1 KRISTALLENS FLISOR
Genom den trasiga kristallen ser jag världen.
Plockar upp och beskriver varje flisa
Försöker fånga dess eget språk
dess egen musik.

Flisornas färg och storlek påverkar innehållet.
Detaljer blandas med översikt.
Genom att beskriva dem försöker jag att
skapa de förlorade delarna och
hela den trasiga kristallen.


2 POETEN
En poets största stund är inte i en skriven bok
utan när han ser den förut tomma raden
fyllas mer och mer, utöver papprets längd,
som en kristallskål
med porlande vin.


3 ORDEN
På dagarna använder jag orden.
På kvällarna likaså.

Samma ord, samma grammatik och språk.
På dagarna är orden och jag en polishund och en polis
som söker efter tjuvgods och narkotika.
På kvällarna leker vi tjuv och polis.


4 FILOSOFI 20 P. Grundkurs
I väst går solen ned, i morgon också.
Var har vi orsaken?
Är jorden en karusell som på tivoli?
Eller en fotboll på väg mot målet, med en sidoskruv?
Vart vill vi komma? Tillbaka därifrån vi kom?
Eller till en dröm i Vintergatans ände,
Där Tvillingarna, Stenbocken, Väduren, Storken
och de andra väntar på oss?
Har vi dessa stjärnors styrka att lysa och att lyssna,
fast med en förskjutning på åtskilliga tusen ljusår?
Vad sade Nero? Vad tyckte Buddha? Badade aldrig Heraklitos?


5 OM DETTA VAR DEN SISTA DIKTEN
Om detta var den sista dikten
eller den enda jag fick skriva
skulle jag tillägna den till dig
mitt ofödda barn
och din okända mor.
Ingen av er har jag sett,
utom kanske en glimt på gatan eller på bussen.

Den enda dikten är ni.
Den är mitt liv, ert liv.
Vårt liv.


6 KÄRLEKSDIKT
Om jag blott vore en svettpärla i din panna
Få njuta av dig på så nära håll.
När du sedan torkar av pannan med din hand
fanns jag för evigt kvar hos dig.

Tänk att alltid vara den första att lukta din doft
alltid först att känna din hud.

Om jag blott vore en svettpärla på din panna
skulle vi alltid vara så nära varandra.


7KÄRLEK I
Som en ängel vill jag att du vandrar i mitt hjärta
vyssar min själ till sömn,
och väcker mig på morgonen med en öm smekning.

Som en fé vill jag att du vördar mig
att vi båda ska uppfylla varandras önskningar.
När jag sår ska du skörda,
när du bakar ska jag grädda.

Som en ros vill jag att du ska växa,
som ett bi ska jag flyga.
På natten tvättar jag ditt hår;
Då plockar du av mig mina törnen.

Men du klampar med nålvassa stövlar rakt in i mitt hjärta.


8 KÄRLEK II
Där du ligger bredvid mig i sängen kan du sova lugnt.
Varje ansats till mardröm besegrar jag med mina händer.
Varje lokomotiv du jagar, stoppar jag så du kan kliva på.
För varje flygtur du gör, ger jag dig huvudvärkstabletter
och masserar dina tinningar.
När du går naken genom staden, eller ridande på en vit häst
står jag beredd med min kavaj.

Du kan sannerligen sova lugnt.


9 KÄRLEK III
Du är språket mitt hjärta talar.
Syntaxen är din hållning,
grammatiken dina ögon.
Varje smekning är ett poem,
varje ögonkast ett drama av Shakespeare.

När vi älskar får orden nya betydelser,
vilket gör att förlaget har svårt
att hinna med nya upplagor av ditt lexikon.


10 DU ÄR MIN KÄRLEK
När jag såg dig första gången
planterade du ett frö i mitt hjärta.
Det växer av din närvaros näring
När du ser mig växer fröet
När du rör mig blir fröet ett träd - en ek
När vi älskar blommar trädet

Eken finns hela tiden i mitt blodomlopp
Föder mig
Från hjärtat ut till kroppens alla porer
flödar du
Du är min kärlek.
Du är min kärl-ek.


11 JAG TÄNKER PÅ DIG
Jag tänker på dig varje timme,
Men än kan jag äta.
Än går det att skratta,
Än går det att gråta.
Snart börjar den stora förblindelsen
den eviga friden och striden.
Snart vandrar jag ensam, tillsammans med dig.

Snart slutar livet.
Snart börjar livet

Fortfarande kan jag äta.
Men snart?


12 GENOM SKRATTET OCH DET ALLVARLIGA
Genom skrattet öppnar jag dina porer.
Genom det allvarliga tränger jag djupt in i dig.
Genom kärleken når jag ditt hjärta.

Dit jag ville första gången våra ögon möttes.


13 DU ÄR SOM EN ROS
Du är som en ros i kylan,
ligger i skydd av ett torftigt täcke.
När du märker att någon behöver värme
lämnar du ditt blad, ditt sista blad.


14 ANTILOPEN
Antilopen står vid den lilla sjön
för att dricka, för att vänta.
Med små läppjande rörelser dricker hon väntande,
som vatten vore gjort av längtan.

Men vatten kan bara släcka en sorts törst,
kan bara ge en viktig men otillräcklig tillfredsställelse.
Det vatten hon törstar efter kommer inte från sjön
utan från en betydligt starkare källa.

Från denna källa kommer en ståtlig antilop,
den unga och vackra hannen.
Vandrar förtroligt nära den avvaktande honan.
Hon lyfter sitt huvud, och ser med intensiv men obestämt blick.
Han går betande framåt, liksom smekande gräset.
En antydan till vad som kommer att hända.
Om inget stör dem.
Om inget lejon kommer för att förgöra dem.

Det är med denna gemensamma känsla av fruktan
och ömhet de tyr sig till varandra.

De går ut i vattnet, sida vid sida.
Här kommer ingen att kunna störa dem.
Nu är de helt säkra.


15 DU, MIN VÄN OCH BALANS
Min vän, du min balans!
När jag mår riktigt dåligt lyfter du upp mig till himlen.
När jag får hybris drar du tillbaka mig till jorden.
När jag mår bra drar du mig framåt.

Du ser staden när jag enbart ser asfalten.
Dörrarna när jag skymtar horisontens skugga.
Du ser känslorna i mina utläggningar
Tankarna i min gråt och förtvivlan.


Du öppnar mina stängda dörrar när jag svettas,
Stänger dörrarna när jag fryser.
Du, min vän och balans.


16 LEKEN
Leken där jag står i en ring.
Med förbundna ögon ska jag falla bakåt,
lita på att någon tar emot:
"Lita på oss. Vi är dina vänner."

Varför vågar jag inte falla?
Jag är inte rädd att slå mig.
Rädd för själva fallet?

Nej, rädd för att bli avslöjad som någons ovän.

Samma känsla:

- Jag älskar dig.
- Men jag älskar inte dig.
Pang! Avslöjad.


17 BJUD PÅ DIN SVAGHET
Du sade:
Du bjuder på värmen, på maten och vinet.
Du ler, är stark och trygg. Du bjuder på din trygghet.
Varför får jag inte smaka på din svaghet?

Svagheten är som en lavin. Kan inte fås i små bitar.
Ta hela, eller inte alls.
Jag tror inte att du är beredd på min svaghet.
Lite gråt, javisst.
Lite ångest, inga problem.
Men min svaghet?

Då tar du hela min hemlighet. Det som lockar dig att fortsätta.
Ger jag bort min svaghet finns inget kvar att ge.
Jag vill ge dig hela livet.


18 OM MINNENA AV DIG
Stranden såg likadan ut,
samma vågor, samma tång och dåliga lukt.
Den kalla vinden tog tag i min jacka på samma sätt.

Jag följde våra fotspår,
de fanns fortfarande kvar.
Dina skor, som du sedan tog av dig,
hade gjort djupa spår.

På gräsmattan låg den stora kullen med stenarna.
Jag gick upp dit och fann din handske.


Handsken är det enda minnet av dig jag har förutom stranden.
Stranden är inte densamma utan dig.
Handsken är tom.


19 ÖVER DET BEFINTLIGA
En afton sitter de på bänken.
Måsen flyger sakta över dem.
Luften svalkar av den långa färden.
Äntligen har han funnit boet.


20 UNTITLED           OTITLAD
DEDICATION            DEDIKATION
TO YOU                TILL DIG
För att Du finns.     That You exist.
För att Du är Du.     That You are You.
Tiden är en lins.     Time is a game
Och man ser bara nu.  But still, the same:

Tack för att Du är.   Thank You for Being.


21 ÅTERFÖRENING
Två ingångar
I

Du talade med mig igen, efter flera års tystnad
Och min längtan fångades av din tunga.
Du kysste min mun, efter år av andra kvinnor
Och mitt hjärta låg åter i din hand.
Så likt, så olikt.
Vi log mot varandra igen.
De förälskades tystnad.

Du rörde vid mig igen
Och jag blev din för evigt.

II

Du var bara ett minne.
Ett kärt och vackert minne
som stod på hyllan vid spisen.
Likt ett dammigt fotografi
taget med kärlekens kamera för länge sedan.
Ett minne av den tid som varit,
en tid som blott drömmarna kom ihåg.

När vi skulle träffas igen tog jag fram fotografiet
och log den erfarnes leende:
"Vi var tokiga då. En sådan tid."
Suckarna blandades med dammvippans förströdda rörelser.


Spänd på att se hur tiden förändrat dig,
spänd på att se vilka gester du använde.
Hur mycket skulle vara likt?

När du log mot mig,
med leendet fotografiet inte ville visa,
När du såg på mig,
med ögonen kameran förvanskat,
försvann minnet från spishyllan.
Och dina ögon, ditt leende, dina axlar
fastnade i mitt hjärta igen.


22 VARJE KÄRLEKSDIKT
Varje kärleksdikt borde börja på balkongen
där de älskade står,
bjuder varandra trohet.
Men de svär inget, lovar inget för evigt.
Kärleken är högre än alla eder.

Att bjuda någon sin kärlek
är starkare än att lova, att svära.
Eden finns enbart i tidens evighet.

Jag bjuder dig på min kärlek,
Och får din inbjudan.
Festen varar i alla evigheter.


23 THE DOUBLE SECRET
De har nyss älskat med varandra.
Han ligger till höger om henne med armen kvar om hennes bröst
som han mjukt smeker med pekfingret, runt bröstgården,
och känner bröstvårtan styvna.
Hon har sitt ben över hans och gnider det lätt.
De ska snart älska med varandra igen.

Hennes jag reser sig ur sängen och tar hans själv med sig.
Kvar finns enbart känslor, ömhet och tillit.
Ingen saknad finns.
Hans molekyler vibrerar inne i henne,
Hennes ansikte klistras fast vid hans.
De befinner sig över en ocean, där enbart fiskar kan uppfatta dem.
Dyker ned i djupet.
Obehindrade att andas vattnet.
Lägger sig ned på botten.
Som förvandlas till ett moln, det enda på himlen.
Men det skymmer inte solen.
Det skymmer ingenting alls.

Han böjer sig framåt och över henne, med ögonen kvar i hennes mun.
Fångar solen som han räcker åt henne.
Hon bevarar den fortfarande i sitt hjärta.

De ska snart älska med varandra igen.


24 DITT NAMN
Ditt namn finns för evigt inristat i mitt hjärta.
Pulserande viskar blodet fram dig och ditt namn.
Din mun finns för evigt inristad i min.
Och blåser liv i mig varje morgon.
Ditt ansikte, dina vackra ögon,
finns för evigt inristade i min ande.
Och besjälar varje rörelse.


25 DEN FÖRSTA REVOLTEN
Återigen stod jag framför trädet.
Med frukten som nyss mognat och
nu lyste med farans citrusröda ljus.
Så frestande, sådan åtrå.

Hon erbjöd mig frukten, lockade mig med sitt sedan.
Med handen på stammen sänkte jag huvudet
mot markens tunga bud. Där låg boken om vår synd.
Minnet gick samman med upplevelsen.

Jag blötte mitt finger och läste min nästa gest:
Ta emot frukten med höger hand,
den vänstra ska vara förväntansfullt öppen.

Leende, nästan skrattande, höjde jag vänster hand
Och smekte hennes nakna bröst.


26 LÄNGTAN
Kan inte äta,
filen är din hy, knäckebrödet din röst, téet ditt skratt.
Varje hjärtslag smakar din tunga.
Magen vibrerar ditt namn,
stickande bullrande skakande värkande ditt namn.
Händerna kan inte känna något annat än dig.
Satt i morse och smekte brödskivan och efter det brödrosten.
Viskade kärleksord till ugnsluckan.
Drunknade med ögonen i köksklockan
som blinkade fram dina fotspår.

Grät när en av fåglarna i parken landade i eken utanför.
Skrattade åt en virvel av blad och papper på trottoaren nedanför.
I trädet satt du och lockade med din sång.
I virveln kammade du ditt underbara hår.


27 FÖRÄLSKAD I FÖRÄLSKELSEN
När hon lämnar hans lägenhet börjar han leva,
och längtar tills nästa gång hon ska komma.
När de träffas längtar han att vara ensam,
kunna drömma om henne.
Ligga ensam i sängen och smeka minnet av
hennes nakna hud och doften i hennes nacke.
Längtar att vänta på hennes samtal.

Han lever på sin saknad av henne.


28 NÅGON
Ditt förra förhållande kraschade.
Han lämnade dig och nu är du ensam igen.
Tag vara på denna ensamhet,
vila dig inför nästa möte.
Låt din själ komma till ro,
och gå sedan ut i din natur för att se vilken
förstörelse kraschen åsamkade.

Innan du inventerat skadorna,
bör du inte stämma möte.
Trots att ensamhetens kock visar upp allt han har på menyn
(hamburgare, varm korv och pizza).
Avvakta ett tag, och du upptäcker gourmetrestaurangen.

Ditt nästa möte ska inte vara med en Någon,
han som bara råkar finnas där,
han som fyller upp ditt svarta hål.
Reducera inte ditt nästa möte till en Någon,
då skadar du både dig själv och honom.

Någon är han som gör att du inte är ensam,
Mötet är han du vill vara tillsammans med.
Någon är han som precis håller dig ovan ytan,
Mötet är han du vill simma i land med.


29 LOVE SONG
Du är min enda kärlek
Kom närmare och mig smek
Lustan finns i hela kroppen
Så, det var sista droppen.


30 OM
Om jag för varje gång du höjer din hand för att skada mig
får en krona av en högre makt;
Om jag får en krona för varje gång du höjer din röst för att såra mig;
Om jag, från en högre makt, får en krona när du bedrar mig
och detta är min enda inkomst

Vore jag tvungen att sänka min levnadsstandard avsevärt.


31 MEDITATION
Du

jag

vi

VI


32 NÄSDUKEN
Han vecklade upp sin nötta näsduk,
som vanligt invid parkens fontän.
Och vände sitt rynkiga ansikte mot norr, enligt regeln.
Näsdukens linjer och väderstrecket var intimt sammankopplade.

