hakank.blogg

I treordskombinationerna förfaller ordet "inte" vara det mest högfrekventa bland de två tilläggsorden vilket skulle kunna tyda på en viss negativ, eller i vart fall mindre positiv, existentiell uppfattning eller kanske snarare, eftersom det är juxtapositionerat med personligt pronomen i första person singularis, en viss tendens till självförnekelse?

Ja, jag bara undrar ;-)

Bengt: Det är mycket möjligt att du har rätt i analysen av min obetydliga personlighet, men jag är inte så säker på att du har stöd för detta i data. Kanske, jag vet inte.:-)

Sedan kan man fråga sig om man använder så många "jag" om man har tendens till självförnekelse? Verkar det inte rimligare att anta att det vore tvärtom?

En analys av den datan som förevisades i blogganteckningen ger, hur som helst, vid handen följande:

Det var 48 treords-konstruktioner med "jag".
Det var 9 treords-konstruktioner med "inte".
Förhållandet mellan inte-konstrukter och totala konstruktioner: 19%
Om vi nu även tar med vikten får vi motsvarande 21 inte-konstruktioner av
totalt 103 konstruktioner, dvs 20%.
Dvs ungefär var femte "jag"-konstruktion är en "inte"-konstruktion, dvs 4 av 5 jag är inte inte-konstruktioner.

Om vi nu studerar den totala mängden av treords-konstruktioner får vi följande:
Totalt 886 olika treords-konstruktioner med "jag"
47 stycken olika "inte"-konstruktioner, dvs 5% av fallen
Viktade värden:
59 inte-konstruktioner av totalt 941, dvs cirka 6 procent.

Jag kan svårligen se att din tes har stöd av datan.

Däremot är din approach mycket intressant: Hur mycket kan man egentligen utläsa av en personlighet genom att endast analysa en text genom olika n-ordskonstruktioner?

Det vet jag inte, däremot är här är några olika sajter om att analysera personlighetsdrag etc utifrån text (och använder andra metoder).

Personlighetsanalys
-------------------
Programmet Intext (som jag inte testat) lär ha sådan personalitetsanalys:
http://www.intext.de/intexte.htm
http://www.intext.de/eindex.html

"Psycholinguistic analysis of documents by historical personalities"
http://www.phil.muni.cz/~svancara/miniaq1.html

Analysera om någon ljuger
-------------------------
LSI Laboratory for Scientific Interrogation, Inc
http://www.lsiscan.com/reports.htm

It is Not What We Say but How We Say It
http://www.qedfraud.com/whitepaper.html

Se även min blogganteckning "Lying Words"
http://www.hakank.org/webblogg/archives/000022.html

Analysera vilket kön skribenten tillhör
---------------------------------------
http://www.bookblog.net/gender/genie.html

Som före detta svensklärare får jag nog hålla med om att "jag" verkar dyka upp alldeles för ofta.

Hur vore det att variera med lite andra personliga pronomen? Det är numera comme il faut att hänvisa till sig själv i tredje person. Agnes tycker även att det är ett utmärkt sätt att öka den självironiska distansen.

Annars, för att citera en stor tänkare, kan vi också vidtala oss själva med "the editorial we" (The Dude, The Big Lebowski).

Agnes: Har det lästs flera inlägg på bloggen eller tittades det enbart på statistiken alternativt på kommentarerna i denna blogganteckning?

Angående föreslaget om att skriva i tredje-person förefaller det inte vara så passande. Det har lästs slika Dude-beskrivningar men ett sådant stilistiskt grepp passar inte kynnet, inte ens för att öka den självironiska distansen. Sådana konstruktioner kan göra det svårt att veta vem som gjort vad med vem eller vilket och hur, vilket troligen är ännu värre.

Till detta: eftersom merparten av övrig skrift som skrives utanför blogg och sajt är utan personliga pronomen överhuvudtaget, har "first person shooter"-varianten känts vara befriande, måhända - det medges naturligtvis - missbrukad i vissa fall. Det kanske är dags att återgå till den mer byråkratiska och anonyma varianten?

Möjligen kommer förevarande diskussion göra att stil, ämne eller bloggrutiner ändras på ett eller annat sätt. Det är sådant som enbart framtiden kan visa.

Någon tackar för intresset, eller som Erik Beckman så vist formulerade det: "Någon något" (1964).

:-)