« New Scientist: Spelare tenderar att vara mer vidskepliga än icke-spelare | Main | Ordavstånd (edit distances): Levenshtein och Hirschberg med lite extra finesser »

september 10, 2005

Några fler tankar om vidskeplighet, spel och datorprogram

Till gårdagens New Scientist: Spelare tenderar att vara mer vidskepliga än icke-spelare kommenterade både Wille på Prylfeber och Thebe på Trilog med tankvärda saker, vilket inte alls var oväntat. Här är några tankar kring detta, som p.g.a. längden upphöjdes till en egen bloggning.

Det bör noteras att begreppet "vidskeplig" nedan förändras en del efterhand.


Willes kommentar: vidskepelse i datorspel, och - visar det sig - i datorprogram överhuvudtaget
Wille ställde följande koncisa fråga

Undras om detta är applicerbart på oss som mestadels spelar dataspel med...

Det beror nog på vilken typ av spel det är frågan om. Är det ett rent skicklighetsspel med minimum av slump är det nog mindre risk för vidskepelsepåverkan. Är det däremot mycket slump inblandad eller många osäkra faktorer kan man nog vara i vidskepelseriskzonen.

Sedan bör man räkna med själva tävlingsmomentet som verkar göra det mer belagt med vidskepelserisk. Jämför med sport och andra former av tävlingar som alltså har större risk för vidskepelse. Stuart Vyse går igenom detta ordentligt i sin Believing In Magic - The Psychology of Superstition, se förra bloggningen för pek till bok och recension.

I nästan alla former av datorspel är det väl någon form av slump inblandad, t.ex. slumpgeneratorer som väljer ett motdrag före ett annat etc; detta skulle således även gälla schackdatorspel. Om inte annat så den (till synes) slumpmässiga blandningen av brickor (i 15-pussel), siffror (i Sudoku) eller liknande även om det sedan är frågan om ren skicklighet (samt kanske i viss mån av tur att man råkar hitta ledtrådar etc).

Vidskepelsen här kan vara av lite olika slag som är mer eller mindre rationella. T.ex. att man (tror att man) förlorar nästan alla spel när (och eftersom?) motståndaren först gör X, eller att id-numret för spelet är en udda siffra eller jämt delbart med 412, 42 eller 93112, eller att det är torsdag omedelbart före eller efter fullmåne (inom spelet eller utanför).

Går man lite vidare och utökar vidskepelse med "tro på magi", där "magi" motsvarar sådant som är mer eller mindre okänt kommer man in på andra intressanta saker.

Låt oss ta ett aktuellt exempel ur egen fatabur. Men tillåt mig först nämna att jag numera spelar väldigt lite datorspel, och de spel som i så fall tenderar att spelas är de konceptuellt enkla spelen, såsom Tetris (även om den en-dimensionella Tetris, Tetris 1D, kan bli lite tråkig i längden), en variant av 15-pusslet där man flyttar olikformade bitar (och som jag glömt namnet på just nu) etc. Som tidigare skrivits är Sudoku inte riktigt min kopp te (även om jag är intresserad av analyser kring spelet, t.ex. i nyhetsgruppen rec.puzzles. Strikt sett är Sudoku inte ett datorspel, även om det kan spelas på ett sådant.)

Och så det senaste tillskottet av dessa: Curve Ball som är ett Flashspel där man helt enkelt spelar någon form av tennis/pingis-match mot programmet, och där man kan skruva, studsa och hålla på. Skoj spel helt i min simpla smak, som till viss del kan förklaras av att jag i min ungdom spelade mycket pingis och hade som specialitet underskruvssmashar och liknande (men jag var inte speciellt jätteduktig i spelet).

Eftersom detta spel är helt utan manual (och om det skulle funnits någon vet jag inte om jag skulle bry mig) måste man lära sig de olika handgreppen genom att testa, testa, leka och testa (vilket för mig är det allra bästa sättet att lära mig datorprogram, trots bakgrund som just manualskribent).

Tyvärr innebär detta att man kan drabbas av en form av "vidskepelse" (kanske något vidare begrepp än ovanstående betydelse) genom att man kan få för sig att man måste göra si eller så för att få avsedd effekt, t.ex. att både göra en cirkelrörelse med musen och samtidigt klicka med vänster musknapp då man i själva verket endast behöver göra cirkelrörelsen.

Eller att man först måste gå bakom trädet och hämta guldet för att sedan gå in i huset och gömma det bakom kastrullerna för att sedan kunna skjuta det elaka monstret (ja, ni ser hur totalt ute jag är på nya datorspel :) men detta beteende är helt överflödigt. Ni som spelar mer moderna spel kan säkerligen ge bättre exempel (förhoppningsvis inte från egen erfarenhet).