Den fråga han ställde till näsduken var
inte olik hans andra frågor.
Utom i ett speciellt avseende:
Han skulle fråga om näsdukens egen natur.

Sedan han i mycket unga år fått näsduken av sin morfar,
var den hans ledsagare i tider av val, kärlek och hat.
Linjerna, vecken, besvarade hans frågor.
Först alla de banala och naiva frågorna.
Sedan de mycket djupa frågorna.
Och slutligen de viktiga.

Med näsduken som sin kompass och karta
levde han mycket länge.
Han funderade aldrig på näsdukens egen natur
utan tog den för självklar.
Lika lite som han kunde förmå sig att fråga lövet om trädets historia,
kunde han fråga om näsdukens essens.
Det fanns ett förbud i näsdukens veck.

I dag, den sista dagen av sitt liv, tog han beslutet.
Näsduken skulle berätta om sig själv.
De gamla vecken hade valt frågan.

Med sin starka röst frågade han:
"Näsduk, vem är du?"
Han vecklade upp näsduken.
Enligt ritualen långsamt och försiktigt.

En ung lärarinna fann den döde mannen invid fontänen.
Vattendroppar rann på hans ansikte.
I hans hand låg en skrynklig näsduk.
Och inuti låg ett mycket gammalt löv.


33 RINGEN
På hans finger sitter en ring, blänker och glimmar.
Den speglar hela historien.
Från kaos till ordning, från död till liv.
Från liv till död.

Han bryr sig inte om att titta på ringen.
Han bryr sig inte om att se sitt ansikte reflekteras
genom stenens åtta slipade kanter.
Slipade av hustruns make, barnets fader
Föräldrarnas son.

Han ger ringen i kollekt på gudstjänsten.
Och tror att han lurat kyrkan.


34 KARTAN
En dag beslöt jag mig för att rita en karta över mitt liv.
För att klarlägga, planera och se tillbaka.
I tre veckor satt jag och ritade.
Alla människor jag känt fanns med,
alla platser jag varit på,
alla relationer dem emellan,
alla mina upplevelser och känslor.

I sömnen ritade jag om kartan för att ändra den på morgonen.
Vid måltiderna bildade maten ännu en ny kartstruktur
som skulle ingå i den slutliga bilden.
På arbetet rev jag av små ihopknycklade tillägg och tog med mig hem.

Så en dag var allt klart:
Vännerna, resorna, intrycken fanns nu på pränt,
en gång för alla.
Fienderna, allvaret, tomheten fanns också med,
de dystra partierna i hörnen.

När kartan var ramad och hängd på väggen
lutade jag mig tillbaka i fåtöljen för att beundra verket.
Där är det! Detta är jag och mitt liv!

Då sprack tavlan,
och bakom den fanns en bild av Dig.


35 OM DET FINNS
Om det finns en gud skulle jag knäppa mina händer
och böja min nacke.

Om det finns en himmel skulle jag vända mitt ansikte uppåt
och vänta på tecknet.


36 EKEN
Vid syrenen ligger en dunge
full av mättnad
av syre, av friskhet
Ett ensamt träd drar uppmärksamheten framåt
i en stig mellan alla buskarna.

Detta träd, en tusenårig ek,
trygghetens boning, ekorrarnas hemvist,
väntar ännu på den rätta stunden.
Bidar sin tid,
står emot allt regn, all blåst,
alla floder, alla oväder.

Nu är stunden inne.

Med varsamt djup berättar eken om livet för växterna
om människan erövring, utveckling och förödelse.
Om solen som vilar sig i rätt tid
månens många ansikten
snöns vita vinterskrud
höstens bruna marktäcke
sommarens ljuva vindpustar
vårens blommande växtlighet.

För några av skogens växter är detta den första gången.
För andra, som länge sugit näring ur marken,
och känt vattnets olika element,
är eken en oåterkallelig ihågkommelse
om naturens samband.
Planeternas banor liksom blomfröets prunkande.
Åskviggar i Japan liksom det fallande lövet i Paris.

Eken tystnar och samlar sig till nästa gång.


37 DEN VISE
Den vise dansar i biografen
Han skriker åt kören att vara tyst
Går jämt i diket brevid motorvägen
Han törstar efter sand
Sparar alla cigarettpaket
Blundar mitt i en korsning
Parkerar i en sjö

Den vise sjunger i vattnet
Tystnar i en sal
Skrattar av regnet
Gråter när solen lyser
Han vidtar alla åtgärder när han ska vara spontan
bryr sig inte när han sätts på prov.


38 MUREN
Gå närmare muren. Den byggdes på resterna från den föra epoken av frigörelser.
Muren flyttas alltid, muren är alltid framför dig. Så nära att du precis kan 
nudda vid den med ditt pekfinger om du sträcker dig fram ordentligt. Gå nära 
intill muren. Låt den viska vilken sten eller vilken betong den byggdes av. 
Låt den berätta vilken som var den sista stenen, så att du lättare kan slå 
sönder den.

Muren är inte bara språkets mur. Snarare: språkets mur är grunden för alla 
andra murar. Det första ordet var den första stenen.
Men utan mur och utan grund har du ingen plattform i världen.

Vart skall du gå om du inte vet varifrån du kom?
Vart skall du gå om du inte har någonstans att placera dina fötter?


39 ATT MÄNNISKA
Två saker gör människan till en människa:

Att bry sig vad andra gör och tänker,
Att skratta åt sig själv och med andra.
För många är dessa två oförenliga:
Du skrattar inte när du bryr dig!

För andra är de samma sak:
Skrattet och ömheten visar bägge din natur.
Skratt, humor, frigör ömhet.
Ömhet ger glädje, skratt.

Vad är väl mänskligare än att gråta sig
till skratt i din väns ömhetsfamn.
Vad är väl mänskligare än att skratta sig
till gråt i din väns breda leende.


40 SLUTSATS
Vi andas,
Vi skrattar,
Vi äter.

Vad mer behövs egentligen sägas.


41 LIVETS MENINGAR
Första meningen

Ett barn i sitt gula regnställ;
Regndropparna kittlar ned på hennes näsa
från hattens brätte.
Skrattet smittar av sig på molnen.

Hon plaskar i ett eget världshav
och gör mänsklighetens första resa över Atlanten
och upptäcker indianerna.
Hon reser hem utan att säga något till de andra.

Plaskandet väntar på hennes stövlar,
och förbereder vattnets stänk på byxorna.
Hon har glömt alla bokstäver,
glömt att två och två är fyra.
Men har lärt sig molnens språk och regnets räknesätt.


Andra meningen

En sten faller från bergets topp, nedkastad av stormen.
Färden nedåt är en upptäcktsfärd;
stenen har aldrig sett dalen.
Den första rädslan, att röra sig, är nu borta
Stötarna, knuffarna lär stenen rörelsens språk.

Stenen i dalen talar vilandets språk.


42 RESA I BARNETS INRE
Barnet leker med bollen.,
En blåvit, alldeles för stor.
Studsar mot marken.

Jag håller världen i mina händer,
Grönblå, alldeles för liten.
Studsar mot solen.

Barnet leker med en lång käpp och ett löv.
Kastar lövet och slår det med pinnen.
Lövet går sönder.

Jag straffar med rättvisans svärd.
Friheten tillhör de goda.
och förgör de onda.


43 LIVETS MENING
Det går inte att skriva en dikt om meningen med livet.

Vänd dig om!
Där ser du svaret.


44 JAG SKRIVER MITT NAMN I VATTNET
Jag skriver mitt namn i vattnet
men min penna slutar att fungera.
Då köper jag en ny.
Med den skriver jag min själ på spegeln,
och spegeln går sönder.
Jag skriver mitt sista namn på isen.
Isen smälter bort mitt namn.


45 ENSAM
Det fanns glädjen, det fanns värme. Ingen saknade kärlek.
Alla log och dansade.
Jag hade gått.


46 ÅNGESTENS KONSTANS
Jag har problem med vikten,
Är alldeles för tjock.
Ända sedan skolan har jag haft komplex för min fetma.
Om jag bara kunde gå ner 20 kilo.

Om jag bara vore smalare.

Nu är jag 20 kilo lättare,
Om jag bara inte hade så fett hår.

Nu har jag fått ett väldigt fint hår
och kroppbyggnaden är perfekt.

Om jag bara ....

Orden Om jag bara kommer alltid att finnas.
Har man väl en gång lärt sig denna ramsa
finns den alltid där med samma intensitet.

Ju färre problem jag har desto högre skriker jag ut dem.
Om jag började att äta slipper jag åtminstone oroa
mig för att förstöra rösten.


47 LYXÅNGEST
Vi satt och jämförde våra ångestar över den vanliga
fredagspizzan och det vita ångestvinet.
"Snart har jag en fullständig serie;
en ångest per dag i ett helt år.
Det saknas några dagar,
och som jag känner mig blir det inga problem.",
sade du glatt och tog en bit pizza till. Sköljde ner den med
några klunkar vin.

Du fick mig att må dåligt. Av avundsjuka.
Jag var svartsjuk på din glädje.
Jag har i snart tjugo års tid väntat på en full serie.
Men aldrig lyckats få mer än tio dagar i rad.


48 DU ÄR INTE SVENSSON
Var finns den Medel Svensson alla talar om?

Det är inte min granne, och inte heller din.
Det är definitivt inte du eller jag.
Inte den du talat med tre gånger.

Den människa du älskar är inte Svensson,
Den du hatar är inte Svensson.
Svensson är den du inte känner,
Svensson är den du inte har mött.

Den kvinna du talat med längre än 30 minuter är inte Svensson.
Den man du talat med längre än en halvtimme är inte Svensson.

Svensson är den främmande världen,
Det sätt att leva som du inte känner till.

Jag kanske kallar dig Svensson.
Men då har vi inte träffats.
Vissa kallar mig Svensson.

I en dialog finns inte begreppet Svensson.


49 EFTERKONSTRUKTIONER
När jag ser ett träd fyllt med grönskande löv
sliter jag bort en kvist. För att ta med hem.
På så sätt räddar jag trädet från en för tidig död.
Kvisten kan ha varit rutten.

När jag ser en pensionär på stadens trottoar
stödjande hela sin tyngd på en käpp
sparkar jag undan käppen och tar med den hem.
Jag letar sedan efter trädet som saknar en av sina grenar.

När jag ser flyttfåglarna som drar söderut
formade som en väldisciplinerad militärparad
skjuter jag ner ledarfågeln.
Han kanske skulle föra de andra vilse.


50 KLIPPDOCKOR
Du skapar dina medmänniskor på ditt eget sätt.
Med saxen klipper du bort armen från din bäste vän
för att tröjan du gav honom ska passa.

Du lever i den klippta världen, en skenvärld,
Där alla beter sig på det sätt du vill.
Du försöker att skapa den perfekta världen.


När någon säger saker du inte vill höra
suddar du bort det så att bara några kautschuckbitar
finns kvar i minnet.
Dessa samlar sig så småningom i ditt medvetande
Och bildar med glömskans klister din nya klippdocka.
Du försöker skapa den perfekta människan.

Var gång du använder saxen märker du att delarna faller sönder
Och att klistret frigör många andra,
Och förgör de stympade delarna.

Du skapar själv den ruttna världen.
Vakna upp ur den perfekta drömmen,
släng bort saxen och suddgummit.

Köp kläder till dina vänner, och låt tröjan vara för stor.
Låt dina minnen sitta kvar
Och lev om dem igen.

När de inte behövs försvinner de på egen hand.
Utan spår.


51 BLI VÄN MED DINA FÖRSVARSMEKANISMER
Dina försvarsmekanismer är inte av ondo.
Hata dem inte, försök att bli vän med dem.
Lek med dem, och du får se hur glada de blir.
Ge dem en blomma i morgon, i stället för att skälla på dem.
Och du ska se att de kommer till din hjälp
nästa gång du ska göra storverk.

Dina försvarsmekanismer är inte alls ute efter
att förgöra dig. Tvärtom.
Om du tycker att de är ondsinta och snäsiga beror
det säkert på att de arbetar övertid med att försvara
och hjälpa dig.
Ibland får de bara några timmars sömn, sedan iväg till jobbet igen.
Klart att de kan vara irriterade då.

Möt dem inte som en främling, utan som en vän.
Fråga hur deras respektive mår, och deras barn.
Möt dem som du möter en hjälpsam medmänniska.

Se på dem inte som din närbutiksföreståndare, som tar
för högt pris på varorna.
Utan som din tandläkare, vars främsta uppgift är att
göra sig själv överflödig.
Behandla dina försvarmekanismer (och din tandläkare) så som du
vill att de ska behandla dig.


52 HIMMELSKA FRIDENS TORG
Jag är soldat i den 27:e armén.
Stoltheten i mitt land försvarar de sanna idéerna.
Mot kapitalism och kontrarevolution.

Jag är soldat i den 27:e armén
och vaktar den himmelska friden,
emot ondska och imperalism.

Mina redskap är kulsprutan och
Det Sanna Ordet.
Båda följer rättvist 27:e arméns
stolta kommando.

Jag är soldat i den 27:e armén
och har dödat min mor och min far.
I deras ådror flöt kontrarevolutionens
pestsmittade blod.

Jag är soldat i den 27:e armén
och ser min fru stå på Fridens torg.
Med fingret på avtryckaren riktar jag mynnigen,
och avlossar Kinas befrielse.


53 ROS OCH TÖRNEN
Skuffas och knuffas i verklighetens vimmel
Än på gatorna, än mellan lakan.
Varje törn rispar ett sår i huden,
Läks mycket långsamt.

Fängslas av rosornas lekfulla dans
På gatan, på lakan.
De dansar närmare verklighetens hud,
och rispar med törnen ett sår.

Luktar på rosen, en meter ifrån.
Dess doft är så utan törnen.
Smeker dess dammiga blad.
Och såren ligger i vasken med saxen.

Avskalad från stjälkens puls.
är en doft, en smekning ingen ros,
Utan historia, en kastrerad ros.
Näringen renas genom törnens blod.
54 KVINNAN I MITT LIV
Helt desperat har jag sökt efter Henne, Kvinnan i mitt liv.
Som så många gånger, alltid resultatlöst.

Jag sökte essensen av kvinnan,
den abstrakta entiteten, kärlekens fullmakt
"Hon som ..."

I dag är det annorlunda.

Nu letar jag efter en speciell kvinna, av både kött och blod,
med just hennes egna ögon, mun och hårfall.
Söker henne med solen och med cykellampan.
Vet några av hennes begränsningar, en del av hennes lidelser.

Det enda jag inte vet är hennes telefonnummer.


55 MINNEN DAGEN EFTER
När jag ser den nakna klädgalgen i mitt klädskåp kommer tårarna.
Minnen, dofter, och nyanser.
Galgen hänger där och sprider en kraftfull konsert:
Saties Gymnopedi nummer 3, vår låt, universums musik.
Att skratta,
att smeka och att älska till.

