januari 02, 2009

Musikutmaning: Tolv låtar - eller snarare: N musikinspelningar

Åsk (vars blogg inte är åtkomlig i skrivande stund) kedjebloggade mig i Musikutmaning: Tolv låtar som ska säga något om mig.

Eftersom jag är en lat person (eller låt oss kallade det för Mashupinspirerad) så återanvänds mycket av det som skrevs i Musikfrågor på en liknande fråga. Notera att det alltså görs en förskjutning av frågan så den inte enbart handlar om specifika låtar utan även större musikkompileringar. I slutet blir det dock några specifika låtar, samt att det (sist) har tillförts saker som inte tidigare varit känt i vidare kretsar. Jag skippar citeringar, blockquotes eller andra anföringsindikatorer för att ange att texten är från den gamla blogganteckningen.


Följande är några av de skivor som påverkade musikintresset i en ny riktning på ett eller annat sätt. Vi får se hur många det blir. Talen inom parentes är åren då skivan inköptes.

* Nicke Lilltroll "den med ekorrar" (1967?)
Nicke Lilltroll och speciellt den där historien om ekorrar: "så kom en ekorre till och tog sig en nöt", påverkade mig troligen mycket i min uppfattning av humor. Möjligen skulle man kunna kalla detta för proto-hiphop.

Så, resten är musikaliska inspirationer.

* Ekseption: Ekseption (1969)
Den första icke-topplisteskiva som inköptes (innehöll iofs Beethovens femma i fet rock-version som blev en stor hit). Musikrollen bassist upptäcktes, här representerad av Cor Dekker. Låt:: Beethovens femma.

* Osibisa: Osibisa (1972)
Svänging world music, perfekt partymusik.

* Hoola Bandola Band: Vem kan man lita på (1972)
Här kommer så några år med svensk proggmusik. Påverkade politiskt men inte speciellt mycket musikalisk.

* Charlie Parker (1975)
Egentligen ingen speciell platta, men vi kan väl säga "The Best of Charlie Parker". Ville förstå det här med jazz och lyssnade, lyssnade, läste och lyssnade. Till slut började jag inse det geniala med denna musikstil och började själv spela slik musikstil.

* Frank Zappa: Zoot Allures (1976)
Första Zappaplattan jag lyssnade ordentligt på: Rockmusik är mer än dunkadunka, 4-ackordsmusik eller gitarryl. (Hade nu spelat elbas i melodiösa rockband något år.)

* Samla Mannas Manna: Klossa Knapitatet (1976)
Svenskar kan också spela spännande musik. Kallades emellanåt för svensk Frank Zappa-kopia, men SMM (senare *Z*) hade ofta en svensk folklighet och en något mildare form av humor än FZ.

* Jaco Pastorius: Jaco Pastorius (1976)
Pastorius var bassist i Weather Report, framförallt på den fantastiska plattan "Heavy Weather", och blev sedan en husgud. Se även Husgudar - Jaco Pastorius.

* Pat Metheney: Bright Size Life (1978?)
Började nu också lyssna på annan ECM-musik. ECM-musik kännetecknas av att det är väldigt "luftigt" arrangemang (se även kommentar nedan under JSB).

* Earth, Wind and Fire: I am (1979)
Symbolen för det allra bästa inom discofunk-musiken (något som jag gärna lyssnade på och dansade till och sedemerade även spelade). Låt:: September.

* Johan Sebastian Bach: Musikalisher Opfer (1980)
Lyssnade i stort sett endast på Bach när jag läste Douglas Hofstadters "Gödel, Escher, Bach" (det står mycket om Bach i boken, härav titeln), och blev sedan mer genuint intressad av klassisk musik. Det var troligen Bach som gjorde mig uppmärksam hur viktig tystnaden är i musiken, något som minimalisterna (Reich, Glass etc) sedan accentuerade, liksom även ECM-skivorna. (Om jag skulle ta upp musiken igen på gamla dar skulle det bli generalpaus :-)

* Level 42: Level 42 (1980)
Med Mark King, ännu en rackarns duktig bassist. Spelade "slap bass" underbart. Fast på den där konserten 81/82 i Lund var det alldeles för hög volym för att vara njutbart.

Övriga och senare inköpta plattor är mer eller mindre (logisk) utveckling av ovanstående brytpunkter. Möjligen skulle intresset för indisk (via John McLaughlin), japansk (via vem?) och senare kinesisk musik ha egna entries.