Tyvärr tror jag att sådana beteenden inte bara gäller spelprogram utan vanliga program såsom ordbehandling och kalkylprogram, t.ex. att man (tror att man) först måste klicka med musen där för att sedan göra så etc, medan det räcker att göra så. Egentligen handlar det inte om att man inte har koll på alla kortkommandon utan att man blir "fast" i sin mentala modell över hur programmet fungerar.

För att koppla tillbaka till vidskepelse kring spel (gambling) så är det ju egentligen detta det är frågan om: att man har en felaktig modell hur verkligheten faktiskt fungerar. Sedan kan man kalla detta okunskap eller en dröm om en magisk värld.

Låt mig avsluta detta med Arthur C. Clarks lag: Any sufficiently advanced technology is indistinguishable from magic, dvs all tillräckligt avancerad teknologi går inte att skilja från magi.


En liten filosofisk utvikning om Curve Ball
Man kan f.ö. notera att Curve Ball är av synnerligen didaktisk natur eftersom det lär den ödmjuka sanningen att det man gör mot sina medmänniskor får man tiofalt tillbaka: dvs skruvar man eller framför allt studsar man på ett svårt sätt så är det stor chans att bollen kommer tillbaka på ett ännu svårare sätt. Ja, det var den enkla men viktiga lektionen.

Tyvärr är lösningen - och den är etiskt tveksam så låt inte era barn läsa vidare - att se till att smashen verkligen går in genom att t.ex. göra serve-ess eller spela snällt en stund och sedan dänga till bollen i krysset eller en fet underskruvs-studs-smash. Så vill jag inte att vi ska leva våra liv tillsammans.

På lite högre nivåer - säg från nivå 7 eller 8 - blir det ett förfärligt studsande och mindre möjligheter att spela finlir.


Tack till Bengt (på Frihetens Vingar) som gjorde mig underkunnig om spelet förra helgen och för en trevlig Talk-stund om bl.a. ovanstående igår.


Thebes kommentar om vidskepelse vs kunskap om sannolikhetsteori
Thebe skrev följande i sin kommentar:


Jag tror, taget ur luften, men precis som du är inne på, att vidskepelse ersätter det "hokus-pokus" som sannolikhetsteori beskriver. Dvs, om man ritar ett xy-diagram med "vidskepelse" på y-axeln och "kunskap i sannolikhetsteori" på x-axeln så kommer man få en linje med negativ lutning, den kanske t o m är logaritmiskt, typ y = -ln(x) eller något i den stilen!

Men, sen finns ytterligare ett litet problem med sannolikheter även om man känner sig trygg med hur det funkar ... och det är ju att man aldrig i det enskilda fallet kan säga något om utfallet. Vilket skulle kunna förklara ett slags möjlig vidskepelse-bias hos _alla_.

Thebe gör - som vanligt - en härlig matematisk koppling till problemen. Jag håller naturligtvis med att kunskap om sannolikhetsteori minskar risken för vidskeplighet även om den - som Thebe så rikigt skriver - troligen aldrig blir 0 (noll). T.ex. kan en spelteoretisk modell vara fel och man riskerar då att ersätter en felaktig vidskeplig "vardagsmodell" med en annan men mer lärd men ändå "vidskeplig" modell. Man bör dock notera att det normalt ses som mer rationellt att tro på den sannolikhetsteoretiska (men här felaktiga) modellen än vardagsmodellen.

Ett möjligt exempel på en sådan lärd men vidskeplig modell kan vara den tekniska analysen inom aktiehandel. Vissa hävdar att sådan analys, eller delar av den, är inget annat är skrock eller data snooping, dvs där man letar efter samband i efterhand och tror att man kommit på något listigt. (Här någonstans borde man kunna rekommendera boken Fooled by Randomness av Nassim Taleb som diskuterar liknande saker. En väldigt trevlig bok är det.)

Jag håller helt med om att vi aldrig är helt immuna mot olika former av vidskepelser. Det bästa motemedlet är nog att emellanåt vara medveten om att alla våra beteenden och/eller vår kunskap kan vara utsatta för vidskepligheter i en eller annan form.