Den nakna galgen är bara ackorden som ligger kvar,
för andra en galge vilken som helst.
Melodin tog hon med sig igår, hennes morgonrock,
som svagt doftade av jasmin och kvinna.
Nej, inte "kvinna": Av henne; Av Dig!

För att minnas, och för att plågas, tar jag med mig galgen,
doften av trä och minne av kvinna,
lyssnar på melodin igen.
Saties livs- och dödsverk.
Att börja och sluta till.

Vi sitter i min lyssnarfåtölj,
den nakna galgen och jag, och minns.
Tänk att jag uppfattade galgen annorlunda.
Att det var den som bar upp mitt liv.


56 LIVSPARTNERS
Jag drömde i natt att jag dog,
och vaknade precis innan jag vandrade på andra sidan gränsen.

Det var du som ringde för att fråga om jag mådde bra.
Jag undrar om det var symboliskt.
Du har räddat mitt liv på mer än ett sätt.


57 DELA LIVOK
Vi delar säng och vi delar minnen.
Liksom sorg, glädje och tokigheter.

Jag vill inte dela mitt liv.
Jag vill ge dig hela livet.


58 OM SANNING
I) "Säg sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen."

II)
Säg inte en sanning bara för att du ska må bra.
Sanningen är inte terapin att utnyttja helt efter egna nycker.
Sanningen är inte medlet att hävda dina neuroser och ego-resor.

III)
Allt är inte menat att säga.
Allt är inte menat att veta.
Lågot något finnas kvar att berätta.


59 PROFETIA
Du som ser dig själv som ful, är ful,
eftersom du ser dig i fulhetens spegel.
Du som anser dig vara dum, blir dum.
Därför att din syn på dig själv sker i dumhetens kategori.

Dumheten och fulheten kommer inte enbart från dig själv.
För att kunna måla om badrumsväggen måste du ta ner spegeln.


60 METAFORER
Det finns inte en enda metafor för livet.
Genom mångfald och koppling mellan olika metaforer kan konturerna skönjas.
Inte ens livet är den enda sanna metaforen för livet.


61 GRÄNSERNA FÖR SÖKANDET
Du som söker livet i blommans stjälk och blad,
Du som söker dig själv i ett moln,
Du finner inte dig själv genom att stirra på ett yttre föremål
och tro att dess egenskaper förmedlas till dig.

Blomman och molnet passar som en fjädrande trampolin.
Först då du känner avståndet till vattnet kan du dyka.


62 PEKFINGERMENTALITET
Jag skriver utifrån pekfingerperspektivet.
Mödosamt växer världen fram över tangenterna.
Men vad kan jag göra?
Pekfingret är fortfarande det bästa instrumentet att rensa öronen med.


63 VÄGEN
För några dagar sedan frågade en vän till mig om min syn på livet,
och hur man ska förhålla sig till det.
Jag svarade då, skämtsamt, att min syn kan kallas extrem måttlighet.
Att vara måttlig, men på ett sätt som tillåter utsvävningar.
En hopplös härva av motsägelser och paradoxer.

Se det som ett intellektuellt skådespel, med begreppen och teorierna som roller.
Låt Hamlet vara begreppet "evighet", Medea begreppet "tid"
och Snövit vara Wittgensteins språkspelsteori.
Och du själv spelar "Tingeling" , Peter Pan själv eller något av barnen från Frostmofjället.


64 SKAPANDET
Att skapa något är inte speciellt svårt.
Svårigheten ligger i att få det att leva.

Konstnären tillverkar det döda objektet,
lite färg på en duk,
några ord på ett papper,
eller några klanger i luften.
Publiken skapar livet. Det är nog svårare.


65DET VACKRA
Var finns det vackra i en kvinnokropp?
Är det ögonen, bröstens utformning eller storlek, benens längd
som avgör - eller utgör - det vackra hos en kvinna?
Den som frågar så har gjort misstaget att
isolera delarna från kvinnan.
De vackra ögonen är vackra därför att de finns hos en vacker kvinna.


66 MAYA AVMASKERAD?
I)
Människans illusion av att hon inte finns är ett maktspel, där makten egoistiskt skapat reglerna.
Det går inte att leva enligt denna illusion,
Liksom det inte går att leva efter Einsteins relativitetsteori.

II)
Livet är en dröm, Platons grottvärld och Mayas slöja.
Det är bra bild för att förklara att världen inte är exakt sådan vi tror.
Den brutna pinnen i vattnet, ljusets förvillande verkan på de begränsade ögonen.
Våra illusioner är inte de vi tror.

III)
Människans begränsning, att inte vara Gud,
innebär inte att vi lever i en drömvärld, i en illusion.
Det är vårt öde att vara begränsad, att inte nå bortom.
Varken begreppen "öde", eller "Gud" behövs för att förklara den begränsning vi lever i.


67 UNIVERSUMS CLOWN
Dante skrev sin Divina Comedia, Saroyan skrev sin mänskliga.
Var finns den som kan skriva den kosmiska komedin?

Det är komiskt att livet överhuvudtaget har uppstått.
Det är skrattretande att människorna lever på jorden.
Det är absurt vad människan gör med livet.


68 BEGRÄNSNINGAR
I
Dina begränsningar utgör din identitet.
Det du inte kan göra bestämmer dig,
lika mycket som det du kan göra.
För att din identitet ska vara fullständig måste du
finna alla dina gränser.

II
Det farligaste:
att behandla en begränsning som din identitet.

III
Begränsningen har varken moralist eller estetiskt värde.
Skönhet är lika mycket begränsning som fulhet.
Sanning är gräns lika mycket som lögn.

IV
Livet pulserar då förmågan stöter mot gränser.
Genom kraften mellan förmågan, oförmågan,
gränsen och genombrott i gränsen går livet vidare.

V
Det är inte bara individer som har överskrider gränser.
Samhällen, begrepp, språket överrumplas av gränserna.


69 PÅ BUSSEN
Med hopp och ängslan väntade jag på din hållplats.
När du går på dövar du mitt morgonlugn.
Med din kvinnlighet tränger du på och min gräns utökar sig till flera meter.
Inom denna gräns får du inte sitta.

Jag ser din nacke, bara din nacke
och ditt underbara hårsvall på platsen framför mig i bussen.

Med hopp och ängslan väntar jag på din hållplats.
När du går på dövar du mitt morgonlugn.


70 HUR LÄNGE ÄR DET NU
Se linan som lindansaren beträder.
Hans nu är hela linan - inte bara den lilla del som foten just beträder -
pelarna den är fastsatt i,
publiken och tältet.
När han slutar sitt nummer beträder han en ny lina,
av ett annat material,
i ett annat tält.


71 NUET
Handlingen riktas mot nuet,
mot den situation som föreligger; inte mot en redan förbrukad situation.
Handlingen riktning riktas mot framtiden, skottet på nuets nyplanterade träd.
Detta träd var skottet på den förra plantan.

Varje skott, varje träd, erhåller egenskaper från sitt modersträd,
varje skott, varje träd förändrar andra egenskaper från nuet.
Varje människa har sitt eget nu.
Vi delar nuet som vi delar luften.


72 UTVECKLING
Lövet ligger på vattnet, vilande, väntande.
När en liten våg kommer förflyttas lövet bara i höjdled.
Varken vågen eller lövet har något minne.


73 ANSVAR
Ta ansvar för dina handlingar,
Ditt beslut är ditt, men för hela universum.

Handla och välj som om dina handlingar vore helt dina egna.


74 EFTER FÖRÄLSKELSEN
Väntan, förväntan, aldrig mer.
Onda tankar: Det ska jag säga, och detta.
Magin hade släppt och jag såg yrvaket de olästa tidningarna omkring mig.
Så ringer du, och jag glömmer bort.


75 DEN DUBBLA SCENEN
Jag sitter bredvid mig själv och studerar mina reaktioner.
Som alltid förvånas jag över främlingen som sitter där.
Hans beteende förändras ungefär som mitt,
mer en yttring av försynen än en medveten sammankoppling.

Han hatar mig eftersom jag använder språket som redskap för känslans bedövande,
talar om tingen i stället för att vara i dem,
talar till människor i stället för att vara med dem.
Ordens ytlighet blir den oändliga regressen:
Talar i språk, med språk till språk.

Främlingen måste beskrivas:
Han syns inte, och verkar genom sin existens
Vem är då den verklige?


76 TINGEN OCH MÄNNISKAN
I
Du stod invid min trädgren, stammen var nyss sprucken
Dina smekningar tindrande på min yta.
För att se ringarna var du tvingad att såga av stammen.

II
Låt mig aldrig se dig som ett Det,
som ett föremål med vilket jag enbart använder synen,
eller enbart använder språket.
Låt mig alltid röra vid dig när jag talar till eller om dig.
Låt mig aldrig få sätta punkt när jag försöker beskriva mina känslor för dig.


77 DEN STORA SEKUNDJAKTEN
I
Tiden, vad är väl tiden mot den stress och det jäkt
som vi lägger ned på att jaga den.
Vi jagar minuter som hundarna jagar räven,
som om ylandet vore viktigare än jakten.

II
Det möte på eftermiddagen jag redan suttit igenom vid frukost,
blir inte sämre om jag kommer tre sekunder för sent.

III
Motsatsen till punktlighet är inte att komma för sent.
Motsatsen heter nonchalans.

IV
Att leva i nuet är varken att jaga sekunderna,
eller att nonchalera timmarna.
utan då din klocka på handleden ersätts av fågeln utanför ditt fönster.


78 REFUSERAD IGEN
Så blev jag åter refuserad, men ännu icke nedslagen.
Manuset som jag fick tillbaka viskade otydligt till mig.
Jag hörde inte riktigt.
Var det: "Bli inte nedslagen av detta. Mitt väsen är att till slut bli tryckt."
eller "Var lugn. Mitt väsen är att ligga på ditt hallgolv, lugnt och tryggt."
Manus, jag kommer att skicka i väg dig igen.
Fast du kanske behöver mer utbildning.


79 DET NYA LIVET
På skolgården samlades de inför terminens första skoldag.
Ett helt liv har de levt på sommarlovet.
De tre viktigaste månaderna under året.


80 FÖRÄNDRINGAR
Du får inte sluta att förändra dig för att du anser att allt är samhällets fel.
Du får inte sluta att förändra samhället för att du har dåligt samvete.


81 REFLEXION
När en glad människa bara ler lite, säger vi att han är sur.
När en neutral person ler lite säger vi att han är glad.
Jag själv är glad, neutral och sur.


82 LIVET
I går skrev jag det viktigaste brevet i mitt liv.
I dag har jag postat det.
Nu kan världen stanna.


83 MÖTET
15 års förberedelser av forskning och studier.
Dagarna var långa
Nätterna fyllda av slit och "Jag ska lyckas"
På en sekund föll denna värld samman.
Jag mötte dig.
Vilken kurs utbildar i dig?


84TAVLA
Ett öga, vars pupill består av en röd mun, iris är gulaktig.
Munnen i iris skall kunna ses som en stoppsignal.


85 GRÅTEN
Svenskarna upprörs över muslimernas reaktion på Satansverserna
Upprörs över amerikanarnas reaktion på de svartas seger.

Den enda gången under efterkrigstiden vi upprördes av en händelse var
mordet på Olof Palme.
Framför allt över att radion inte sände nyheter den natten.


86 FAR
Jag såg mitt första barn i dag,
min son, tio år äldre än min synd.
Av plikt har jag skickat min fyrkantiga kärlek,
med postens hårda emballage.
För första gången såg jag mitt barn.
Vad kärlek har jag inte förlorat,
hur mycket har han förlorat?
Idag ska jag börja kämpa.


87 CHAUFFÖREN
Ni stiger på bussen, ögonen glittrar av hopp.
Den första dagen på lärosätet väntar er vid ändhållplatsen.
Jag avundas era 3 års frihetslika tid
av kunskap drömmar och liv.

Illusionslös ser jag kraften växa
för varje lyktstolpe vi kör förbi.
Era första uppvaknande kommer redan i morgon.
När ni åter stiger på min buss.


88 SPEGELNS RASERI
I
Först då någon ser mig är jag en människa.
Jag blir erkänd i en dialog.
Jag tänks, alltså är jag.
Varför räcker inte mina egna tankar och min spegelbild?

II
Jag tänker dig, för att du ska tänka mig.
Om du finns måste jag finnas.
Din smekning är en bekräftelse på din existens.


89 LIDELSE
Hur många krig kan vi engagera oss i?
Vilka krisdrabbade områden kan jag sätta på min karta?
Jag vill ha tillbaka min skolatlas över Skåne.


90 SMÄRTA OCH RÄDSLA
Du blåser bort smärtan Och jag blir rädd för såret.
Du ger mig styrka
och jag blir rädd för att skada dig.
Du smeker bort min ensamhet.
Jag är rädd för dess tomrum.


91 RÄDSLA
Den rädsla dina kyssar; min min rädsla att förlora min syn.
Valet är mellan att förlora dig eller mig själv.


92 DEN SVAGA
Du klagar över att jag inte säger att jag älskar dig.
Det är inte svårt att säga orden, inte heller att mena det:
Jag älskar dig.
När du påminner mig är det inte ärligt utan en plikt.
När du inte säger något drunknar språket i min kärlek till dig.


93 RÄCKER INTE KÄRLEK
Räcker inte kärlek för dig,
att vara älskad av din kärlek?
Du måste sätta ditt märke på världseken,
göra dig oförglömlig för eftervärlden.
Din kärlek till mig är evig.
Räcker inte det?


94 SINNENAS RIKEDOM
Tonfallet, den extra handtryckningen,
och den lite för långa blicken.
Leendet och antydningarna.

Tankarna som återkommer, glädjen.
Ömheten. Att imponera. Fågelns lockrop. Viljan att leva.
De eviga dagarna, de fullständiga nätterna.


95 VISA MIG ETT MOLN
Visa mig ett moln och jag spår rikedomens källa.
Ge mig ett blad, och jag utläser universums historia och framtid.
Peka på min spegelbild,
och jag flyr av osäkerhet.


96 TOLKNING
Kan du tolka dina drömmar,
Ser du sanningen i dem?
Se då även vardagen som en dröm,
och tolka dess budskap.


97 LITET BARN OCH JAG
Som litet barn var jag lycklig.
Världen var min, den följde mina befallningar.
När jag var fyra år fick jag en spegel.
Sedan dess är jag olycklig.
Jag känner universums gränser.


98 VAL
Den vackra damen går med sina hundar, en schäfer och en tax.
De sliter åt var sitt håll, och damen måste välja.
Hon tror att det är hennes eget val.


99 SKAPANDET
Skapandet kommer i form av vatten.
Som ett störtregn, som vattendroppar,
eller som vågorna vid en strand.
Vatten kan även blandas med starka drycker.


