hakank.blogg

« Mer om Lombardi-utställningen | Main | Prata och gå samtidigt kan vara dåligt för ryggen »

november 18, 2003

Recension: Stuart Vyse 'Believing in Magic - The Psychology of Superstition'

För en månad sedan frågade jag efter mer information om sammanträffanden, speciellt dess evolutionära fördelar. Hur kommer det sig att vi är så fascinerade av sammanträffanden? Och att vi tycker oss se något magiskt i dem? Efter rekommendation läste jag ett kapitel i en av Richard Dawkins böcker, och skrev därefter en kapitelrecension Richard Dawkins 'Unweaving the Rainbow' (Unweaving the uncanny).

(Efter jag började skriva denna anteckning, startade radioprogrammet Folkminnen som handlar just om folktro, skrock etc. Vilket märkligt sammanträffande!)

En bok som dök upp någonstans bland diskussionerna och sökmotorerna var Believing in Magic - The Psychology of Superstition av Stuart Vyse. Den har nu lästs och här följer en kort recension.

Stuart Vyse är professor i psykologi och har gjort en hel del forskning kring varför och hur vi uppvisar vidskepligt beteende och tro på paranormala fenomen. Vyse diskuterar båda dessa i boken, vilket gjorde den mer intressant än vad jag förväntat mig.

Tyvärr blir det i början lite rörigt vad författaren egentligen pratar om: är det vidskepelser (supersitions) eller paranormala fenomen? För mig finns det en skillnad mellan dessa två, även om jag inte skulle kunna definiera denna skillnad på ett bra sätt. På sidan 19 görs ett försök på en definition av "supersition": belief or practices groundless in themselves and inconsistent with the degree of enlightment reached by the community to which one belongs. Därefter följs en kort diskussion av vad "degree of enlightment" innebär, vilket naturligtvis inte helt enkelt.

Boken innehåller mängder av referenser till gjord forskning inom ett flertal områden: psykologi, barnpsykologi, sociologi, socialpsykologi, antropologi, beslutsteori, statistik, sannolikhetsteori etc. Tack och lov beskrivs de allra flesta experimenten för oss utan skolning i respektive ämne. Han undervisar sina studenter i statistik, vilket i vissa kapitel märks tydligt. Det blir således en trevlig resa i de olika disciplinerna.

"Magi" i titeln på boken ("Belief in Magic") hänför sig till att vidskeplighet ofta innehåller föreställningar om att det är något magisk som ska hjälpa oss över olika typer av hinder eller prövningar. Det behöver inte vara "demoner eller gudar"-magi utan kan helt enkelt vara en trosföreställning att just denna hartass eller lyckostrumpa bringar tur.

Summering av bokens teser
Jag tänker inte skriva om allt som står i boken. Det finns, som sagt, många bra och roliga exempel samt intressanta forskningsresultat. Däremot kommer här en kort summering av bokens teser, i huvudsak tagna från rubrikerna i det näst sista kapitlet "A Magicial View of the World".

Mycket vidskepelse uppstår via medlemsskap i en grupp
Gruppens betydelse för vidskepelsers uppkomst och underhållande betonas. T.ex. tenderar sportutövare, spelare, skådespelare, studenter, som grupp betraktad ha fler vidskepelser än andra typer av grupper. Flera exempel nämns i boken, t.ex. att Björn Borg kommer från en vidskeplig familj (som tydligen hade någon form av spott-ritualer när Björn spelade) och själv inte rakade sig när väl en turnering börjat. En baseballspelade har endast ätit kycklig de senaste åren för att detta upplevt bringa tur. Det som kännetecknar dessa grupper är en osäkerhet inför en viktig utgång, t.ex. vinst i spelet, klarad tenta, lyckad föreställning.

Vissa typer av beteenden är sådana att de direkt lärs från andra i gruppen, t.ex. för (sport-, om pengar-, liksom skåde-)spelare. Andra beteenden eller trosföreställningar kan vara mer individuella men kan tillåtas och förstärkas i dessa grupper.