Posted by hakank at september 10, 2005 09:29 FM Posted to Diverse vetenskap | Skepticism, parapsykologi etc

Comments

Jag kom att tänka på att "vidskepelsen" ju kan vara av flera slag också. Dels den som i viss mån ersätter/kompletterar rationell, teoretisk, kunskap, som vi varit inne på. Men att tro att man måste göra saker i en viss ordning för att något ska fungera, man ska vinna något, tangerar ju _ritualer_, och är det bara den minsta del skicklighet som krävs för ett spel så inverkar ju ritualen positivt för ens eget spelande (eller vad det kan vara), genom positiv "självförtroendeåterkoppling" :)!

Teknisk analys, eller mer vidgat systemidentifiering/tidsserieanalys/modellering, är ju intressant. Att ansätta en linjär modell av en viss ordning och struktur och försöka anpassa parametrarna i modellen till en viss mängd data på bästa sätt (vilket brukar vara i "minsta-kvadrat"-mening) i syfte att använda modellen för prediktion. För enkla fysikaliska system, t ex system som beskrivs av en första ordningens differentialekvation, kan sådan modellering fungera väldigt bra, det används ju i många reglersystem. Man vet precis hur systemet fungerar fysikaliskt och bygger en modell baserat på det, "enda" osäkerheten är t ex mätosäkerheter och osäkra (icke ideala) indata, därför lägger man till en brusterm som "samlar upp" osäkerheterna. Om den brustermen kan man inte hoppas på mer än att man känner till fördelning och t ex medelvärde och standardavvikelse. Men man vet inte det exakta värdet vid en viss tidpunkt.

Aktiehandel är inget fysikaliskt system, och frågan är om man ens kan säga att det är linjärt :) (men man kan ju använda olinjära modeller). Man behöver inte ge tappt för det, kunskaper i systemidentifiering kan ta en långt, _om_ man nu skulle kunna säga exakt vilken struktur och ordning modellen ska ha ... exakt vilka "signaler" (företeelser) som påverkar en viss aktie, och vilka aktier som påverkar varann. Man kan alltid bygga en modell och få exakt anpassning till de data man har, man behöver bara välja en modellordning av samma storleksordning som antalet data man har (n) (har man två punkter kan man bestämma ett första ordningens system, en rät linje). Problemet _då_ blir att prediktionsförmågan minskar, eftersom man anpassat modellen till just de data man har, inte till det underliggande systemet.

Jag gillar tanken på att baka in allt man inte vet, generaliserat, i en "brusterm" eller "brusmodell", sen vartefter kunskapen ökar får man modifiera sin brusterm och kanske den övriga modellen, närmare och närmare "sanningen".

Men sen är ju det roliga, jag tror inte att vi någonsin kommer att kunna _allt_, veta _allt_, så det kommer alltid finnas plats för "brusmodeller", för magi :-)!

Posted by: thebe at september 10, 2005 04:52 EM

Thebe: Tack för din rikliga genomgång.

Här några mer eller mindre väl valda tankar kring detta.

Det känns lite som om vi håller på att definier "vidskepelse" till att innehålla allting som är dåligt i världen (inklusive krig, mjäll och dåliga tidningsrubriker), och det var väl jag som började med denna definitionsutvidgning. Jag fortsätter dock troget på denna ingångna bana.


De där rutinerna (ritualerna) du pratar om kan vara utmärkta exempel på "vardagsvidskepelser", och sådana behöver nödvändigtvis inte vara dåliga. Det som gör dem dåliga är om de påverkar en så att man inte funkar på ett bra sätt i en viss situation (vad man nu än menar med "funkar på ett bra sätt i en viss situation").

Ett nyckelord är "relevanta", dvs om en rutin är relevant (rationell) i en situation är det svårt att se det som en vidskepelse. Om icke-relevanta ritualer används i spelsammanhang är de troligen inte speciellt bra.


Det du skriver om återkoppling är en viktig sak för vidskepelse: Man upptäcker (på något sätt) att om man först gör X och sedan Y så händer den positiva saken Z. Problemet är att den positiva saker Z hände därför att man råkade göra F två av 10 gånger, men det visste man inte eller så har man glömt det. Eller kanske så var det en annan person som gjorde G, eller helt enkelt så var det en ren slump att X, Y (och kanske F) samt Z som råkade sammanfalla ett par gånger.

(Denna vår fantastiska förmåga att se samband och mönster i verkligheten skrev jag en del under hösten 2003. Se t.ex. Kapitelrecension: Richard Dawkins 'Unweaving the Rainbow' (Unweaving the uncanny) och andra bloggningar kring denna tid.)


För att fortsätta din uppdelning av ritualer: Om man har lärt sig en massa öppningsdrag i schack och använder dem mer eller mindre rutinmässigt, är det näppeligen frågan om vidskepelse. Såvida de inte används som någon form av magisk åkallelse där man måste göra det och det draget annars vinner man inte spelet.