100 DE FÖRSTA ELEMENTEN
Som luft betraktad är jag alldeles för tung.
Som jord är jag för grund.
Vatten är jag inte, min torka lyser igenom.
Eld, kanske?
Bara jag inte släckt den första glöden.


101 GÅ EMOT LIVET
Du spelar ditt liv med trogen precision.
Vid sorg kommer tårarna. Glädjen ger dig nya skrattrynkor.
Du får våra sympatier, varma leenden.
Och alla beteenden är förutsägbara.

Gå emot ditt liv.
Fnittra vid dödens bädd, gråt när du älskar och var feg vid ruinen.
Spela emot din roll.


102 NÅGON (2)
I går kväll mötte jag Någon.
Hennes mun passade så bra i min,
våra ögon satte hon upp på ett tvättlina.
Så hängde vi där. Oförmögna till annat.
Vi var Någon för varandra.


103 VARDAGEN
Helgens sista suck hördes i korridoren.
Enbart hennes doft smekte tapeterna.
Framför min dörr stod den nakna vardagen.
Jag gav henne min jacka för att skyla.
I fem dagar är vi gifta.


104 ECO LJUGER
Eco ljuger för mig.
Det var inte han som skrev Rosens namn.
Det var jag, läsaren.
Giv mig genast hans honorar!


105 KOMMUNIKTION MED EN MASK
"Gå in i fältet med böljande lysmaskar.
Stanna kvar tills du lär deras språk.
Sedan kan vi diskutera livet."

Jag lärde mig allt om lysmaskens tillvaro,
deras kommunikationselement och betingelserna för dessa.
Dock förstod jag inte om det var en psykologisk eller
en biologisk teori.


106 MELLAN DE BÅDA
I)
Vi sitter och tänker på varandra.
En meter skiljer våra liv.
Ändå är avståndet den andra vägen över jordklotet.

II)
Din hand ligger så frestande på bordet,
som en mogen apelsin.
Varför tar jag den inte och börjar skala?


107 DU 
A)
Jag såg dig äntligen, efter många månaders väntan.
Träffpunkten var inte den bästa. I en buss.
Platsen bredvid mig var upptagen av en
känslolös gammal dam, som inte ville byta mot evig kärlek.

Du gick bakåt och jag undrade om du skulle se åt mig, och vara nyfiken.

Älskade, lyssna på mina hjärtslag som vibrerar genom sätena.
Lyssna på den eld min penna brinner i pappret,
känn stormen när kärleksord skapas i kosmos.
Nu åker vi iväg. Domen faller om en halvtimme.

B)
Nu har jag fått kontakt
Jag fick ditt telefonnummer.
Än har telefonen inte ringt.
Varken hos dig eller mig.
Förutom de eviga samtal vi haft i mitt hjärta.


108
Kärleksdikterna är fotografi av dig.
Du är mer än orden på pappret.
Jag vill ha dig mer än
som en erfarenhet för en dikt.


109 SAMTAL I ÖRAT
Kroppen är slarvigt utslängd på sängen; ögonen stirrar på bokstäverna
och något försöker få ett sammanhang.
Medvetandet finns enbart i det vänstra örat, för att vara helt säker på att höra telefonsignalen.
Jag läser texten med örat, orden ljudas mycket sakta.
Varje mellanrum mellan bokstäverna är ett samtal.
Jag väntar det första samtalet från dig och vill inte missa dina telefonsignaler.


110 SPRÅKETS KÄNSLA
När vi älskar slutar jag att tala.
Språket är inte förälskat, har inget hjärta.


111 KOM TILL MIG UTAN SPRÅK
Jag vill att du kommer till mig utan språk.
Utan minnen av svenskans grammatik och syntax.
Vi ska lära oss ett helt nytt språk,
där inga missförstånd begås.
Det grundläggande i vårt språk är kärleken
och de olika sätt vi kan älska varandra.

Låt varje kärleksakt vara grunden,
varje smekning ett nytt ord.
Lär mig ditt innersta språk.
Det jag ser i dina ögon.


112 SJUKDOMEN
Sjukdomen knäckte mig inte, glöden fick ett annat djup.
Lugnet, säkerheten växte sakta.
Jag fick balans igen mellan djupet och bredden.
De stora tankarna klarade av att tänkas.

Nu sitter jag här, frisk sedan tre veckor,
och är inne i den oreflekterade tillvaron.
Tankarna har krympt till små notiser, rester från de ödestigra månaderna.
Papperslappar som snabbt begravs utan dödsruna.


113 DE FYRA VÄDERSTRECKEN
Legenden säger:
I varje väderstreck finns det strålar
som skimrar av stjärnor och diamanter.
Du kan fånga en diamant
om du har rätt sinne.

Den röda sunnan såg jag i natt högt ovanför mitt huvud,
skrimrande av stjärnor.
Mest för att vederlägga legenden hoppade jag upp och grep 
mitt i strömmen med min högra hand. 
Mitt barnsinne gjorde ett andra försök och grep i strålen med vänstra handen.
När jag öppnade handen låg där ett rött korn som växte.
I diamanten fanns en explosion av rörelse.
Jag studerade denna lilla stjärna och fann kosmos skapelse, dess 
utveckling och död.

Då såg jag mitt mål:
att samla en diamant från varje väderstreck.


114 KÄRLEK
Kan inte skriva.
Jag flyger.


115 VARFÖR HAR INGEN AVSLÖJAT?
Varför har ingen avslöjat mig?
Är de rädda för att såra min fåfänga och inbillskhet.
Något måste det vara:
Jag kan inte vara så underbar som de säger.
Kanske min ödmjukhet är äkta?
De är ju goda människokännare.


116 LÄNGTAN
I)

Vad är det vi kallar längtan?
Din ljuva stämma jag aldrig hört
Dina söta läppar jag aldrig kysst
Dina mjuka bröst jag aldrig smekt.

II)

Längtan,
Du lurar mig alltid till att drömma
och att inte se det som finns framför mig,
Lurar mig att fortsätta att leta.


117 SVARET
Jag trodde svaret äntligen var funnet.
Problemet rörde essensen av ett svårfångat fenomen.
Med den nya, av mig uppfunna, analysen,
var problemet så enkelt att lösa.
Kombinationen av begreppsanalys, psykologisk insikt
och Marx var det fullständigt, motsägelsefritt
och briljant.

När jag satt med 400 utskrivna sidor,
och hjärtat fyllt till bredden av stolthet,
hade jag glömt vilket problem jag löst.
Jag brände upp manuskriptet,
en vacker brasa i den kyliga kvällen.

Kvar fanns några meningslösa fraser på ett förkolnat papper,
och den underbara känsla att ha löst ett problem.


118 RESAN
På tåget igen. Den lilla resan fram och tillbaka.
Andras värderingar: "Liten resa."
Varje ny upplevelse är en stor utflykt.


119 RESA
Jag reser inte som poet, utan som representant.
Vilken skillnad gör detta för min resa?


120 HINDER
Då man väntar sig ett hinder och har förberett sig 
är det inte längre ett hinder.
De hinder man ser utan att åtgärda, är dubbla hinder.
Att helt vara utan hinder främjar ingen utveckling.
Du väljer inte de hinder som utvecklar dig.


121 SJÄLVETS JAG
Du tror du äger världen med din blick,
att alla kryper för en sekund i ditt medvetande.
Så icke jag.
Jag nöjer mig inte med mindre än 10 sekunder.


122 FÅGELN FLYGER UTAN RÄDSLA
Oinspirationen sitter fastklibbad i skyskrapan.
Endast från högsta våningen kan fågeln flyga utan rädsla.


123 GRÅT I
Män ska aldrig gråta.
Passa på nu innan du blir man.


124GRÅT II
Vilken gråt ska vi inte gråta?
Lyckans, sorgens eller smärtans.
Jag gråter ständigt den Hollywoodska. Lyckans och sorgens gråt ibland.
Smärta förstör tänderna.


125FÅGELN
Fågelns hjärta slår, trots miljöförstöring och rasism.
Hon klagar aldrig. Det maktlösa kvittret räcker inte.
Så länge vingarna bär flyger hon.
Det är hennes protest.


126 MOLNEN
Molnen ser likadana ut på en meters håll som på 5 mil.
Tänk om molnen vore våra känslor.


127 LYCKAS
Redan innan jag börjat har jag misslyckats,
och förtvivlan färgar handlingen.
Jag har även lyckats över förväntan, klarat det rätt bra,
och sisådär.
Berusande segerkänslor, avmätt bekräftelse
färgar samtidigt mitt sinne.
Förberedelsen färger blandas.
Till svart.


128 ERFARENHET
Jag läser min dikt "VEM?" och undrar
hur jag kunde känna så.
Tvingad att fortsätta kommer minnena åter.
Gör erfarenheten aldrig dig klokare heller?


129 DEN STÄNDIGA SYMBOLEN
Den fullständiga symbolen för allting fann jag idag.
Skönheten, Sanningen, Det rätta, var samlat.
När jag vaknade upp ur meditationen
hade lövet blåst iväg.


130 TE DEUM / TILL DIG
Dina ögon, som solsken efter regnet, lockar doften att återkomma.
Den friska smaken av dina läppar bringar naturens budskap vidare.
Och mina ögon kan se fjärilen under lövet.


131FÖRÄLSKELSE
Jag söker namnet på den virvel som blåste i ditt hår,
söker modern till solstrålen i dina ögon.
Jag vill smeka det löv som lade sig på din hand,
smeka det med mina förälskade fingertoppar.


132 ÅLDRAN
Du åldras bara en gång om året,
funderar över vad du erfarit.
Du borde fylla 10 000 år idag.


133 SKAPANDETS FÖDELSE
Den bästa födelsetårtan är bakad av ljus och mörker.
Ät den och du får önska varje dag.


134 ÖNSKAN
Om jag fick en enda önskan
vore det inte om pengar, makt eller prylar.
Det vore att fågeln får sjunga en dag till.


135 DEN PRAKTISKA FÖRÄLSKELSEN
Först svävar vi högt bland molnen.
Flygandet är underbart,
jag bara skymtar dig vid molntopparna.
Snart sänker vi vår färd, till den fria himlen.
Avståndet och flygrädslan sänker mig till den introspektiva sfären.

Nu kommer den praktiska förälskelsen,
vi vandrar tillsammans och har fast mark under fötterna.


136 DU
Du lärde dig meditationens mysterium,
händerna vibrerar av energi.
Med din livskraft kan vi
byta ut två kärnreaktorer.


137 DU
Varifrån kommer den magiska kraften,
varur du hämtar nyfikenhet, vänskap och tankar.
Lugnet du har är inte källan, inte heller din vishet.
Varifrån hämtar du din kraft?


138 SVARTSJUKANS LOKALER
Svartsjukan dödar inte min kärlek till dig.
Det är ett tecken på hur starkt vi hör samman.
Tolka det inte som ett egoistiskt ägandebegär,
utan som en omogen pojkens ideal.


139 KÄRNKRAFS
Behöver vi all den kärnkrafs som varje sekund
pumpas ut i skyltfönster, bra-att-ha-prylar och hyperupplysta rum.
Varför tillåts inte tingen sova och drömma om den elektriska glädjen.


140 MÖTE
Varje möte är i början en uppvisning
av ödmjukhet, talang och värme.
Vi får inte sitta tysta förrän vid det tionde mötet.
Då tystnaden inte är avsaknad, utan fyllt av innehåll.


141 MYTER
Du väntar mig som din befriare,
med trumpeter och den vita springaren.
Jag har en bra stereo och en tandemcykel.


142 MYTER
Tro inte att du löser dina problem med det senaste schampot,
eller den hottaste frisyren.
Du kan sminka dina rynkor i ansiktet.
Det finns ingen make up för själen.


143 MYTEN OCH JUNGFRUN
Du söker min manlighet i striden, i gatornas våld eller poliscellerna.
Där finner du min brutalitet.

Du söker mig förgäves på alla barer,
hittar endast mitt slocknade hjärta och skrumpna lever.

Jag finns i dagsljuset, mitt framför dina ögon.


144 INDY
Den sista striden sker i hjärtat.
Du har redan fått de tre frågorna.
Hörde du dem inte, eller trodde du de var reklaminslag?


145 DEN VAKNA DRÖMMEN
När jobbet slutar vaknar du upp,
skakar av dig arbetets mardröm
och börjar leva.
Ditt dygn är endast 5 timmar
och klockan går för fort.


146 DITT LIV
Ditt liv är som en långfilm.
Jag vill vara reklamen.


147 SYMBOLIKENS ÖNSKAN
I dina ögon ser jag din mardröm.
Du faller nedför ett högt berg. Du kan lita på mig.
Jag är den mjuka dalen. Och bryr mig inte om symboliken.


148 EN INTELLEKTUELLS BEKÄNNELSE
Oj, en finne på näsan.
Då kan jag inte förstå poststruktualismens narrativitetsbegrepp.


149 FRAMTIDEN
Vi ska inte göra saker tvärtemot den kommersiella cirkusen,
göra samma saker fast med omvända förtecken.
Vi måste skapa en helt ny cirkus.


150 ETIKETT
Vi möttes en regnig vårdag,
och klistrade varandras etiketter.
Efter tre veckors dåligt väder älskade vi
i din sköna dubbelsäng.
Det var inte regnet som lossade etiketterna.


151 HÄDELSE
Han kallar dig "Spagge!"
Du skrek "Fascist!"
Är ni så olika?


152 KONSTENS KONSISTENS
Du läste min bok, grät den upprördes gråt.
Jag blev hyllad som briljant konstnär.
Alla som läste grät.
Världen förändrades inte.


153 NYTTAN MED DIG
Vad nytta har du gjort under 32 år?
Vad har du gjort för världens goda?

Givit mina vänner värme och skratt.
Det finns många sätt att kämpa på barrikaderna.


154 DE SISTA TANKARNA
Vi var tretton kring bordet. Det var fullt av traktens härligheter,
nyfångad fisk och varmt färskt bröd.
Vinet gjorde oss upprymda, trots det djupa allvaret.
Mina vänner var samlade, de trognaste kämparna i strid och nederlag.

Nu skulle det ske, det vi alla förfärat visste och hoppades.
Snart är allt äntligen över.
Om tre timmar får mitt liv sin mening.

Från första början hade syftet varit uttalat. En sådan oerhörd trygghet.
Gråten började komma. Sympatin mot mina vänner.
Meningen med deras liv var så diffust och oklart.
Kan jag verkligen kräva detta av dem? Kommer de att acceptera?
Längtan att leva som en vanlig snickare tvingade jag mödosamt bort.

Mina sista ord blir de viktigaste.
Jag tog vinbägaren i min hand och började tala.
De sista orden som människa.


155 GRAALEN
Du håller den äntligen i handen.
Den heliga graalen.
Ett helt livs försakelse, sökandet efter det eviga.
Du för den till munnen, det ljuva livet är nära.
Och tvekar.