Barn är en grupp som uppvisar beteenden liknande vidskepelse, och dessa halv-trosföreställningar ("halv-beliefs") är en viktig grund för vissa av våra vidskepelser.

Personlighet är relaterad till vidskepelse, men endast till viss del
Det har gjorts undersökningar som visar att det finns vissa belägg att anta att personer med vissa personlighetstyper tenderar att vara mer vidskepliga än andra. Däremot är det inte en tillräcklig förklaring, utan det behövs även andra typer av påverkan, t.ex. att man ingår i en viss grupp.

Vidskepelse uppstår ofta from tillfälllig betingning
Här beskrivs Skinners duv-experiment med olika varianter som ett paradigm för hur vi skapar vidskepliga beteenden. (Se t.ex. Kapitelrecension: Richard Dawkins 'Unweaving the Rainbow' (Unweaving the uncanny) för lite mer information om Skinners duvor). Liknande, fast mer sofistikerade, experiment har även gjorts på barn och vuxna med samma resultat: Om vi ställs inför ett fenomen, men inte riktigt vet vad som orsakar detta kan det uppstå beteenden som påminner om vidskepelse. Exakt vilket beteende som uppstår är då en tillfällighet. Viss typ av inlärning med någon form av feedback (operant betingning) kan alltså ge grunden till vidskepelse.

Det ges även en evolutionär förklaring (sid 76):
An evolutionary interpretation of conditioned superstition suggest that it is a basic behaviour adaption. When stakes are high, we are particularly susceptible to conditioning. There is a strong tendency to repeat any response that is coincident with reinforcement. In the long run, this tendency serves the species well: if turning in a circle really does operate the feeder, the bird eats and survives another day; if not, little is lost.

Tankefel vidmakthåller vår tro på vidskepelser
Om man har en vidskeplig trosföreställning så tenderar den att förstärkas genom olika typer av tankefel/-villor, t.ex. att vi ofta inte har en tillräckligt intuition (utbildning) hur sannolikheter egentligen fungerar. Ett exempel på detta är t.ex. hur vi upplever sammanträffanden. Dessa tankefel är i stort sett de "kognitiva illusioner" som har många har forskat kring sedan 50-talet. Dessa tankefel orsakar inte vidskepelser, däremot kan de förstärka vidskepliga åsikter/beteenden.

Se även anteckningar i kategorin Kognitiva illusioner om detta. För en mer matematisk diskussion om sammanträffanden, se t.ex. Sammanträffanden - anteckningar vid läsning av Diaconis och Mosteller 'Methods for Studying Coincidences'.

Vidskepelse är ett sätt att kontrollera det okontrollerbara
I situationer där det inte råder någon tvekan om utgången av en händelse är vidskepelser ovanliga. För händelser med osäker utgång (t.ex. olika typer av spel) kan vidskepelserna däremot frodas. I det första introducerande kapitlet beskrivs Malinowskis iakttagelser av beteendet hos fiskare: I de lugna vatten fanns det lite vidskepelser, däremot var det mycket olika typer av vidskepliga ritualer när de fiskade på farliga vatten.

Vidskepelser hjälper till att fördriva tiden
Detta var intressant. En hel del av vidskepelserna uppstår från behover att fördriva tiden, t.ex. inför ett spel (gambling), en föreställning eller överhuvudtaget då man är otålig inför en viktig uppgift (prov).

Vyse tar som ett enkelt exempel upp beteenden som uppstår när vi väntar på att pengarna ska komma ut från pengaautomaten. Denna tid är tillräckligt länge för att vi ska göra något, t.ex. trumma på skyddsplåten, kamma oss etc. På samma sätt är väntan vid ett övergångsställe ett tillfälle där vi sådana "fördriva tiden"-beteenden kan uppstå. Detta är troligtvis inget vidskepligt beteende, men skulle kunna vara det om man av någon anledning får för sig att man måste göra på detta sätt för det ska komma ut pengar ur automaten, t.ex. om man ser automaten som något magiskt.

