hakank.blogg

Intressant att robots.net nämner Korzybski -- han är en sån där skum typ som kom från ett helt oväntat håll och kom med en massa intressanta iakttagelser. Mina andra favoriter i samma grupp är Hayakawa, Watzlawick, Peirce, Givón, Leyton, Bateson, Koestler, von Uexküll, E. Hall. Jag vet inte om de skulle acceptera att grupperas ihop, men kanhända skulle de alla acceptera att kallas anti-aristoteliker...

När jag blir gammal ska jag sätta mig ner och skriva en tjock bok om alla dessa farbröder. Nej, förlåt -- det får bli en weblog, förstås. Men tjock ska den vara.

Simon:

Skoj du noterade kommentaren om Korzybski. Han, liksom Hayakawa, Bateson, Koestler, Peirce och Hall (om det är Edward "The Silent Language" Hall du avser) tillhör mina gamla favoriter, men det var länge sedan jag läste dem. von Uexküll har jag inte läst speciellt mycket av.

Du tipsade ju om Leyton häromveckan. Skulle du vilja tipsa lite om (Talmy) Givón respektive (Paul) Watzlawick?

Själv skulle jag nog vilja lägga till några andra i denna blottläggargrupp, t.ex. Whorf, semiotiker som Eco (och kanske Foucault), samt filosoferna Grice, Ryle, Austin, Wisdom samt Wittgenstein. Och som grädde på moset Johan Asplund. Etc.

I alla fall jag kommer att läsa din tjocka blogg med stort intresse.

F.ö. hittade jag Korzybskis "Science and Sanity" online (PDF-er) på: http://www.esgs.org/uk/art/sands.htm . Se liknande på European Society for General Semantics: http://www.esgs.org/uk .

Mitt avhandlingsämne var typ hur språket hänger ihop med våra övriga aktiviteter, och hur det kan komma sig att vi får en stabil språklig betydelse. Pragmatik blev ett av nyckelorden, och ett tag sysslade jag en del med självuppfyllande profetior, och då stötte jag på Watzlawick. Här är min favorithistoria ur en av hans böcker:

The following untrue story is a further illustration: In 1974, Secretary of State Kissinger, who is on one of his innumerable mediating missions in Jerusalem, is on his way back to the hotel after a private, late-evening stroll. A young Israeli stops him, introduces himself as an economist out of work, and asks Kissinger to help him find a job through his numerous connections. Kissinger is favorably impressed by the applicant and asks him whether he would like to be the vice-president of the Bank of Israel. The young man thinks of course that Kissinger is making fun of him, but the latter promises quite seriously that he will manage the matter for him. Next day Kissinger calls Baron Rothschild in Paris: “I have a charming young man here, a political economist, talented, going to be the next vice-president of the Bank of Israel. You have to meet him; he would be a jewel of a husband for your daughter.” Rothschild growls something that does not sound like total rejection, whereupon Kissinger immediately calls the president of the Bank of Israel: “I have a young financial expert here, brilliant fellow, exactly the stuff to make a vice-president for your bank, and most of all – imagine that – he is the future son-in-law of Baron Rothschild’s.”

Språket känns med jämna mellanrum just så här självgenererande...

Givon är en lingvist i Oregon som även har skrivit en bok om pragmatik -- Mind, Code and Context. Det är en bok full av stavfel, med upprepningar och saknade meningar, men ändå den bästa pragmatik/lingvistik-bok jag har läst...

Jag har skrivit lite om den här:

http://www.lucs.lu.se/People/Simon.Winter/PragmEgent/

Att skriva tjocka böcker om...
Skriv gärna om hur du praktiskt har omsatt deras idéer och tankar. Sen kan du maila mig.