Tre låtar som inte finns med på skivorna ovan, men som betyder mycket för dig.
* Musiken från filmen Gudfadern (köpte 1972 en mandolin för att kunna spela dessa låtar samt "Duelling Banjos" (sic!) från "Den sista färden")
* Jaco Pastorius "Three Views of a Secret" ("skärgårdslåten", har många minnen till denna låt)
* Den kinesiska folksången "On the General's Orders" som används som tema i Wong Fei Hung-filmerna (dvs Hong Kong/Kung fu-filmer, Jackie Chan) såsom "Once upon a time in China N".


2009-01-02: Nytt tillägg till ovanstående:
- Rick Astley: "When I falling in love" eftersom det är en av de få låtarna jag sjungit solo offentligt och det sporrad efter en helgs sångkurs. Publiken var inte speciellt stor och hade blivit inlockad utan att veta vad de gav sig in på.
- "Somewhere" från Leonard Bernsteins West Side Story, av nästan samma orsak som ovan.

För övrigt lyssnas musik numera nästan enbast via Sveriges Radios P2 (eller på ett i jobbet delat rum kompromisslösningen P3) samt - och främst - via last.fm (ja, jag kör Linux). De "kanaler" (kluster) jag då tenderar att välja är inte speciellt förvånande:
- Osibisa
- Ennio Morricone (för filmmusik. Fast det var Nina Rota som skrev Gudfadern-musiken.)
- Earth Wind & Fire
- Jaco Pastorius
- Johan Sebastian Bach
- Level 42

Posted by hakank at 07:28 EM Posted to Musik | Comments (6)

juni 19, 2006

Frågestund: Shakira

En fråga angående populärmusik. I det här fallet vet jag inte själv svaret och det är ingen retorisk fråga utan en helt ärlig frågeställning. Belöningen blir åtminstone en prästadaler.

Landsplågan "Hips don't lie" (som jag gillar skarpt) sjungs som alla vet av Shakira (featuring Wyclef Jean). Hennes röst får mig att tänka på en annan landsplåga för något år sedan (*) med en låt som både i rösten och även i harmonierna påminde en hel del om Buffy Sainte-Maries Soldier Blue (länk till lyriken) som plågade oss alla kring 1971 när filmen med samma namn kom.

Är det någon som bekräfta denna aning och vet vilken Soldier Blue-liknande låt jag menar, eller om det inte var Shakira kan säga vem som i få fall var artisten.

Shakira på förhand!

(*) Eller så: Ett år i populärmusiken är som tio vanliga år (eller om det nu är tvärtom).


Andra bloggar om: , .


Posted by hakank at 08:07 EM Posted to Musik | Comments (4)

december 30, 2005

Rappares sociala nätverk

(Not: Måste erkänna att jag är väldigt underkompetent när det gäller rap-musik och vissa termer kan därför vara felaktiga.)


Plus Magazine rapporterar i Rap: rivalry and chivalry om en undersökning av rappares sociala nätverk, dvs vilka som spelat/sjungit tillsammans med varandra. Philip Ball skriver om samma undersökning i Does rivalry rewire the rapping web?.

Det visar sig att detta sociala nätverk har två ovanligare egenskaper:

* Det är ett ganska tätt nätverk till skillnad från andra sociala nätverk, där många gör gästspel hos andra: Tidigare jazzmusik kännetecknades också av en sådan täthet (se refererns till paper nedan).

Mer tekniskt är ett tätt nätverk då medlemmarna är kopplade till varandra med en låg "grad av separation" (degrees of separation, har låg diameter), dvs att man har spelat/sjungit med varandra direkt eller spelat med någon som spelat med någon, osv i ett fåtal steg. För rappare är den genomsnittliga graden 2.9, till skillnad från t.ex. högenergifysiker som har samarbetat med varandra med diametern 5.9.

* Dessa nätverk har låg assortativitet (assortativity), dvs att de mest kopplade personerna tenderar inte att vara kopplade tillvarandra, till skillnad från många andra social nätverk.