Vyse skriver inget om datorer, men nog borde det uppstå liknande beteenden när man väntar på att ett dataprogram ska bli klar med sina beräkningar eller en webbsida ska komma upp. Ett eget beteende under sådan väntan som jag haft tidigare är att trumma med fingertopparna på nedre delen av tangentbordet (det blir ett rätt fräckt ljud), ofta i någon form av minimalistisk rytm.

Ett annat datorrelaterat beteende, som jag numera endast gör i undantagsfall, var att knacka exakt en gång med knogarna i bordet och kort därefter utropa "Yes!" när jag lyckades att lösa ett svårt problem/hitta en märklig bugg i programmet. Det uppstod när jag pluggade datalogi och programmerade i vår datorsal där någon började med detta, varpå flera andra (däribland jag) tog upp detta beteende. Det var ibland ett fruktansvärt bankande och tjoande... Detta ska dock inte ses som något tidsfördrivande beteende utan svarare som någon form av utlopp för den glädje man känner när man lyckats med något bra. Jämför t.ex. med "High Five" i sportsammanhang. Vi gjorde faktiskt ibland "Low Five" när vi par-programmerade, vilket kanske börjar närma sig vidskepligt beteende.

Vidskepelse är inte begränsad till traditionell kulturer eller personer med lång intelligens
Båda dessa två myter avfärdas. T.ex. uppvisar många högutbildade personer i "moderna samhällen" vidskepligt beteende eller tro på paranormala fenomen.

Vidskepelse är inte en form av psykopatologi
Även om det finns vissa likheter i själva beteendet hos psykiskt sjuka personer (vad jag förstår framförallt med schizofreni) har, så är vidskepelser något helt annat.

Positivt för individen, negativt för samhället
Visa diskussion om en mängd olika experiment och teorier som finns om vidskepelse kommer Vyse fram till sin slutpoäng: Även om en viss typ av vidskepelse kan vara positivt för den enskilde individen är det samhälleligt ett problem. Om ett samhälle för mycket litar på "magiska förklaringsmodeller", som inte är vetenskapligt och empiriskt prövade, kommer det inte att utvecklas på ett sätt som är önskvärt.

Man bör notera att det är först i de två sista kapitlena som denna åsikt framförs så tydligt och starkt. I tidigare kapitel kan det framskymta en viss antydan till detta, men ibland undrade jag om Vyse kanske egentligen tyckte att vidskepelser var riktigt bra att ha (man kanske skulle skaffa några!). Och det kan det alltså vara. För den enskilde individen, men inte för samhället som helhet.

Slutkommentarer
Om man är nyfiken på varför vi uppvisar vidskepligt beteende och tror på skrock, paranormala fenomen etc, är detta en mycket intressant bok att läsa. Mina favoritkapitel är kapitel 3 och 4 ("Superstition and Coincidence" respektive "Superstitous Thinking") där det beskrivs kognitiva illusioner, inklusive Skinners duv-experiment, samt sannolikhetsteori och beslutsteori. Ett roligt avsnitt är då det görs en analys av tron på vidskepelse som ett Pascals vad. Ett kapitel som också var intressant var "Growing Up Supersitious" som handlar om hur barns vidskepelse uppstår och lägger grogrunden för vidskepelser hos vuxna. Det läsvärda näst sista kapitlet "A Magicial View of the World" innehåller en summering om slutsatserna som gjorts samt Vyse "politska" syn på hur man bör förhålla sig till vidskepelse.

Se även de anteckningar som finns samlade i Sammanträffanden samt Skepticism, parapsykologi etc (vissa anteckningar finns i båda kategorierna).

Posted by hakank at november 18, 2003 11:57 FM Posted to Sammanträffanden

Comments

Posted by: Stuart Vyse at november 30, 2003 11:39 EM