Du har funnit alla svar.
Kan du leva i evighet, utan frågor?


156 KÄRLEKEN
Kärleken bländar, ojämnheterna döljs.
När glöden svalnar skrämmer skuggorna.


157 ATT ÖVERSÄTTA DRÖMMEN
Drömmens fenomen är lätt översättbar i fysikaliska termer,
neuronerna leker Tafatt i frihetens berusning.
Neuronerna missar aldrig tåget.


158 HOTEL SHEHEZARADE
Så står du där högt mot stadens profil,
din skugga förmörkar boendets själv.
Du speglar inte den sköna himmeln,
solen tvingar en dis skydda sitt ansikte.

Du lyckas inte lura oss med din berättelse.
Vi lyssnar inte mer än en gång.


159 SKUGGAN
Skuggan är bekräftelsen på din existens,
Det väsen som bejakar din kropp.
Du tänker, skriver, når nirvana.
Skuggan nås inte med själen.


160 AGGRESSION
Den gamla regeln att räkna till 10 bör bytas ut.
Sätt dig framför en blomma och lär dess språk.


161 HÄDELSE
Jag åt för mycket godis i går,
magen värker som straff.
Det är inte straffet utan smärtan
som gör mig deprimerad.


162 LÄRDOM
Genom spegeln såg jag först ditt svallande hår.
Det tog flera år innan jag lärde mig åt vilket håll det faller.


163 HÄDELSE
Utveckla dig, studera, res till Indien.
Det blöder ändå när du trillar.


164 SMÄRTAN
Den värsta smärtan är inte av ett dödligt skott.
Såret utan orsak smärtar mer.


165 DE KLOKA OCH DE VACKRA
och jag

Vad jag avundas de kloka och de vackra,
som kan dölja sin oförmåga bakom sin talang.
För mig har oförmågan blivit en dygd.
Alla döljer vi sanningen bakom dess skugga.


166 REPSTEGEN
Trädgården omkring dig växer igen.
Murarna skyddar mot intrång.
Repstegen jag kastade över vågar du inte använda,
Av rädsla att jag inte ska älska den jag hjälper.


167 NÄR ÄR PREMIÄREN?
Repetitionen är det förgågna,
generalrepetiotionen i morgon.
Så har det varit i hela mitt liv.
När kommer premiären?


168 LIVET EN DRÖM
Om allt är en dröm vill jag inte vakna.
Glädjen och sorgen räcker.


169 BLYERTS
I livets bok skrivs allting in.
Sedan suddar döden ut allting.
Kvar blir tussen som städas bort på morgonen.


170 VÄNDIKT
till ...
Jag ville skriva en dikt till dig,
nej, inte bara till dig,
utan en dikt som är du.

Jag ville skriva dig en dikt,
där varje ord är en nyans av din underbara person,
varje bokstav en spegling av ditt skratt.

Men hur beskriver man höstens darrande löv,
eller virveln i den täta skogen?
Hur kan man forma orden som beskriver
solens ljuva morgonstrålar.

Det enda sätt att skriva dig,
är att blunda ögonen och minnas ditt namn.


171 KÄRLET
När du drejar ditt öde
kan du köpa både leran och bindemedel.
Din erfarenhet och svett ger den bästa formen.


172 REFLEXION
Av misstagen får vi nya erfarenheter.
Glädjen lär oss att vi kan känna glädje.


173 REGNET
Regnet borde lösa upp alla känslor och öppna porerna.
Istället kurar jag ihop mig och behåller allt själv.


174 GLÄDJENS HÅGKOMST
När mungiporna är nere blir du ledsen eller sur.
Lura dig genom att le,
Då kommer resten av dig ihåg vad glädje är.


175 DIKTEN OCH TEORIN
En teori - eller aforism - borrar ett djupt hål i själen
och fyller snabbt igen det med kunskap.
Dikten borrar ett hål,
och låter läsarens rädsla för tomrum fylla igen det.

176 DEN DUBBLA KÄNSLAN
Du blir rädd ibland, eller kanske generad.
Och får dåligt samvete för det.
Det är ofruktsamt att blir rädd för rädslan
och skämmas över skammen.


177 HÖST
Varje dag har jag gått förbi det stora trädet i lekparken.
Idag känner löven sommarens solbränna,
och faller efter varandra nöjda till marken,
för att uppslukas av jordens moderliv.
När det sista lövet faller
befruktar vintern trädet.
Till nästa vårs födelse.

178 MIN HÖGSTA ÖNSKAN
Göra en resa i en kvinnas själ,
och få med denna kunskap till resten av mitt liv.

Samma med en blomma, en sten och en fågel.


179 DITT LEENDE, ÖGON OCH ANSIKTE
Jag ser ditt leende i lövet och i molnen,
dina ögon i neonskyltarna,
ditt ansikte i spegeln.
Det är därför jag slutat raka mig


180 SJÄLVKÄNSLA
Spegeln lyssnar inte längre på mig.
Så fort jag tänder ljuset börjar den att skratta.
Det stora skrattet sitter sedan fast hela dagen på spegeln.
Förtvivlat putsar jag bort det,
så jag inte blir avslöjad inför mina vänner.


181 LYCKAN
Som barnets nyfödda hand.
Griper lövet först med hela handen.
Långsamt får fingrarna betydelse och namn.


182 PÅ NATTEN
På natten sover namnet med prestigen och högfärden bredvid sig.
Sjung, du olycklige, sjung.
Sjung en vaggsång för ditt namn.


183 MINNEN
Sången får mig inte att tänka på dig,
utan på en grävmaskin jag såg från bussen.


184 DE MINNEN
Vem är den flicka jag inte drog i flätorna?
Vem är den kvinna jag drar fräckisarna för?

Som ormen slukar det ofärdiga minnet min vardag.


185 DEN DUBBLA SCENEN
Jag ser staden från mitt fönster.
Gatan fylld av vardag.
Rörelse, skrik och naturens växlingar.
Från gatan ser jag framtiden bakom fönstret.


186 SKÖNHETEN KOM TILL BYN
En vacker kvinna satt framför mig på kaféet.
Jag tyckte jag kände igen henne.
Men hade aldrig träffat henne.
Inte heller påminde hon om någon jag träffat.
Hennes skönhet gör att alla känner henne.


187 SKAPELSEN/HÄDELSE
När Gud skulle skapa Adam sövde han alla djuren,
så att Adams kunskaper kunde utvecklas i fred.

När Gud skapade Eva sövde han ner träden och alla växter,
så att hon och Adam kunde härska över naturen.

Snart vaknar naturen ur sin 10 000-åriga sömn.
Vaknar upp till människans mardröm.


188 SKOGEN
Det lilla barnet griper varsamt om ekens löv,
paddlar genom dess floder,
namnger minnet av sin äventyrliga resa.
Flyger bort till nästa oupptäckta träd
och undersöker dess långa historia.


189 MUREN
Muren, en gräns mellan två olika världar.

Muren, för att inte släppa ut det goda.
För att inte släppa in det onda.


190 FÖDDE: EN SON
Se sprickan i asfalten.
Se hur den välter SAABens noshörningskaross.
Flugan flyger runt vraket för att överlämna.

Utan skrik eller dramatik:
Rosen födde sig själv
den 14 april 1990.


191 BLOMMORNAS DANS (en metafor)
Likt balettskolan efter lektionen,
drömmer blommorna om vårens piruett.
Dansa till naturens orkester
med solen som dirigent.

Likt balettskolan efter lektionen,
tränar en ensam blomma
inför sin solodebut i Svansjön.


192 RIKEDOM
En pärla håller jag i min hand,
Ser på den med glädje. Pärlan förvandlas till mitt hjärta.

Jag håller hjärtat i handen,
Ser på den med en utomståendes ögon.

Så, det är detta som håller allting igång.


193 LABYRINTEN
Labyrinten erbjuder dig alla lockelser
vare sig i form av en kriminalgåta,
en okänd stad eller en kvinna.

Labyrinten lockar genom sina sammansatta delar
som aldrig tycks bli en helhet.

Inne i de svarta gångarna söker du att rita
en fullständig karta genom att känna på väggarna.


194 SPEGELN
När tittade du i en spegel sist?
I morse, svarar du säkert.

Varje ansikte är en spegel.
Varje rörelse och ord.
Se på stenen och lövet och studera din stenhet och lövhet.


195 LIVSRUBRIK
eller
Rubrik för en dag
Alla vill någon gång i livet få en rubrik i tidningen.
För att kunna spara och visa sina barnbarn.
"Se, mitt barn, det stod om mig i tidningen.
Alla talade om mig den dagen."

Detta är bättre än att 3 % av människorna får
alla rubriker.


196 AVSKED
Farväl min vän.
Nu har vår tid tagit slut.
Båda sörjer det som hänt,
och vi gråter ensamma.
Och önskar vi kunde trösta varandra.

Stolthet, svartsjuka och missförstånd.
Och den vansinniga önskan att få lida.


197 SPRICKAN I ANALOGIN
Lejonet dödar för att överleva.
Men inte mer än det kan äta.

Myrorna samlar ihop så mycket material som möjligt.
För skydd och överlevande.

Var ser vi myrans och lejonets moral?
Och dess lyx?


198 IDOLER, MYTER OCH IDEAL
3 ingångar i symbolens tempel
I
Symboler och bilder ska värnas.
Det starka i en symbol bör bevaras.
Men när symbolen tar överhanden över innehållet och verkligheten,
slutar vi att vara människor och blir återigen det djur vi en gång
trodde vi inte längre var.

II
Symbolens symfoni, oavsett hur vacker den är,
får inte överrösta verklighetens svaga - lite enformiga - stämma.

III
Symbolen som visar:
med piltecken på vägen,
eller avbrutna kvistar i skogen.


199 DRÖMMARNAS IDEAL
Sjung din dröm. Sjung tills du somnar.
Bli ett med dina ideal.
Först då kan du bryta dig loss.
Och bli dig själv.


200 LÄDERLAPPEN
Vem är hjälte i det verkliga livet:
Den småskurne brottsbekämparen
med personlig hämnd som motiv,
eller
den genomonde brottslingen
som för det ondas sak stjäl och mördar?

Hjälten, den svage som reser sig,
som med rena motiv
förgör sin motståndare.


201 ATT SKAPA KUNSKAP
Om jag blir riktigt fattig kan jag sälja min kunskap.
Det jag kan om Sveriges kungar blir billigt
Om pengar strömmar in kan jag
alltid köpa tillbaka kunskapen.


202 DET DUBBLA BUDSKAPET
De jämna timmarna söker jag uppnå försäljningsresultat,
binda massans själ.
De udda timmarna frigör jag hela mänskligheten,
slår sönder massans bojor.


203 MINA VÄRSTA SYNDER
1.Det stänker för mycket när jag duschar.
2.Jag lämnar kvar mat på tallriken, och skyller på att det är ett 
  offer till gudarna.


204 SJÄLEN, ETT SKÅDESPEL
Ibland sätter jag upp Hamlet för mig själv. Min ångest får 
spela titelrollen. Ett mycket gott val. Vålnaden spelas av öppenheten, 
trots en slapp tolkning av rollen. Modern brukar ömheten få spela, men på 
senare tid har de feministiska diskussionerna gjort mig tveksam.
Jag själv har alltid en liten statistroll eller arbetar bakom scenen.


205 3 1/2 SÄTT ATT VAKNA
Jag är kär i Kim Basinger.
Hennes utseende är precis som min drömkvinna,
hennes rörelser de jag längtar att få känna intill mig i sängen.
Skrattet det jag alltid hört i drömmarna.


1)Om Kim Basinger låg bredvid mig i sängen skulle jag 
  fundera över vem regissören är.

2)Det är i alla fall sundare att vara förälskad i en 
  filmfigur än i filmduken.

3)Jag är kär i min dröm av henne.
a)Varför inte? En fulländad dröm är bättre än den vakna tomheten.
b)Varför inte? Än så länge är det hon som är mest lik Kim Basinger.


206 KÄRLEK
Duvan matar sina barn,
och flyger långt för att hämta mer.

Duvan bygger sitt bo åt sin familj,
utan gnat om vem som ska handla eller tvätta bilen.

Duvan värmer sina barn med sina vingar,
utan oro för avbetalningarna på den elektriska filten.


207 LÖFTET
Du bröt löftet i två delar.
Den ena delen slängde du i slasken.
Den andra låg på tallriken när jag kom hem.

Du slog med knogarna på löftet;
pepparkakans tre önskningar.
Och åt upp våra år tillsammans.


208 FRIHETENS BOJOR
Vi kämpade för friheten,
tog oss ur frihetens bojor.
Som vi smälte till oxens plogbill
och hästens betsel.

Vi frigjorde människorna,
fängslade världen.
Vi frigjorde människorna,
fängslade näktergalens sång.


209 SPÅDOMSKONST
Visionären ser på de heliga tecknen
och spår oss mödosamt en framtid i kaos eller paradis.

Jag lutar mig mot din axel och spår en underbar kväll.


210 ERKÄNNANDE
Det finns ingen som kan vara så galen som jag
när jag luktar din doft,
när jag ser ditt nakna ansikte,
utom möjligtvis då jag ser på Bröderna Marx.


211 HORISONTEN
Långt vid horisonten syns det skepp
som ska hämta mig från vardagens tristess.
Jag ser masterna och det vita seglet.

Det har nyss startat sin färd,
och hinner vara med om många stormar.


212 ETT AVSNITT
Hon återkom med kvisten i sin hand och förde långsamt bäret mot min mun.
Munnen kändes alldeles torr och mitt hjärta pulserade kraftigt.
Jag spottade ut kärnan och kysste henne lika kraftigt.


213 MINNET JAG VÅRDAR
Innan hon för sista gången stängde dörren till mitt liv sade hon:
- Tänk på mig som du tänker på din vänstra hands tumme.
Sedan dess är jag extra försiktig när jag spelar ishockey.


214 DET ANDRA JAGET
De trängs under soptunnans smutsiga lock.
Bara stanken avslöjar de stora gudarnas närvaro.

Tillbedjaren byter bönemattan mot en sopkvast.
Samlar ihop de sista resterna
av det första jaget.
Nu, när rummet är städat börjar sökandet efter nya gudar.
Efter det andra jaget.


215 KVINNOR
De finns ännu i mitt hjärta, som saknad.
Var och en tog en bit.
Några lossade försiktigt en liten del - några kärl.
Andra slet bort det mångdubbla.

Till dig gav jag bort hela hjärtat.
Du lämnade det utanför min dörr efter två veckor.
Den del du behöll smärtar mest.


216 DET FÖRSTA TELEFONSAMTALET
När du ringde det första samtalet
Flög mitt hjärta upp mot himlen.
Andlöst såg jag det pulsera starkare än solen.
I tio sekunder kunde jag hålla lyckan inom mig.
Sedan ringde jag min bästa vän och berättade.

Nu när vi har brutit kommer jag bara ihåg
min egen berättelse.