Så här skriver Plus Magazine:


Assortativity measures the extent to which links exist between highly connected nodes and those much less connected. In assortative networks, well-connected individuals tend to be linked to each other. This makes perfect sense in most social networks — someone who is particularly sociable and friendly is very likely to also know the other most sociable people. But for some reason, the rap network has a very low level of assortativity — the most prolific rappers do not on the whole appear on each other's albums. One reason Smith suggests for this is that the rap market is highly competitive, and successful artists may be reluctant to help the sales of their adversaries. Smith thinks though that the full explanation goes deeper than simple commercial interests. The rap world is known to be fraught with particularly deep rivalries. Artists are often heard challenging and taunting each other on their records, and enmities in the past have escalated to violence and even murder. One particularly notorious rivalry arose between Death Row Records in Los Angeles (the "West Side") and Bad Boy Records in New York (the "East Side").


Artikeln som refereras är Reginald D. Smith The Network of Collaboration Among Rappers and its Community Structure (PDF)
Abstract:


The social network formed by the collaboration between rappers is studied using standard statistical techniques for analyzing complex networks. In addition, the community structure of the rap music community is analyzed using a new method that uses weighted edges to determine which connections are most important and revealing among all the communities. The results of this method as well as possible reasons for the structure of the rap music community are discussed.


Se även
Reginald Smith
Rap Collaboration Network Explanation där det bl.a. finns en kort FAQ för hur Smith gjort sin forskning.

Om tidigare jazzmusikens täthet, se Pablo Gleiser, Leon Danon Community Structure in Jazz (PDF)

Samt Social Network Analysis och Complex Networks - En liten introduktion
och för den delen andra anteckningar i kategorin Social networks analysis/complex networks.

Posted by hakank at 08:52 FM Posted to Musik | Social Network Analysis/Complex Networks

december 29, 2005

Apanssons yrke: Originaltexten av Lasse O'Månsson och G Linderholm?

Följande fråga kom från Martin Rundkvist som roligt nog nyligen blivit med blogg: Salto sobrius, tagline: Martin Rundkvist's blog. Books, music, archaeology, scepticism, Sweden.

Lasse Åberg framförde i Trazan & Banarne en låt av Lasse O'Månsson under titeln "Apanssons yrke". Underbart absurd sak:

"Apanssons yrke, som ni vet kräver envishet, mjöl och en trumpet"

På förfrågan säger Åberg att han utgick från LOM:s [Lasse O'Månsson:s] text och meckade om den för Apanssons syften, samt att originalet förmodligen kom från Blå Tummen.

Vet du möjligen i vilket sammanhang originaltexten framfördes, och vem den handlade om då? Finns den i tryck någonstans?

Anledningen till att han mailade mig är att nog att en googling på Lasse O'Månsson ger min anteckning Lasse O'Månsson och Bertil Pettersson som förstaträff. Och sådant förpliktigar ju, samtidigt som det är en skoj fråga.

Jag har kollat i mina Lasse O'Månsson-böcker (inklusive boken "Blå Tummen") men hittade inte någon text som liknade "Apanssons yrke". Tyvärr är samtliga pappersböcker så sökningen var möjligen inte helt optimal.

Texten till låten finns på E' bananerna fina, och har föjande attribution:

(Trad. - L. O'Månsson - G. Linderholm) Planet Music

Det kan vara Gösta Linderholm som avses.

Jag har naturligtvis hört låten, men kommer inte ihåg melodin nu. När jag läser texten (speciellt de där underbara rimmen) får jag en känsla av att det är något från en revy med Hasse och Tage/Svenska Ord, där ju Lasse O'Månsson var inblandad ett tag. Av någon anledning har jag fått för mig att det är något som Martin Ljung sjöng, men det kan vara fullständigt felaktigt.


Så frågan är alltså: Är det någon som vet något mer om originaltexten till Apanssons yrke?

Posted by hakank at 10:06 EM Posted to Musik | Comments (17)

juni 04, 2005

Musikfrågor

Henrik Sundström frågade (även) om musik. Tillåter mig att förändra (mutera) detta mem något.


Hur stor datamängd på din(a) dator(er) upptas av musikfiler? alt. Hur många cd- och vinylskivor äger du?
Cirka 6 Gb i datorn, vilket är gränsen för den relativt nyinköpta iPod mini:n. Cirka 200 CD, en 500-tal vinylskivor samt 300 kasettband (viss överlappning finns).