Vad gäller teknisk analys etc så tror jag inte att man egentligen utgår från en modell för hur företag och aktier fungerar utan använder mer eller mindre "magiska" formler (och där kommer magin in igen!). Och visst, om en sådan analys verkligen skulle fungera så spelar det egentligen inte roll varför, dvs vilka mekanismer som påverkar tidsserien. Huvudsaken är att man tjänar en massa pengar. Nyckelordet är dock om.

Å andra sidan: Det finns flera tekniker som arbetar med (icke linjära) svarta box-tekniker, t.ex. artificiella neurala nätverk, där metoden får fram någon form av samband mellan indata och utdata (där sambandet eventuellt har någon bäring i verkligheten) och där man inte bryr sig om den eventuellt bakomliggande modellen. Den stora frågan är dock om detta kan användas till prognostisering av framtida aktiekurser.

Not: Jag dissar definitivt inte artificiella neurala nätverk som princip här, utan ifrågasätter endast om viss typ av användning verkligen fungerar.

Detta sagt, så finns det (aktie)analys som bygger mer på en psykologisk modell av hur andra aktieköpare/-säljare tenderar att reagera på hur kurserna utvecklas (kanske därför att dessa arbetar enligt vissa modeller eller har vissa aktieanalysprogram, tänk på Svarta Måndagen). Det verkar vara en betydligt mer rimlig modell än att börsvärlden skulle bete sig enligt Fibonacci-serier. Men då är det egentligen inte heller frågan om den "rena" form av teknisk analys som jag är skeptisk kring.


Lite boktips kan eventuellt passa här:
En bok som ordentligt går igenom olika tekniska analys-metoder på algoritm/kod-nivå är Perry Kaufman New Trading Systems And Methods. (Jag har en tidigare upplaga än den här länkade.)

En väldigt trevlig bok om aktiebörsens psykologi som på ett ofta humoristiskt sätt förklarar olika typer av privata börsspekulanter är Aktiemarknadens psykologi eller Vad styr upp- och nedgångarna på börsen? skriven av Carl-Gustav Gyllenram.

Jag läste dessa böcker när det begav sig i IT-yran och började bygga ett eget aktieanalyssystem. Om det märks en viss skepsis och kanske till och med bitterhet inför teknisk analys så kan ni gissa vad det beror på. :)

Dagens neologism är Magiska snuttefilter: De vidskepelser varvid vi ser världen genom. Jag tror att de allra flesta har någon form av sådana filter...

Posted by: hakank [TypeKey Profile Page] at september 13, 2005 06:28 EM

Tänk, jag kunde nästan ha satt en peng på att du skulle ha skrivit något intressant i det här ämnet. I alla fall nu efter att ha läst inlägget. :)

Posted by: Håkan (hakke) at september 14, 2005 04:24 EM

hakke: Tack. Tror jag. :-)

Posted by: hakank [TypeKey Profile Page] at september 14, 2005 06:50 EM

Ett litet problem med "vidskepelse" är begreppets flyktiga natur. Vått är så vitt bekant alltid vått och blått är alltid blått, men det vi idag kallar "vetenskap" eller "beprövad erfarenhet" betecknas vid andra tillfällen i fram- eller forntiden som vidskepelse och övertro. Det ligger i vetenskapens natur anser jag att gränserna för vetandet förskjuts och därmed vår uppfattning av vad som är verklighet och skapat.

"Det betyder otur att gå under en stege," sägs det. Detta idiom anser många, t ex Föreningen Vetenskap och Folkbildning, vara vidskepelse ( http://www.physto.se/~vetfolk/Folkvett/20052skrock.html ). Jag tror det faktiskt ligger en ganska välgrundad empiri bakom talesättet eftersom det är väldigt sannolikt att det på stegen står en hantverkare eller sotare och jonglerar med hammare, tegelstenar, pianon eller andra gravitationsbenägna tingestar.

Bär hjälm, eller, om man anser det vara fördärvligt för frisyren, gå inte under stegen!
*skrockar*

En svart katt som går över vägen betyder otur av följande möjliga orsaker:
1. Den syns knappt så man kan snubbla på den och slå sig så man blir ledsen.
2. Den kan bli överkörd, hemska tanke, och då blir man ledsen.
Och då menar jag ledsen ledsen!

PS Håkan, kan du inte fixa till så att man ser radbrytningarna?

Posted by: Henrik Sundström at september 14, 2005 10:22 EM