217 MOTTANKE
-De gamla sagorna gav oss en mycket bättre bild än skräpkulturen 
 nu för tiden. Askungen: en fattig flicka som lyckas. 
 Dummerjöns: dumskallen som var klokare än sina bröder osv.
 Jämför dessa med Dallas, Stålmannen och Sidney Sheldon, där enbart 
 de rika, vackra och smarta lyckas.
-Askungen vann sin prins för hon var så vacker. Om Dummerjöns levat i dag 
 skulle han vara yuppie. Så var är skillnaden?


218 TANKAR VID BRUNNEN
Det är så underbart att vakna denna dag
när jag kommer att bli klokare.
Oavsett om det går bra eller dåligt,
så får jag reda på något.

Ännu en sten lägges till rätta på min kunskapsbyggnad
Om mig själv och andra människor.
Stenen fästes kanske inte med cement
utan med tuggummi,
men den finns där i alla fall.

Två och ett halvt års frågande
kanaliseras på en enda dag.
I dag kommer jag att bli klokare.


219 ENERGI
Oändlighetens ordlösa energi
sveper runt kroppen.
Handen fångar ett kvanta
- energi utan samband -
och försöker finna en plats att sätta den
prydligt textade etiketten.


220 SEENDET
Genom de kraftigt repade glasögonen ser jag motivet.
Tavlan återspeglar troget färgskiftningarna
och ljusets tredubbla natur.
Allt jag ser utanför bågarna
lägger jag undan åt drömmarna.


221 DE TVÅ KROPPARNA
Hennes kropp ligger varmt avslappnad bredvid.
Kärlekens dagg täcker den utmattade huden,
Andedräktens utandas de förtrollande partiklar
som gör mig hennes för evigt.


222 REFLEXIONER OM LIVETS METAFOR
A)

De senaste tio åren har vi accepterat att livet
inte är en linje, utan en våg:
Harmoni uppstår när topparna är fler än dalarna.

Om tio år lär vi att hantera vågarna i flera dimensioner:
upp - ned, höger - vänster, in - ut, stort - litet.
Dessa dimensioner, och fler därtill, böljar fram och tillbaka.

B)

"Jag mår bra, jag lever i harmoni"
betydde för tio år sedan:
  En rät linje som lutar något uppåt

I dag:
  En vågform med fler toppar än dalar, som lutar något uppåt

Om tio år:
  En flerdimensionell våg, som lutar uppåt


223 TRÄDETS SLUMP
När jag betraktar det vackraste trädet i Pildammsparken
slås jag av olika inspirationer.

I går var det om slumpen:

Att det vackra trädet växer är inte slumpartat.
Det finns ett frö som började växa osv:
Träd beter sig så!


Hur det växer är slumpartat:
För tio år sedan skulle ingen kunna förutse
hur trädets grenar och blad kom att växa.

Varför det växer handlar inte om frånvaro eller
närvaro av slump, utan om ett samspel i naturen,
i universum, som är så intrikat att ingen kommer att få
kunskap om detta.
Varför detta samspel överhuvudtaget finns, är på samma sätt,
inte en fråga om slump eller ej.
Dessa "Varför" kommer aldrig att besvaras,
och vi säger, felaktigt, att det är slumpen.


224 ALLA HAR EN DRÖM
(födelsedikt till mig själv)

Alla borde ha en dröm som aldrig kommer att uppfyllas,
En dröm som fyller dem med fantasi och leklusta,
En dröm som drömmer andra drömmar.


225 DIALOGEN
Jag är inte rädd för dialogen;
Den som rättar, stödjer och inspirerar.
Monologen viker inte för något,
utan går sin egen väg.


226 DET EVIGA
Vi inser döden när barnet föds,
och rosen knoppar.
Inser födelsen i moderns och faderns död,
och liljans föruttnelse.
Mellan födelse och död inser vi bara
ävlan, hat och främlingsskap.


227 TIDEN
Tidens tunga smakar på ödets frukter,
ömsom vin, ömsom vatten.
Tiden läppjar på beslutens fukter,
De svåraste som framsvettas på natten.


228 ATT HÅLLA REVOLUTIONEN LEVANDE
Klockan som ringer,
revolutionen, från sömn till vaknad.
Andas in den nya luften.
Det nya livet börjar idag.
Allt som hänt är minnen
av dröm och förfluten tid.
I dag börjar revolutionen.

Klockan ringer och jag andas
in den nya dagens luft.


229 DET FÖRSTA
(fragment och sentenser)

i)
Som individ är du okränkbar;
inte genom en guds dekret
eller naturens obändliga vilja,
utan genom att du är du.

ii)
Genom ditt ansvar för dig själv
blir du din gud.
Du har alla möjligheter - inom de
självklara begränsningarna -
att skapa dig själv.

iii)
Behandla dig själv, respektera dig själv,
som du vördar en gud.
Det största under i ditt liv
är ditt liv.
Utan det vore du inget,
inte ens frånvaron av liv.
Den som respekterar sig själv som gud,
respekterar de andra gudarna.

iv)
Kunskapen om moral och de rätta handlingarna
kommer sent i livet.
Grundvalen skapas i samma ögonblick du skapas.

v)
Hotet är inte Karma, Styx eller Evig Fördömelse,
utan förlorad självrespekt.
Uppnår du detta, uppnår du allt.
Ändå är det bara det första steget.

vi)
Det första steget, det största.
Då har du funnit vägen eller stegen.
Det svåraste är att hitta vägen i skogen,
eller att snickra ihop stegen av de
nedfallna träden.


230 OM DET NORMALA I NATUREN
Naturens vilja styr värderingarna,
moralen och handlingarna.
Naturens vilja leder kampen mot det onormala,
och dömer det till ovigd jord.
Viljan som alla ser i historien,
som inte kan tyda i framtiden.

Denna vilja har grundat moralisternas kyrka,
byggd på sankmarken som den stora fiktionen frambringar.


231 DEN UNDERBARA KÄNSLAN
I morse vaknade jag med den underbara känslan
av att det kommer hända något idag.

För några månader sedan skulle detta innebära att jag
skulle vinna på Lotto, möta Henne eller
få ett erbjudande om arbete. Eller att jag skulle bli frisk.

Idag innebär känslan en glädje över livet
och hoppet att leva.
Det som ska hända idag är att jag ska leva.


232 SVARET PÅ VISSA FRÅGOR
Att skriva dikter är mitt sätt
att lyfta på telefonluren och säga:
- Hej, det är Håkan.


233 FRAGMENT
Fragmenten, de små delar
som skrivs
i livets fega anteckningsbok.

Fragment, de minnen som
renskrivs varje dag
och blir till en oläsbar sörja.

Fragment, det bortglömda
som förvandlar en solreflex
till barndomens lekar i stallet.


234 DET FINNS ALLTID EN FRÅGA TILL
Det finns alltid en fråga till.
En fråga som aldrig har använts,
som kan användas när svaren är slut.


235 BLOMMAN OCH FINGRARNA
Låt din varma hand trycka blomman intill dig,
låt regnet strömma över fingrarnas skydd.
Den sista blomman,
du skyddar den med fjärilens vingar,
jordens fukt och solens strålar.


236 SÅNGEN I VARJE HJÄRTA
Det finns en sång i varje hjärta som väntar på sin tur att flyga.
Sångens rädsla för örnmoderns knuff över stupet är rädslan
att visa sina vingar och den vackra färden.
Rädslan är den tryggaste platsen i boet, tryggheten från
det farliga hoppet.


237 NATTENS GUD
Natten var den vackraste natten på hela året.
Månen lyste så klart att spindeln kunde vila sina ben.
Fåglarnas vingar nuddade vid strålarna
och denna musik överröstade med lätthet bilarnas tjut.
Gatans gud fick tre droppar, sedan började dansen.


238 MAGI ELLER NÅGOT ANNAT
Framtidens många vägar ligger klart framför mig
och jag har vandrat på dem alla.
Kalla det magi eller något annat.
Allt som händer har jag förberett mig inför.

Det som kommer att hända är aldrig en överraskning,
det har redan hänt i mitt inre.
Framtidens framtid och nuet vandrar tillsammans.
Kalla det magi eller något annat.

Fågeln som flyger nära över mitt ansikte, och bygger ett bo i trädet.
Detta har hänt. Och jag visste det i förväg.
Kalla det magi eller kalla det något annat.


239 STENARNAS TID
För tre tusen år sedan restes stora stenar som hyllning åt gudarna.
Byggmästaren bejublades och fick sin plats bland gudarna.
Vallfärdar du dit slås du av storheten och syftet med stenarna.

För tre år sedan byggdes en gigantisk ihålig sten.
Byggaren blev bespottad och är okänd.
Reser du dit slås du av småaktigheten
och syftet med stenen.


240 I PARKEN
Det finns så mycket skrivet om kärleken,
dikter, sånger och böcker.
Vad kan väl dessa säga, mer än din mjuka famn och dina ögon
riktade emot mig.
Det finns så mycket pladder om kärleken,
av vänner, psykologer och mig själv.
Vad kan väl vi säga, mer än dina smala händer
som sträcker sig emot mina darrande läppar.

I parken
Med huvudet vilande i din famn och dina händer krusande mitt hår.
Allt pladder och allt det skrivna försvinner spårlöst ner i den
varma gräsmattan.
241 EN TRÖSTEDIKT
Din bäste vän vandrade sin egen väg, och beslöt att ta med någon annan på sin 
resa. Du sliter nu mellan att följa hans spår för att dra honom tillbaka
och att riva sönder den karta ni gemensamt ritat upp i åtta månader.

Andras tröst räcker inte till för att din smärta ska försvinna. Inte heller 
din egen vrede eller självförebråelse.
Du lever på att ödet ska vandra tillbaka på din väg, med fiolen 
spelande en tango. Och med kartan helt oförändrad. Ädet är livets grymma 
följeslagare som lockar med många kartor över hoppets land.
Men ödet har inte ritat dessa kartor själv. Har inte ens varit där.

Gör därför en ny karta, den som börjar från och med idag. 
Rita av de delarna från din gamla karta
som du tyckte bäst om. Rita sedan in var smärtan och självförebråelserna 
finns. Besluta dig sedan
för att inte längre besöka dessa delar.

Denna karta är mycket eftersökt. 
Eller hur?


242 NÄR VI ÄLSKAT
När vi älskat för första gången steg jag majestätiskt ur sängen.
Naken, med endast din doft som mantel, stod jag framför spegeln.
Såg in mina ögon bilden av dig många timmar tidigare
när du med förväntansfulla och heta fingrar rättade till virveln i ditt hår.
I sängen bakom mig ligger du, min drottning, med min kropp 
fortfarande djupt inne i dig.
Med ljusets första skimmer faller vi i sömn, med manteln 
som enda skydd mot den kalla vintern
utanför.


243 DET ANDRA AVSKEDET
Staden sätts inom parentes när du sätter dig på tåget.
Jag ser endast din vinkande arm från fönstret.
Kvar på perrongen tas det andra avskedet, filmernas,
i ångornas och tågvisslans försvinnande.

Parenteserna blir fler och fler för varje minut film som visas.


244 DEDIKATION
Jag lyckas, min käre läsare, när du upptäcker
att personen i dikten är du själv.
Och att du är författare till dikten.


245 LIVET
Dikten är en gåta
som innefattar både frågan och svaret.
Som allt annat.


246 BAND BAND, ÄLSKADE BAND
Hos oss som älskat finns det ett speciellt band
som aldrig kan klippas av.
Inte ens med dödens förvirrande sax.
Bandet sträcker sig lika långt över vardagens små
egenheter och lustgårdens lustar.
Detta pärlband -  där alla kyssar, alla smekningar och ögonkast 
finns bevarade - läser jag ständigt med meditationens varseblivelse.


247 EFTER FÖRESTÄLLNINGEN
Efter föreställningen står de alla kvar och väntar.
"Är det redan slut? Är det inget mer?
Vi har inte fått det nya liv ni lovade oss, vi har inte blivit frälsta.
Ge oss pengarna tillbaka!"

Efter föreställningen sminkar skådespelarna av sig
och går hem till sitt eget liv.


248 MINNENA VID SLUTET
Till slut finner även jag den punkt då livet tar farväl
och huvudet fylls av minnen, lycka och smärta.
Det är helt onödigt att jag redan nu ska försöka minnas alla mina minnen
hur dessa minnen av de sista minnena kommer att vara.


249 DET PEDAGOGISKA LIVET
eller SOKRATES MARDRÖM
Visst ville jag lära dig allt om världen,
mitt Messiaskomplex var inte lätt att bära.
Du trodde mina tankar var gudens svar på de högsta frågorna.
Budskapet var inte frälsningens dånande bud,
utan nyfikenhetens klåfingriga frågor.


250 DEN SYNONYMA FÖRÄLSKELSEN
Vi skulle söka varandras namn på Midsommarafton.
Och högt ropade vi ljudlöst bland alla de kringsittande människorna.
Sökte efter varandras röster i tystnadens oväsen.

Svagt hörde jag ett namn ropas någonstans i närheten,
nära den öppna platsen där alla satt.
Öronen förvreds av pladdrets stekta hudar.

Vi skulle söka varandras namn på Midsommarafton.
Och finna namnet vi fått före födelsen.


251 MÖTE MED EVIGHETEN
Snabbt vande jag mig vid det moderna sättet att möta evigheten:
Garderobens likgiltiga och bortglömda kavaj.
I allas garderob hänger de,
i olika färger, några hela, några med hål i fodret
bortglömda och oanvända.
Jag har vant mig vid det moderna sättet att glömma evigheten.


252 DAGBOKEN
På varje sida i almanackan gjorde han ett litet märke
för att markera att ännu en ny dag tagit slut.
Utkastade på ett papper formar de kanske en dag i livet.


253 I DAGBOKEN
Vissa dagar finns kortfattade, andra slutar med papprets ändlighet
Papprets och språkets gränser avgör inte upplevelsen.
Livet levs inte genom pennans raspande.

Dagbokens erfarenhet spetsar pennan ytterligare.


254 HON VAR KVINNAN
Hon var min evighet för 5 år sedan.
Som kungligheterna i sagorna hyllade skogen,
havet, staden och alla sängarna oss.

När hon kastade ringen mitt i en hög med smutstvätt
verkade det som om ringens enda funktion hade varit att bli kastad.
Som om vi burit ringarna enbart för att kunna bryta vår förlovning.
Hon är Kvinnan som kastade ringen.


255 NYFÖRÄLSKAD
Sedan en tid tillbaka har jag varit nyförälskad.
Alla kvinnor jag ser på gatan blir jag så betuttad i.
Det är inte bara vårens knoppande på lekparkens träd,
inte bara solens påminnelse genom sovrummet.
Jag har blivit nyförälskad i mig själv.


