hakank.blogg

« Recension: Massimo Piattelli-Palmarini 'Inevitable Illusions' | Main | Bloggningstider »

oktober 20, 2003

Kapitelrecension: Richard Dawkins 'Unweaving the Rainbow' (Unweaving the uncanny)

I Vår besatthet att hitta mönster i tillvaron berättade jag om ett boktips jag fått på min fråga (som finns i Brights-initiativet och Dan Larhammar) om var Richard Dawkins skrivit om mönstersökandet som evolutionär mekanism.

Nu har jag läst det kapitel som rekommenderades, nämligen kapitel 7 'Unweaving the uncanny' i Richard Dawkins bok Unweaving the Rainbow: Science, Delusion and the Appetite for Wonder, sid 145-179. Det kändes fristående så jag tror inte det gör så mycket att läsa det isolerat. Vi får se när jag läser resten.

Precis som utlovats handlar kapitlet om sammanträffanden (coincidences). I slutet av kapitlet diskuteras en del om den evolutionära mekanismen bakom fenomenet. Det görs även en beskrivning av Skinners duv-experiment som visar att skrock-beteenden inte endast görs av människor (se nedan). Dock domineras kapitlet av olika typer av sammanträffanden och hur lätt det är för oss att se dem.

Det är en roligt kapitel med flera exempel som visar vår intuition om sammanträffanden, och Dawkins skriver mestadels kritisk om vår tro på det övernaturliga.

T.ex. berättas om en TV-kändis med en (påstått) parapsykologisk förmåga att kunna stoppa eller starta klockor. Här tänkte jag naturligtvis på Uri Geller som var med i svensk TV 1974 och "orsakade Geller-epidemi i Sverige" (citat från NE); Geller nämns dock inte. Dawkins skriver utförligt hur man i princip räknar ut sannolikheterna för att sådana klock-händelser ska hända rent slumpmässigt av helt naturliga orsaker.

Han inför begreppet PETWHAC, dvs "Population of Events That Would Have Appeared Coincidental" (ungefär "Samlingen Av Händelser Som Skulle Uppfattas Som Sammanträffanden", SAHSSUSS, en kanske inte lika catchy akronym). Detta begrepp är menat att betona att det finns väldigt många händelser som, för en person under en viss situation eller tidsperiod, skulle uppfattas som "märkliga sammanträffanden" och att den händelse som verkligen hände egentligen inte var så märklig (osannolikt) som vi trodde.

Dawkins betonar dock den psykologiska mekanismen att det är svårt att inte känna något om man själv blir "utsatt" för sådana sammanträffanden, t.ex. om vi själva drömmer om en gammal klasskamrat som man inte sett på många år och stöter på denne dagen efter. Då kan det vara bra att tänka på PETWHAC.

Naturligtvis tas även födelsedagsproblemet upp. Trots att det är inte helt enkla matematiska problem som diskuteras lyckas Dawkins att göra det mycket överskådligt. Så förvänta inte en matematisk stringent genomgång av problemen.
(För mer om en mer matematisk genomgång av födelsedagsproblemet, se t.ex. referernserna i Sammanträffanden - anteckningar vid läsning av Diaconis och Mosteller 'Methods for Studying Coincidences'.)

En stor fördel är att kapitlet beskriver hypotesprövningar och förklarar översiktligt de vetenskapliga metoderna för att undersöka om samband finns: Det är viktigt att man före utfallet förklarar vad som ska hända, och inte bara räknar de händelser där man i efterhand ser sammanträffanden, liksom att ta med alla de händelser som inte inträffar, t.ex. de gånger jag drömt om personer utan att jag därefter träffar dem dagen efter. En av orsakerna till att vi får denna känsla av övernaturlighet är att vi har stor tendens att endast komma ihåg de händelser som "sticker ut", dvs som verifierar vår teori om att det är något övernaturligt som händer.

Dawkins beskriver B.F. Skinners experiment med duvor i en Skinner Box. Detta experiment visade att duvorna tenderar att uppvisa märkliga beteenden om de matas av orsaker som inte är kopplat till att duvan petar på matningsspaken. Eftersom duvan ändå får mat skapar den en "teori" kring vad som orsakade matandet, och upprepar detta om och om igen.

Detta visar hur benägna vi (såväl duvor som människor och andra djur) är att försöka förklara orsak och verkan, och att i situationer där sådant inte kan göras, ibland uppvisar märkliga beteenden eller skapar märkliga teorier. Exempel på detta är spelare som har olika rutiner för att frammana tur.

Skinners paper 'Superstition' in the pigeon finns online och kan läsas, men Dawkins beskrivning är mycket roligare. Troligen finns det en hel del kritik av Skinners experiment och slutsatser, men några sådana har jag inte läst. (Och just nu passar detta utmärkt eftersom Skinners slutsatser är ett stöd för mina egna teorier :-) )

Dawkins gör även en intressant koppling mellan olika typer av fel som kan uppkomma i hypotesprövningar och olika typer av "personligheter": de som tenderar att se mönster där sådana egentligen inte finns (övertolkning), och de som tenderar att missa mönster där sådana finns ("undertolkning"). Liksom i hypotesprövningar gäller det att få en bra jämvikt mellan de båda, men helt fri från dessa skevheter går inte att vara. Här beskrivs även hur olika djur kan "drivas" av evolutionen att betona det ena eller andra "personlighetstypen", men detta är, vad jag förstå, spekulationer.

Summering: Kapitlet är kort, 35 sidor, och Dawkins får med mycket matnyttigt om sammanträffanden på ett lättsamt och underhållande sätt. Det blev inte som jag hoppats om de evolutionära mekanismerna. Rekommenderas i alla fall!

Posted by hakank at oktober 20, 2003 09:22 EM Posted to Böcker | Sammanträffanden | Skepticism, parapsykologi etc

Comments

Posted by: Bengt at oktober 20, 2003 09:49 EM

Posted by: Håkan Kjellerstrand at oktober 20, 2003 11:13 EM