för brittiska sitcoms. Artikeln skriver så här (något whitespace-justerad och emfaserad):
The study was commissioned by UKTV Gold, a satellite channel in the United Kingdom. [Helen] Pilcher and her team analyzed two decades' worth of British comedies and came up with a formula that looks like this:
[((R x D + V) x F) + S]/A
.Pilcher explains to the paper:
"Comedic value is determined by multiplying the recognizability of the main character (R) by their delusions of grandeur (D). This is added to the verbal wit of the script (V), and the total is multiplied by the amount someone falls over or suffers a physical injury (F).
"The difference in social status between the highest- and lowest-ranking characters (S) is added, and finally the total is divided by the success of any scheme or stratagem in the show (A). Each term in the formula is assigned a value up to a maximum of 10 to give an overall scientific score."
Det är f.ö. samma Helen Pilcher som skrevs om i Humorformel?. Och jag är lika skeptisk till ovanstående formel som till den förra, och av ungefär samma skäl: T.ex. verkar parametern "Verbal wit" göra formeln till en cirkeldefinition, dvs att sitcom-humor (komedi) definieras med hjälp av en annan typ av humor (verbal humor). Det kan naturligtvis finnas instrumentella definitioner för de ingående parametrarna men sådana har jag inte hittat. En intressant utveckling är att man nu har skillnad i social status som en parameter.
Kul är det hur som helst med dessa formler.
Se även
BBS News: Fools tops 'sitcom formula' test
Comedy legend brands 'formula' a joke
(Via slashdot.)
Posted by hakank at juni 13, 2005 06:55 EM Posted to Humor
Comments
Jag kommer att tänka på de kurser i improvisationsteater jag gick för 14-15 år sedan. Där var det tre huvudsakliga områden vi övade på för att skapa roliga och/eller tänkvärda scener:
1) Spontanitet
Genom att acceptera idéer och infall, både sina egna och medspelarnas, blir berättelsen kreativ och innehåller vissa överraskningar
2) Status
Genom att välja vilken status den egna karaktären har i förhållande till övriga på scen etableras "spännande" relationer. Karaktärernas inbördes status får sedan gärna ändras allteftersom berättelsen framskrider.
3) "Storytelling"
Om bara spontaniteten härskar så blir berättelsen splittrad och svår att förstå. En användbar teknik är därför att återanknyta till sådant som hänt tidigare. Det knyter ihop säcken, samtidigt som det ger publiken en känsla av både överraskning och tillhörighet.
Nu väntar jag bara på att få se detta uttryckt som en formel :)
Posted by: HÃ¥kan (hakke) at juni 17, 2005 12:35 EM