256 DEN LILLA HEMANALYTIKERN
"Det handlar inte bara om det!"

Nej, det handlar om allting.
Festerna jag inte blev bjuden till,
festerna där jag tagit på mig rollen som budbärare.
Glasögonens bågar vars smärta förvandlade mig till clownen eller munken.
Vännerns vänliga men privata dunkar i ryggen,
deras offentliga spe.

Den första förälskelsen och ratandet.
Är det fortfarande Karins bröst jag känner under tyget,
hennes leende jag smittas av,
hennes tårar jag tröstar?

Är det samma sår som sprätts upp
eller blir det ständigt nya?


257 DET SVARTA HÅLET
Flaskan som står i kylskåpet
kolsyran läcker långsamt ut och
trycker ut innehållet inifrån.
Dess buckliga plastsidor vecklas in och
Etiketten blir långsamt oläsbar.


258 DET SVARTA HÅLET
Jag skulle renskriva mina dikter och gick för att hämta mitt block.
Öppnade det och fann till min förvåning att varje sida var 
övermålad med vit färg.
Någon hade målat över mina dikter med vit färg.

Hur ska jag nu veta vad jag har tänkt? Ska jag någonsin kunna uppleva allt
detta igen?


259 AV BLOTT EN DIKT
Av blott en blick skapades ljus och mörker.
Av blott en tår tvanns världen.
Leendet skapade mark och hav.
Kyssen förändrade hela historien.


260 JAG VILLE SKRIVA "ÅNGEST"
Jag ville skriva en dikt om den existentiella ångesten,
det sinnestillstånd andra beskriver med beundrade läppar.
Jag ville skriva om den kosmiska intetheten,
den plats dit inte ens flyttfåglarna når.
Det smärtar mer när fiskens lungor exploderar
än existensens skadade herrmorojder.


261 Som en ängel över ängen
Det yttre ödet vandrar över ängen likt en ängel.
Likt maskrosen förlorar hon skalet för att blomma någon annanstans.
I en annan trädgård, i ett annat land.


262 VÄNTAN
Just nu är livet en enda stor väntan.
Något kommer att hända, något ska hända.
MÅSTE hända!
Mellan arbete och de energirika projekten
finns endast en föraning.


263 TILLBAKA
Tillbaka, hon kom tillbaka.
När glömskan var nära hjärtat,
några deciliter till och allt var borta.

Tillbaka, jag kommer tillbaka till dig.
Som en ny man, med nya känslor och nya vyer.
Du är, vi har varit så länge från varandra,
att bara dina ansiktslinjer finns kvar.


264 TOMHETEN FYLLS
Tomhet, bara tomhet som fylls,
som hela tiden fylls.
Allt kommer tillbaka. Jag vill tillbaka till nuet.
Till livets vardag och damm.
Vill inte skriva om det med nostalgi utan med den närhet och ömhet
som finns där bakom formlerna och tangenterna.

Musiken, en symbol. Strömmande flöde till nervcentrum.
Sjung med, sjung med.
Dansa, bli svettig. Ånga, den fysiska ångan
värmer mer än fyra lager kläder.


265 DEN FÖRSTA DIKTEN
I
Den första dikten som skrivs efter ett långt uppehåll är alltid ett plaskande
i vattnet för att prova språkets temeratur och bindning.
För att veta om jag kan vara naken eller måste ha kläder på mig
för att hoppa i.
Ännu en gång andas jag djupt och hållen andan ...

II
Här under vattnet syns allting klarare.
Mina ögon hålls fortfarande stängda.
Mot handen känns något simma förbi, en bläckfisk, en delfin
eller ett barndomsminne?
Det får jag nog aldrig veta.
(I dikten är mörkret det enda sanna ljuset.)

III
Nyfikenheten vinner och jag öppnar ögonen.
Runt omkring mig simmar jag själv i många gestalter,
med skrivblock, med elbas och simmande framför en vattensäker dator.
Ett starkt sken med olika färger, strömmar ur alla mina ögon.

IV
Ett barn med ett litet leende i vänstra mungipan ser sig undrande omkring.
Just då tänkte jag: "Men det där är ju också jag!"
Förvånad över förvåningen: "Det är så självklart."


266 KÄNSLAN
Känslor är till för att lyssnas på, inte för att sparas och sedan spelas upp
igen och igen.
Känslan är som min nyfödda dotter som skriker för att hon är hungrig,
inte en eftertänksam jurist som korsförhör ett vittne.
En känsla är inte som "Pavane för en död prinsessa" eller
"Elegi" eller andra favoritstycken,
utan som väckarklockan när jag ska flyga till Stockholm
klockan fem på morgonen.

Känslan är budskapet, inte språket.


267 SE MÄNNISKAN
I min ensamhet tänkte jag: Hur ska jag iaktta människornas beteende
om jag aldrig träffar några intressanta människor?
Hur ska jag då se och förstå de psykologiska mekansimer som
orsakar glädje och sorg i livet?

Men det finns faktiskt en person som jag daglingen träffar eller
stöter på:
Tidningsbudet.


Se tidningsbudet som en symbol för den ypperliga männsikan,
den upplyste frälsaren.
Han (eller hon) bringar klarhet i världens kaos,
genom tidningens kulturdebatter och TV-programtablåernas raka kolumner
Ack, dessa svarta, räta linjer mellan spalterna!
Glöm inte horoskopets klara och karaktärsdanande visdom.

Han väcker oss ur (frälser oss från!) drömmens förrädiska land,
exakt 17 minuter över 5, varje dag, året om (utom juldagen, nyårsdagen och
kanske någon dag då till och med frälsaren har drabbats av influensa).

Denna vakna extratimme ger han oss som en gåva, att begrunda dagen som kommer,
dess små och stora händelser,
eller att meditera över livet.

Eller (vilket kanske är något vanligare) nya metoder att strypa den jäveln.


268 DEN FÖRDÖMDA MYTEN OM MÄNNSIKAN
Ensamhet, där du finner dig själv och blir ett med universum.
Ensamhet, där lugnet smker och botar dina sår.
Den fördömda ensamheten är flykten från dig själv. Du går in i dig själv i
stället för att gå in i dig själv, i stället för att vara dig själv.


269 EN ALLEGORI
Badrumsspegeln slutade att tala en dag.
Fastän jag skrattade och log och gjode andra grimaser,
var spegeln en osuddad Lasse.
Jag kände mig som tandkrämen som tagit sig ur genom
glipan i andra änden av tuben.
Fastän jag öppnade och stängde skåpet många gånger
vägrade spegeln att röra en min.


270 DEN SMALA GÅTAN
Båten förs framåt av vinden och av seglet.
Molnet rör sig enbart genom vinden.
Kommer molnet eller båten fram först?


271 DU FINNS
Du finns inom mig, din själs hand kysser min lever och njure.
Du finns utom mig, din mun tvinnar närhåren och kysser bort
det svarta under naglarna.
Du finns hos mig, din haka lyser bort matresterna mellan tänderna.
Du finns bredvid mig, dina fotspår masserar bort smärtan i mina ömma axlar.

Ditt väsen vibrerar mig, en lufttrycksborr i min andes åptervändsgränd.
Din blick sönderfaller mitt egos fallfärdiga sekelskifteshus.
Din kyss bygger, gjuter grunden och reser lyckans betongväggar.
Din kropp reser takstolen i mitt hjärtas nästan
inflyttningsklara sexrumslägenhet.

Vi älskar i den förälskade vattensängen.
Vi älsar med varandra i en rumlande orgier:
Din kropp och min kropp.
Din själ och min ande.
Våra båda väsen älsar speciellt med våra tåfingernaglar.
Alla könshår är förbundna i extasen.
Våra kön har - naturligtvis - sina favoriter,

Mina knän och dina armbågar.
Din mun och min leverfläck på axeln,
Våra leenden älskar med ditt hårspänne,
Dina hålfotsinlägg kysser min högra vad,
Morgontidningens insändarspalt smeker vårt lillfinger
Dina bekymmer för morgondagens tenta orgasmerar mina stvfel i artikeln.
Vi älskar med vår kropp. Vi älskar oss.


272 DET KLIBBIGA LIDANDET
Mannen som ligger bredvid mig i sin gamla sjuksäng lider både av hudens kval
och magens elaka lister. Hans lidanden och skrik fäster mig fascinerat kvar i
min egen säng. Fastklibbad i hans smärta.

Med klibbiga tofflor flyr jag till dagrummets sterila hemtrvnad,
flyr från min egen sjukdoms allvarliga konsekvenser.
Den pecillinfärgade soffan ger mig den medicinska vilan för några sekunder.
Pausen från Skyllas klibbighet.

Strax hemsöker jag av det andra hotet, Karybdis,
som patetiskt pratar om sin sjukdom och sina erfarenheter.
Han pratar sönder mig, och inte ens den klibbiga likheten
mellan hans och mitt liv, kan hålla mig fast i den frätande soffan.

I dessa världar lever jag nu:
Öronproppsvärlden på nätterna, där mitt blodomlopps susande
provar krigssirenserna med ojämna mellanrum.
Vid måltiderna i världen av undvikande, för att min mjölk
inte ska bli nedklibbad.

Det är av många skäl jag vill bli frisk.


273 SOL OCH MÅNE
Solstrålarna värmer mig som mest.
Det kommer ett litet moln på himeln.
Är jag sol blir molnet en katt som spinner, och jag förvandlas till en katt.
Tillsammans leker vi bort hela dagen.
Är jag måne förutspår jag regnet och tar fram mitt paraply.


274 SOL OCH MÅNE
Mannen sol, kvinnan måne, den givande och tagande.
För att ge krävs att någon tar. Naturen varken ger eller tar.
Månen är inte tacksam för ljuset. Solen skänker inte ljuset som en gåva.

Tacksamheten styr inte blommornas dofter. Varken ondska eller godhet ger
näring åt trädets rötter.
Smekande dricker biet doften, berusning utan bakfylla.
Utan beslut, utan handling visar solen och regnet vägen.


275 DEN RÄTTA VÄGEN
Den rätta vägen är den jag går. Det rätta vägen är den jag gått, inte den som
finns framför mig.
Beslutet att gå bakåt är ett steg framåt. Att stå still förflyttar vägen under
mig. Många vägar kan färdas stillastående.
Lyft upp handen för att sänka den. Vrid huvudet åt höger för att kunna vrida
det åt vänster.
Se åt höger för att bättre kunna se åt vänster.

Det nyaslagna höet har ännu inte funnit kvällens form.


276 FLERA REFLEXIONER UNDER SAMMA TITEL
Den rike fryser lika mycket naken i Alaska som den fattige.
Allt kan köpas för pengar, även en kurs att uthålla kyla.

Den ene blir inte bättre för att den andre blir sämre.

Lyckan är bollen som står still i luften.
För att falla ner måste den ha stigit upp.

Att förlora en miljon är bättre än att tjäna en tia.

Se känslan som tecken på en känsla, inte ett tecken på en
orubblig personlighet. Allt kan ändras, och gör det.

Att inte vilja såra, är ett sätt att såra. Handling ger sår och sår.
Vad är skogen om inte bortklippt från den oimgivande terrängen.
Mitt favoritträd dras upp med rötterna tillsammans med upplevelsen av detta
träd. Så länge du inte ser allt, ser du inget.

Tanken på hennes skönhet förvisas allt annat till fulhet. Hennes underbara
ögon "som glittar likt den erotiska solnedgången" vrider om hennes näsa, och
för bort den till platsen före födelsen.


277 OM TIMING
Förberedelse, planering och väntan.
Otålighet.
"När jag står i hallen och har tagit av mig rocken, då ska jag"
Förberedelser.
Kappan tas av, hundra gånger, tusen.
"Då ska jag."

Stunden för mötet kommer.
"Javisst, jag måste ta rocken, annars kan jag inte ta av den."

Ringklockan som ringt så många gånger ringer.
Stegen som gått många mil hörs.
"Hej, kan du lägga rocken i köket. Jag håller på att måla i hallen."

Faaaan.


278 REFLEXION
I fotoaffären:
Livet är inte de dagar som gått, utan de dagar man minns.

Jag säger:
Livet är inte de dagar som gått, utan de dagar man inte minns.


279 TIMING II
Du väntar på det rätta tillfället att berätta, att visa dig själv.
Detta ögonblick omgärdas av förberedelser och säkra tecken.
Likt indianen som spejar efter de vitas avslöjande häströk,
och med ett leeende lugnt går till hövdingen för att berätta,
tror du att allting föregås av tecken som entydigt varslar.
När du inte hittar dessa tecken, lyfter du på alla mattor,
luktar på blomvatten - tar en liten klunk - och söker efter
hemliga spår i dammet.


280 ANDNING
Dagen börjar med en inadning,
av sömnen, av vaknandet och av lakanens söta mardrömsdofter.

Trädet andas in och ut årstiderna, utan önskan att skapa och prestera.
I skogen finns ingen ävlan om de grönaste löven, eller vem som kan behålla
lövet längst på hösten.

Tillsammans med klockradion förmedling av månens rörelser under natten,
och med ljusspringan i den provisoriska gardinen,
snubblar morgonens händelser genom dörren.
Vakna av de hysteriska nyheterna.
Allt är nytt. Inget är nytt.


281 AFORISMER
Efter du har funnit dig själv, måste du även finna oss andra.
Även finna det som söker dig och söker andra.


Du har alltid funnits och kommer alltid att finnas till.
Det som föds eller försvinner är de som söker dig.


Är poesin sämre för att det finns ett annat syfte än det rent poetiska.
Smakar maten sämre för att kocken vill förföra dig?


Ångerns och samvetets funktion är inte att korrigera historien utan att frö
bättra framtiden.


Genom orden når jag upplevelsen. En upplevelse som enbart upplevs utan språk
är måhända fullständigt, totalt och annat. Men man går aldrig vidare i en
sådan upplevelse.


Man kan alltid försök rekonstruera upplevelsen genom de handligar man gjorde
innan, men det är ofta inte tillräckligt. För att utveckla sig i/med en känla
eller upplevelse krävs ett begrepp (och det som ett enda ord).


Den släckta lampan i hennes föbnster betyder antingen astt hon är på krogen
och raggar eller att hon just nu älskar i det hemliga mörkret.


Livet paradox består i att man önskar att nuet är början på det nya livet. Och
slutet på det gamla.


Du som funnit livets mening, leta vidare.
Meningen med livet är att söka livets mening.
Allt som sägs om livets mening är osant.
Eller omöjligt att använda.


Döden löser alla problem. Men då finns det ingen att berätta det för.


Tiden före födelsen och efter döden är så olika som något kan vara.
Det är skillnaden mellan att kasta en tärning och att vattna en ros.


Gör allting perfekt, både i det lilla och i det stora.
Och du åker på en perfekt fet smäll.


Hur nära naturen kan vi vara?
Hundarna välsignar inte sina ben.


Varför har det blivit mer populärt att odla förolämpningarnas
konst än komplimangernas?
Varför hittar ingen på komplimangernas svordomar?


Missförstånden kommer inte av att man inte förstår, utan av att 
man förstår för lite.