När det gäller musik slutade jag i princip lyssna aktivt på musik någon gång under början på 1990-talet när jag slutade spela själv och andra intressen hade tagit vid. Nu är det mestadels som bakgrund eller "funktionell" musik (stämning, noise killer etc). Inköpet av iPodden har dock aktualiserat musikintresset.


Senast inhandlade skiva?

Troligen Alain Caron "Play" (fransk bassist).

Senast spelade låt?

Jag antar att musik från P2 Klassiskt inte gälls. Då var det endera Arvo Pärt "Fratres" eller Gavin Bryars cellokonsert från "Farewell to Philosophy" (kommer inte ihåg vilken ordning de spelades).


Nämn fem några skivor som betyder mycket för dig.
Följande är några av de skivor som påverkade musikintresset i en ny riktning på ett eller annat sätt. Vi får se hur många det blir. Talen inom parentes är åren då skivan inköptes.

* Nicke Lilltroll "den med ekorrar" (1967?)
Nicke Lilltroll och speciellt den där historien om ekorrar: "så kom en ekorre till och tog sig en nöt", påverkade mig troligen mycket i min uppfattning av humor.

Så, resten är musikaliska inspirationer.

* Ekseption: Ekseption (1969)
Den första icke-topplisteskiva som inköptes (innehöll iofs Beethovens femma i fet rock-version som blev en stor hit). Musikrollen bassist upptäcktes, här representerad av Cor Dekker.

* Osibisa: Osibisa (1972)
Svänging world music, perfekt partymusik.

* Hoola Bandola Band: Vem kan man lita på (1972)
Här kommer så några år med svensk proggmusik. Påverkade politiskt men inte speciellt mycket musikalisk.

* Charlie Parker (1975)
Egentligen ingen speciell platta, men vi kan väl säga "The Best of Charlie Parker". Ville förstå det här med jazz och lyssnade, lyssnade, läste och lyssnade. Till slut började jag inse det geniala med denna musikstil.

* Frank Zappa: Zoot Allures (1976)
Första Zappaplattan jag lyssnade ordentligt på: Rockmusik är mer än dunkadunka, 4-ackordsmusik eller gitarryl. (Hade nu spelat elbas i melodiösa rockband något år.)

* Samla Mannas Manna: Klossa Knapitatet (1976)
Svenskar kan också spelar spännande musik. (Hos Henrik diskuteras lite Samla-minnen.)

* Jaco Pastorius: Jaco Pastorius (1976)
Pastorius var bassist i Weather Report, framförallt på den fantastiska plattan "Heavy Weather", och blev sedan en husgud. (Se även Husgudar - Jaco Pastorius.

* Pat Metheney: Bright Size Life (1978?)
Började nu också lyssna på annan ECM-musik.

* Earth, Wind and Fire: I am (1979)
Symbolen för det allra bästa inom discofunk-musiken (något som jag gärna lyssnade på och dansade till).

* Johan Sebastian Bach: Musikalisher Opfer (1980)
Lyssnade i stort sett endast på Bach när jag läste Douglas Hofstadters "Gödel, Escher, Bach" (det står mycket om Bach i boken, härav titeln), och blev sedan mer genuint intressad av klassisk musik. Det var troligen Bach som gjorde mig uppmärksam hur viktig tystnaden är i musiken, något som minimalisterna (Reich, Glass etc) sedan accentuerade, liksom även ECM-skivorna.

* Level 42: Level 42 (1980)
Med Mark King, ännu en rackarns duktig bassist. Spelade "slap bass" underbart.


Övriga och senare inköpta plattor är mer eller mindre (logisk) utveckling av ovanstående brytpunkter. Möjligen skulle intresset för indisk (via John McLaughlin), japansk (via vem?) och senare kinesisk musik ha egna entries.


Nämn tre låtar som inte finns med på skivorna ovan, men som betyder mycket för dig.
Musiken från filmen Gudfadern (köpte 1972 en mandolin för att kunna spela dessa låtar samt "Duelling Banjos" (sic!) från "Den sista färden")
Jaco Pastorius "Three Views of a Secret" ("skärgårdslåten", har många minnen till denna låt)
Wong Fei Hung-temat från Hong Kong-filmerna "Once upon a time in China ...".


Utse tre personer att skicka vidare frågorna till.
Nope. Pass. Njet. Inte denna gång. Vem som helst som känner för det får gärna svara.

Posted by hakank at 11:55 FM Posted to Musik | Comments (4)