« Bloggares födelsedagar | Main | Tomhet »
september 10, 2003
Recension av Mitchell Waldrop: Complexity
Detta är en liten recension av Mitchell Waldrop: Complexity: The Emerging Science at the Edge of Order and Chaos.
En av anledningarna till att jag började läsa böcker inom komplexitetsteori (emergensteori, självorganiserande system etc) är att jag har velat få en historisk bakgrund till forskningen kring komplexa nätverk. De böcker jag läst i detta ämne har berättat väldigt lite om det som föranledde forskningen, t.ex. det man forskade kring på Santa Fe Institute där Duncan Watts och Steven Strogatz var när Watts skapade sin inspirationgivande teori om komplexa nätverk.
När jag läste Johnsons Emergence: The Connected Lives of Ants, Brains, Cities, and Software blev jag lite besviken eftersom jag inte hittade så många direkta sådana kopplingar; boken är definitivt intressant att läsa av andra skäl, om inte annat för att den är rätt mycket nyare än Waldrops bok.
Waldrops berättar historien om just Santa Fe Institute, från historien bakom grundandet av institutet fram till någon gång 1992 då bokens gavs ut. Det beskrivs lättsamt hur många av nyckelpersonerna kom till institutet, var de gjorde innan och vad de gjorde under Santa Fe-tiden. Tyvärr slutar boken 1992, men det är ju inget att skälla på boken för. Han har kritiserats för att i princip enbart beskriva Santa Fe-folket, men det gör också att boken har fått en naturlig ram att skriva kring. Waldrop nämner också, om än parentetiskt, andra personer än de som besökt Santa-Fe.
Boken är skriven som en väldigt lång tidningsartikel, med anekdoter, utdrag från intervjuer av och lite citat från böcker/artiklar skrivna av huvudpersonerna. Det finns ett par huvudspår personifierade av Brian Arthurs forskning om ekonomi, John Hollands forskning om liv via genetiska algoritmer, Stuart Kauffmans om booleanska nätverk och självorganisation, Chris Langton om cellulära automater och artificiellt liv etc, samt hur deras teorier befruktar varandra. En av bokens standardansatser är att beskriva den ensamme forskaren som plötligt upptäcker att han inte är ensam om sina märkliga fundering om världen. Kanske lite väl programmatiskt men det funkar.
Det är mycket fascinerande att läsa boken, inget snack om det, men tyvärr ger den ibland ett splittrat intryck och jag förstår inte riktigt hur kapitelindelningen är gjord. Tydligen har James Gleicks bok Chaos varit ett stilistiskt föredöme, och jag har samma kritik mot Gleicks bok: rörig men beskriver ett mycket fascinerande ämne.
Informationen som ges i 'Complexity' är bra och intressant. Waldrop klarar rätt bra av att populärt förklara de olika begrepp som finns inom området: självorganisation, emergenta fenomen, artificiellt liv, genetiska algoritmer, cellulära automater etc. Troligen beror det på att han oftast använder forskarnas egna förklaringar, och metaforer och inte försökt skapa egna (krystade) förklaringar.
Man kan också notera att det inte finns en enda förklarande bild eller fotografi i boken. Det är synd, eftersom vissa begrepp skulle (trots allt) må bra av lite kompletterande bilder.
Personligen fick jag också reda på en massa kopplingar mellan olika forskningsområden jag inte haft klart för mig tidigare. Se t.ex. min blogganteckning Data mining, machine learning och emergens häromveckan.
Några kapitel som (positivt) står ut är det första kapitlet (om Brian Arthur) samt de två näst sista kapitlen om Doyne Farmer (en ständigt uppdykande personlighet!) respektive funderingarna vad emergensteorin kan ha för konsekvenser för "världen". Båda dessa kapitel kändes faktiskt som om de skulle vara lämpade som avslutningskapitel. I flera kapitel känns det dock som tomgångskörning och innehöll lite onödiga utvikningar. T.ex. när det berättas om Langtons olycka som gjorde honom förlamad i flera månader och beskrivs rätt långdraget över flera sidor. Fast på något sätt lyckas Waldrop ändå att få in det som ett viktigt led i Langtons utveckling av sina teorier.
På det hela taget är jag mycket nöjd med Waldrops bok och vill gärna rekommendera den till någon som är intresserad av komplexitet och emergenta fenomen. Eftersom den är lite gammal bör man dock komplettera med andra böcker.
Nå, har jag då fått reda på vad jag ville om relationen mellan emergensteorin och komplexa nätverk? Kanske inte fullt ut, men jag ser inte längre komplexa nätverk som en helt-plötsligt-uppdykande idé hos Duncan Watts eller Albert-Laszlo Barabasi, utan mer som en del i en längre och större forskningstradition.
Lite mer om vad jag skrivit om komplexitet (etc) finns i anteckningarna som finns i Dynamiska system. Se även anteckningarna i Social Network Analysis/Complex Networks.
Posted by hakank at september 10, 2003 02:12 EM Posted to Agentbaserad modellering | Komplexitet/emergens | Social Network Analysis/Complex Networks