Att inte veta alls ger inte upphov till missförstånd. Däremot att veta för
lite.


Jag kommer att dö två gånger.
När hjärtat slutar slå, och när ingen längre tänker på mig.


Den vuxne ser att som finns att se.
Barnet ser det dolda.


Ju falskare man sjunger, desto högre.


Dölj dina brister genom att visa dem.


Ju mer du vet om din tilltänkte,
desto färre är det som kan uppfylla dindröm.


Kärleken är som en god måltid. Kan ja få receptet?


Misslyckas du med en står det tusen åter.
Att misslyckas med.


Du som alltid gör fel så fort du gör något:
Försök göra fel i stället.


Det är inte svårt att ge självkritik. Åt andra.


Hjärtat är det enda man finner genom att tappa bort.


Jag sökte i hela världen efter någon som du.
Ingen är som du. Inte ens du.


I så många väntrum sitter jag i,
att jag glömmer bort var turlapparna går.
I så många köer väntar jag i, att jag inte vet vem som är före eller efter.
När jag kommer fram har jag glömt ärendet.
Och ställer mig omedelbart längst bak igen.


Visa mig en man som är givmild utan baktankar,
och jag kommer att vänta utanför hans dörr.


Tron kan försätta berg.
Även om du inte kan lyfta hela berget,
kan du ta en bit sten varje dag.


Tron är som vattnet.
Det omsluter dig helt, och för att klara dig undan att drunkna,
måste du simma nära ytan.


Ett hopp från en pidestal är farligare
än från det högsta berget.


Döm inte människorna utifrån hur du dömer dig själv.
Döm som om du vore hon själv.


Om bara det goda drabbar dig,
hur ska du då veta vad det onda är?


En person som accepterar allting, accepterar inget.
Allt innehåll förutsätter en gräns.


Ju mer du pratar, desto större sannolikhet är att du
säger något tankvärt.
Men för döva öron.


Alla uppfinningar iframtiden är utveckoing.
Det som redan har uppfunnits hör till vardagen.


- Hur kan universum vara både ändligt och oändligt?
- Tja, hur kan du ha älskat så många kvinnor?


282 ETT BARNS UTVECKLING
Pappa är så orättvis.
Läraren är så orättvis.
Min flickvän är så orättvis.
Min chef är så orättvis.
Min fru är inte rättvis.
Gud är orättvis.
Jag är rättvis.


283
Vårda det lilla, det vanliga och kända.
Älska det stora, allt det oförklarliga.
Hylla alla gåvor som gives dig.
Och hata all orättvisa.


284
Kan man älska utan att smeka hennes kind?
Hata utan att knyta näven?
Kan man bli arg utan att svära?
Känslan är inte bara ett tillstånd, utan även handling.
285 TRÄDET
Trädet stod en dag plötslig på gården.
Det hade växt upp under natten, utan att någon knopp hade synts.
Jag klättrar upp i trädet.

Grenarna griper tag i mig för att jag ska se och känna.
Genom lövens linjer och på ett okänt språk beskrivs hela trädets historia.
Svagt och bakom allt brus hör jag budskapet:
På ett av löven finns nyckeln.


286 HON
När han gick vid strandkantens böljande folkhav, reducerad till den 
människa han egentligen var: Ett liv - en död, inget mer. 
Genom kampen för tillvaron; som börjar med det första skriket.
Det skrik som i barndomen helst ska tystas, det skrik som - längre 
fram i vuxenvärlden - alla anser är bra men ingen vill (gitter) höra. 
När han gick på stranden såg han de andra, reducerade
till enbart födda, ännu inte födda, eller redan döda.

Utan mål betraktade han vattnet och människorna. 
Utan någon anledning lät han vattnet blöta
sina fötter. Allena men inte ensam, betraktande alla och därmed sig själv. 
Det fanns bara en på stranden som inte var en människa. 
En kvinna som låg och solade sig. Hon stod ut för honom
som den första solreflexen på morgonen. Hon fanns här med honom, 
helt utan hennes egen vetskap.

Fascinerat stannade han och hans blick på henne. Hennes bara bröst 
hotade hans manlighet. Hotade att föda honom på nytt, föda honom 
igen här på stranden. Genom ekot av alla ideal, av alla morgonars 
solreflexer, fanns hon nu här:
Hon som genom hemliga kontakter nästlade in sig i hans 
hemskaste mardrömmar. Hon som mötte honom i de lyckliga drömmarna 
och räddade honom till livet. Hon, vars bild fanns kvar
på näthinnan, men aldrig steg ut från skuggan. Hon förenade den 
heliga modern, jungfrun,
häxan och prinsessan; alla fullständigt och komplett.

Länge stod han och drömde henne, åter och återigen så drömde han 
hennes väsen: En guddomlig som tog en paus i sitt slit. Efteråt kom 
han inte ens ihåg hur hon såg ut, eller ens vilket färg på håret hon hade.


287 din framtids åra
Din (framtids) åra doppar försiktigt i vattnet
smärtan (den kommande) droppar tvekande
i vattnet

ringarna har inte en chans att välta ditt liv
om du inte samtidigt kastar dig åt ena sidan
(som för att ducka undan eller buga för regnet)

dropparna förenar sig med glädje
erfarenheten,
liksom drömmarna vi alltid kommer glömma,
är större än handens knutna nu

nästa årtag (kanske flera år senare) görs med
fingrarna fastare på handen
smärtan doppar i vattnet


288 utan att känna ett grässtrå
utan att känna ett grässtrå, utan att röra doften
från en maskros, vandrar hon över
fältet
för att nå en andra sida
(som är både ljus och mörker) både före och efter
hav och skog
utan att plocka en enda blomma

varken i hav eller i skogen lever maskrosen lyckligt


289 utan att märka
utan att märka min åtrå ser jag din halvt nakna kropp
likt havets välbekanta yta
och okända djup
lockar du, leker du
din djupa spegel förvirrar genom sina vågors blankhet
som om dina minnen vore ditsatta av mina
värkande fingrar

i ögonblick av längtan, just när du
kommer in i ett rum, eller öppnar en dörr
blandas din spegel och dina hav
för att aldrig mer delas


290 låt ljuset falla
låt ljuset falla på min spegel
solen lyssnar bara på den spegel som själv skiner
(hon ser inte skillnad på spegeln och en mindre sol)
mörker är också ett sätt att skina (myran
klättrar upp och ned på fingret)

i det fullständiga ljuset och totala mörkret
finns inga skuggor


291 virvel i själen
långt nere i irisens cirkus, ser jag den
virvel, den dvärgstjärna (eller svarta hål) som
suger ut, sönderfaller din nakna själ.
din själ, så naken under de stentvättade benen,

hennes själ
brusten att inte ens Michelangelo kunde skildra ens ditt finger,
så liten att en myra med lätthet slukat ringfingret utan att bli mätt
så stor att universum söker skugga
då solen står som högst


292 VARJE NATT DÅR JAG SÖMNEN,
varje natt dör jag sömnen, där någon annan
drömmer och skriver små papperslappar vad som hänt
varje morgon föds jag igen, med
födsloskriket försöker tyda den andres kråkfötter
293REGNHJÄRTAT
Hjärtat klappar i takt med regndropparnas skapande och utplåning.
Droppen, kom från kosmos
levde för att samlas i födandets jordmån.
Regndroppen styr mitt hjärtas slag,
styr det med solens vandring och molnens ljusa mörker.

Kanske är det tvärtom?
Kanske härskar jag över den enda regndroppen,
Den som föll igår över din kind
En droppe från lyckans himmel
Omskapades till ett leende,
Kanske var det min droppe,
Kanske har den redan fallit,
Kanske faller den idag.

Dina ögon manar mitt hjärta att få regnet att falla.


294
I början var du "hon jag träffade på teatern"
och "ögonen" (snabbt följt av en djup inre suck).
Efter vi träffats några gånger kommer jag inte
ihåg var jag träffat dig,
men jag suckade varje gång jag såg dina ögon.
Ögonen som lovade att jag skulle få smaka för evigt.
Nu efter tre år vandrar jag fortfarande i dina ögon,
inte för att mötas
utan för att se tillsammans med mina ögon.


295 TRE VANDRINGAR MOT FRAMTIDEN
Första vandringen
En vandring mot framtiden är inte som en söndagspromenad i parken.
Det finns inga träd att se på
eller spår att låta hunden nosa upp.
Vandringen sker helt tyst och i ensamhet.
Alla andra går mot sin egen framtid
"Två själar som möts i natten"
En värld utan dag har ingen natt.
En värld utan gränser är ingen värld.
Världen utan dagbok skrivs inte av någon.

Andra vandringen
Vandringen mot framtiden är att gå
utan ben, utan ögon, utan karta.
Framtiden har ingen väg.
Framtiden är ingen väg.
Du vandrar inte mot framtiden, du närmar dig själv.

Tredje vandringen
Du tittade genom nyckelhålet i framtidens dörr
utan att förstå att dörren hela tiden varit öppen.
Det finns ingen framtid eller historia.
Alla dörrar du öppnar är dina egna
som du just nu håller stängda.
Du kan varken öppna eller stänga en sådan dörr.
Inga dörrar har nyckelhål eftersom det inte finns någon nyckel.
Leta i dina fickor och du hittar alla nycklar du behöver.


296 EN VANDRING MOT FRAMTIDEN
Vandringen mot framtiden är att se sig dö, att födas och att leva.
Du kan inte leva förrän du kan dö.
Din dödlighet födde dig långt innan du föddes.
Du dog din död långt innan du grät för första gången.

Att dö är att sakna livet.

Livet och döden är så vitt skilda att de är ett.
Liksom ljuset egentligen är mörker
är ljuset dödens mörker.

Liv och död är inte samma som att leva och att dö.
Jag vill leva och jag vill vara död.
Ingen vill någonsin "att dö".
Det är i gränserna som det onda finns,
ett påbörjat liv eller en påbörjad död
sviker alla värden.


297 SOMMARDIKT
(Dedikation till L)
Jag blåser bort molnen från solen
Det tar hela min energi.
jag blåser bort tårarna från din kind
när solen visar sig igen.
Begär inte mer av mig än dessa två saker:
de som upprätthåller världens skapelse:
Värmen och din solbrända kind.
Den dag jag ska tvätta dina fötter
manar jag molnen att regna.


298 DET TVEKANDE
Ett tveksamt träd, ett långsamt löv,
bladet från tanken som sakta lägger sig över tankens trädkrona.
Inget kan vara en mer felaktig bild av hur människans
avkomma livnär sig.


299 VÄNTAN
"Om du bara väntade en dag till, skulle allting ordna sig."
Det är sant, men
jag vet inte vilken dag.


300 KANSKE VEM DU ÄR
Kanske du var en blomma, kanske du var ett lejon.
När vi möttes var du ingen annan än dig själv.
Kanske du är en hungrig sparv, kanske en vissnande ros.
När vi möttes var du en kvinna.


301 VITSENS TAO
I

Upplevd i den brokiga världen ses det stora flödet
Berättad skapas slöjan över masken.

Berättad första gången är den all tids begynnelse.
�terberättad saknar den sin spets.

Det första skrattet slår hål i bergets hårda yta
Det andra skrattet gör berget helt,
För att det tredje skrattet åter ska spränga

Taos kaos, kaos tao.


302 SÅRETS SPÅR
Såret växer likt den vilda tjurens flykt på fältet
Utan någon plan, utan någon sikt.
Tjuren bland den tre meter höga säden.
Mjukt viker de undan den stormande vinden
Viker undan för tjuren och för vinden
Utan att kunna skilja dem åt.


303 GENOM NATTENS KYSS
Genom nattens kyss spinns en tråd
från dig till månen.
Som en silkesmask klättrar jag
uppför denna tråd, detta hårstrå.
Och ett annat ackord hörs, skapat av
dina dofter och nyanser.

Likt en harpist väver du in mig
i en trygghet, den stora tryggheten
Där vi drar i strängen
Inte för att förstöra
utan för att skapa ännu klarare toner.

En ton är tystnad tills öronen
spelat de tre andra.


304
Spetsen, lätthetens udde.
Det som enbart nuddade gårdagen
Likt en vattenlöpare mot daggens näckros.
Vågsvallet är det enda minnet som
visar var jag varit.


305 FÅGELN
en Sten, en stor Sten, en liten Sten
kastas från Berget.
rullande kastas från Berget som
offrar en Arm från sitt Liv.


306 DU ÄR EN SKOG
Du är en skog
Ett ensamt träd mitt i skogen
Trädgren efter trädgren
blad efter blad
faller du till marken
Till en större skog än skogen.


307 ENSAM
Paus från det enda
putsar och kontrollräknar minutvisaren.
En klocka utan minne
Ingen annan tid än tiden.


308 DE SJU DROPPARNA
Tar emot sju droppar regn
Inklistrade som i ett brunt och förseglat kuvert.
Sju droppar som faller mot golvet,
när natten skakar två universum senare,
faller tre droppar till marken
Sörjer de förintade kusinerna.


309 KÄRLEKENS LÖFTE
Han ger henne hela sitt liv som en roman
med de sista sidorna bortrivna
Ritar upp sin karta, med endast huvudstäderna markerade.

Med baktanken att kunna ge henne resten som bröllopspresent.
Han skriver sedan sitt namn på
den vita lögnens svarta sida.


310 MIN VÄRSTA MARDRÖM
Min värsta mardröm är att vakna en morgon
och upptäcka att sängen inte vet vem jag är
och att spegeln glömt bort mig.

Dessa två följeslagare som hela tiden vakar över mitt liv
får inte förlora mig.
En ring eller en bok kan köpa mig igen
liksom det ljus som lamporna betalar med.

Men spegeln och sängen får inte glömma mig.


311 EN SKUGGA - ETT LIV
I rummet står hon nära
utan att se den skugga som jag lämnat.
Två timmar senare,
när hon städar efter mitt besök,
Låter hon hunden leka med resterna av skuggan.

Smärtsamt föder jag henne en ny skugga.


312 DEN ANDRES SKUGGA
I natt drömde jag om Den andre,
han som är min skugga.
Han såg precis ut som jag, samma drag och
alla gester och tankar var exakt lika.

Men vem är då jag
som drömde min skugga?


313 SKUGGANS SKUGGA
utan att röra mig ändras min skugga hela tiden,
den ändrar form, från ett blad till en kontur
av ett semesterminne
till ett avtryck av en barndomens snögubbe

utan att röra mig ändrar skuggan mina minnen
rör utan att vidröra
för in handen i mitt hjärtas minnen
i minnenas hjärta

utan att röra sig skapar min skugga ett
skuggspel med min kropp
där jag endast vet vad som inte kommer att hända

som i en skuggas dröm om sin skugga
såg jag mitt liv, genom allt det som inte skapades av mig,
genom allt det som inte blev

min skugga sade aldrig något utom:
'ingen hatar någonsin sin fiende
utan att hata sig själv'